Varför älskar jag en person som ändå inte ens orkar lyfta ett finger för att ringa mig eller ens tillbringa lite lite tid med mig..Den frågan ställer jag mig själv hela tiden.. Ändå sitter jag där, mår dåligt,och tar illa upp :-/Han spelar .. Han och hans nätkompisar.. Förr var det alltid mig och en tjejkompis han pratade med, och vi spelade och hade roligt.. Men när jag förlorade min dator blev allt annorlunda.. Jag blev utanför, fick inte vara med om dom spelade osv osv! Sen säger han själv att vi glider isär.. Men jag FÖRSÖKER verkligen att prata med honom, hålla igång ett samtalsämne.. Jag skriver och skriver.. Men han bara öppnar mina snaps .. Men struntar totalt i att svara.. Kan han verkligen klaga på att vi glider isär om han ändå inte är engagerad i att hålla igång vår vänskap så att säga :-/Vi vart nästan ett "par" för bara några månader sedan.. Han sa hela tiden att han älskade mig och dittan och dattan, men om han verkligen älskar mig.. Hade han väl orkat fråga hur det är när man tydligt ser att jag inte mår bra.. Jag gick då ifrån att vara viktig .. Till att inte betyda ett skit!Jag kanske bara är fånig och dum som tar illa vid mig av detta, vissa tycker jag bör lämna ..men det är så svårt.. Jag lider just nu av depression också .. Och jag kan ju lova att detta inte gör saken bättre heller.. Var verkligen tvungen att tala ut.. Innan jag rasar i bitar
Forumet - Måste skriva av mig
Måste skriva av mig
Du är inte fånig, de känslor du känner är sanna för dig och ska alltid tas på allvar, glada som ledsna! Om jag förstår rätt så vill du leva vidare i denna relation men vill ha en förändring från hans sida?
OM så är läget så tycker jag att du ska ta ett seriöst samtal med honom, inte via telefon och inte vis dator! Gå å sätt er på rummet eller i en park, varsom helst och förklara hur du känner. Antingen accepterar han det och ni kan börja disskutera förändringar ifrån bådas sidor eller så struntar han i det och då vet du vart du har honom.
OM så är läget så tycker jag att du ska ta ett seriöst samtal med honom, inte via telefon och inte vis dator! Gå å sätt er på rummet eller i en park, varsom helst och förklara hur du känner. Antingen accepterar han det och ni kan börja disskutera förändringar ifrån bådas sidor eller så struntar han i det och då vet du vart du har honom.
Roloch: Du är inte fånig, de känslor du känner är sanna för dig och ska alltid tas på allvar, glada som ledsna! Om jag förstår rätt så vill du leva vidare i denna relation men vill ha en förändring från hans sida?Jag har pratat med honom om detta vilket sluta med att han började försvara sig och ha taggarna utåt.. Det gav inget resultat.. Och att jag ändå älskade denna kille.. Gör fortfarande.. Men idag kom sanningen fram.. Han var fullt medveten om att jag älskade honom och han sa att han älskade mig.. Men bakom min rygg hade han och min bästa vän ett förhållande.. Helt jävla förkrossad.. Så just nu klarar jag inte av någon av dom.. Känner mig så förstörd,tom,ledsen,besviken,... Ja allt möjligt! Faktumet att dom ljög om detta förhållande sen typ i våras :( Känner dock inget behov att att prata med dom..dom får gärna hålla sig borta ett tag nu.. Se om jag förlåter dom och går vidare, får vi se i framtiden.. Men just nu.. Finner jag inga ord
OM så är läget så tycker jag att du ska ta ett seriöst samtal med honom, inte via telefon och inte vis dator! Gå å sätt er på rummet eller i en park, varsom helst och förklara hur du känner. Antingen accepterar han det och ni kan börja disskutera förändringar ifrån bådas sidor eller så struntar han i det och då vet du vart du har honom.
Spana också in:
Roloch: Jag förstår sorgen... Det gör gör jag, jag var med om något liknande... Det tar tid men det blir bättre. Skyll inte på dig själv, prata med folk om känslorna skulle bli för mäktiga.Ah det är hemskt.. Och tilliten för dom båda försvann ju.. Så nu sitter dom med två olika historier vilket förvirrad mig.. Känner mig rätt vilsen faktiskt!
Jag lär ju behöva prata med någon.. Pratar ju en gång i veckan med kurator men nu är det ju sommarlov :/
Twixxi_girl:Vilket fall som helst så gick dem medvetet bakom ryggen på dig, så spelar egentligen deras historier någon roll? Handlingen talar för sig själv liksom.
Ah det är hemskt.. Och tilliten för dom båda försvann ju.. Så nu sitter dom med två olika historier vilket förvirrad mig.. Känner mig rätt vilsen faktiskt!
Jag lär ju behöva prata med någon.. Pratar ju en gång i veckan med kurator men nu är det ju sommarlov :/
Ja, prata med någon bör du göra, familj, kompis, eller någon utomstående! Var inte rädd för att leta efter en hjälpande hand, det underlättar väldigt mycket att ha någon att få yttra sig med. :)
Roloch:Båda historierna sårar mig.. Och du har rätt, dom kvittar! Jag som litade på dom där två, nu undrar jag ju vad mer dom har bakom min rygg.. Dom två har iaf gått skilda vägar .. Och jag står i mitten gråtandes som ett fån och är jätte förvirrad :/
Vilket fall som helst så gick dem medvetet bakom ryggen på dig, så spelar egentligen deras historier någon roll? Handlingen talar för sig själv liksom.
Ja, prata med någon bör du göra, familj, kompis, eller någon utomstående! Var inte rädd för att leta efter en hjälpande hand, det underlättar väldigt mycket att ha någon att få yttra sig med. :)
ska man förlåta dom eller ska man inte.. Det som får mig att tänka extra noga denna gång är att detta inte är första gången.. Jag tror jag får låta tiden gå innan jag beslutar något, alltså får dom låta mig vara ett tag.. vilket dom nu äntligen gör!
sen börjar ju skolan 16 augusti och där har jag ju kuratorn, frågan är bara hur jag ska överleva tills dess.. Det gör sjukt ont och jag känner mig nedstämd.. Mat aptiten har också försvunnit.. Kuratorn är ju den ända jag kan prata med
Twixxi_girl:Om det skulle hjälpa så kan du skriva ett PM till mig om du behöver prata, jag har inte samma kunskap som kuratorn men bara så du vet att det finns någon som lyssnar
Båda historierna sårar mig.. Och du har rätt, dom kvittar! Jag som litade på dom där två, nu undrar jag ju vad mer dom har bakom min rygg.. Dom två har iaf gått skilda vägar .. Och jag står i mitten gråtandes som ett fån och är jätte förvirrad :/
ska man förlåta dom eller ska man inte.. Det som får mig att tänka extra noga denna gång är att detta inte är första gången.. Jag tror jag får låta tiden gå innan jag beslutar något, alltså får dom låta mig vara ett tag.. vilket dom nu äntligen gör!
sen börjar ju skolan 16 augusti och där har jag ju kuratorn, frågan är bara hur jag ska överleva tills dess.. Det gör sjukt ont och jag känner mig nedstämd.. Mat aptiten har också försvunnit.. Kuratorn är ju den ända jag kan prata med
Roloch:Det känns skönt att veta :)
Om det skulle hjälpa så kan du skriva ett PM till mig om du behöver prata, jag har inte samma kunskap som kuratorn men bara så du vet att det finns någon som lyssnar
nog tusan mår jag inte bra efter detta, speciellt inte när han efter att ha bett Om ursäkt börja dryga sig och nu tog bort mig.. Han är ju helt klart inte värd mig..
min bästa kompis dock, hon är skamsen.. Och mår dåligt av vad hon har gjort.. Just nu orkar jag ju inte prata med henne.. Har det kämpigt med mat aptiten och nedstämdheten .. Men så småningom kan jag säkert lägga det bakom mig och försöka bygga upp den vänskap som förstördes :)
vi båda misstänker att han älskade Oss båda, och ljög för oss båda :-/ känslorna för honom försvinner ju mer och mer.. Men sorgen och smärtan dom gav mig försvinner inte..
Twixxi_girl:Jag förstår dig
Det känns skönt att veta :)
nog tusan mår jag inte bra efter detta, speciellt inte när han efter att ha bett Om ursäkt börja dryga sig och nu tog bort mig.. Han är ju helt klart inte värd mig..
min bästa kompis dock, hon är skamsen.. Och mår dåligt av vad hon har gjort.. Just nu orkar jag ju inte prata med henne.. Har det kämpigt med mat aptiten och nedstämdheten .. Men så småningom kan jag säkert lägga det bakom mig och försöka bygga upp den vänskap som förstördes :)
vi båda misstänker att han älskade Oss båda, och ljög för oss båda :-/ känslorna för honom försvinner ju mer och mer.. Men sorgen och smärtan dom gav mig försvinner inte..