Hej. Jag är 17 och har en kille som är lika gammal. Vi har varit tilsammans i 1år. Jag tycker om han as mycket och han är verkligen en bra människa. Men Jag och han har mycket småtjafs i vårt förhållande, vi har haft några "större motgångar" och jag vet att jag har sårat han, men de han har sårat mig med, de ord han sagt mot mig kommer jag aldrig över. Och jag har sagt till han att jag är osäker på vårat förhållande. Det känns som om jag går och väntar på att allt ska bli bättre. Men jag märker ingen skillnad. Han har väldigt stor talan i vårt förhållande eller va man säger, och de gör att jag får mycket skit som inte ens är mitt fel.
På senaste tiden har jag börjat inse att jag börjar må dåligt över alla småtjafs och alla "bråk" vi haft. Jag börjar verkigen bli tyst och depp när jag är med han. (Brukar absolut inte va depp och tyst) Och det känns Att jag alltid sätter andra/han före mig själv och tar på mig massa skit och sen skiter i hur jag mår. hur ska jag göra? Ta pause? Gö slut??
Tacksam för hjälp!
På senaste tiden har jag börjat inse att jag börjar må dåligt över alla småtjafs och alla "bråk" vi haft. Jag börjar verkigen bli tyst och depp när jag är med han. (Brukar absolut inte va depp och tyst) Och det känns Att jag alltid sätter andra/han före mig själv och tar på mig massa skit och sen skiter i hur jag mår. hur ska jag göra? Ta pause? Gö slut??
Tacksam för hjälp!