Forumet - Anorexia + bulimi

Anorexia + bulimi

1410 0 28
Jag är så körd. Jag är verkligen körd. 

Sedan jag var 12 år så har jag kämpat med en ätstörning. Det började när min granne kallade mig för tjock. När jag väl började banta, utesluta saker ur kosten, så tyckte farmor att jag hade blivit så smal och fin så hon frågade om jag gick på bantningspiller. Vänner i skolan började märka. Jag älskade det. Jag började bli vacker. 

Det dumma med allt det här är att jag inte ens var speciellt tjock. Visst, lite mullig men inte alls tjock! Mina föräldrar hjälpte mig igenom ätstörningen. Pappa satt uppe med mig lång in på nätterna och tröstade mig. När det var dags för mat så satt både mamma och pappa med mig tills jag hade ätit upp allt på tallriken. Jag blev frisk. 

Nu 8 år senare är jag sjuk igen. För en stund sedan hetsåt jag fyra dammsugare och fyra mazariner. Spydde upp allt. Jag mår så jäkla dåligt. Min pojkvän som försöker stötta mig igenom det här mår också dåligt och lägger skuld på sig själv. Han är dessutom läkare vilket gör att han verkligen inser allvaret med det här. 

Grejen är den att vi får hjälp, men jag vår bara runt och ljuger. Låtsas vara glad. Vill inte visa hur det egentligen är. Väger mig varje dag. För matdagbok. I morgon ska min psykolog ringa mig och berätta om jag blir skickad vidare till ätstörningsenheten eller inte. Jag skäms så mycket för allt det här. Jag vet inte alls vad jag ska göra. Någon med liknande problem? 

Spana också in:

Vill du bli skickad till ätstörningsenheten?

Är lite som adaq skriver, men det är förstås otroligt svårt för dig då du någonstans "vill" fortsätta i ätstörningens gång. Samtidigt som nackdelarna är överväldigande. Du visar en tydlig ambivalens.. Jag vet inte exakt hur det är eftersom jag inte har/haft någon ätstörning själv. Kan dock känna igen mig i mycket du skriver. Kanske du skulle kunna ta hjälp av någon i att förklara för din psykolog att du varit lögnaktig i din diagnos? Din pojkvän t.ex. som är insatt i din sits och också lider med dig.

Lounge: Vill du bli skickad till ätstörningsenheten?

Är lite som adaq skriver, men det är förstås otroligt svårt för dig då du någonstans "vill" fortsätta i ätstörningens gång. Samtidigt som nackdelarna är överväldigande. Du visar en tydlig ambivalens.. Jag vet inte exakt hur det är eftersom jag inte har/haft någon ätstörning själv. Kan dock känna igen mig i mycket du skriver. Kanske du skulle kunna ta hjälp av någon i att förklara för din psykolog att du varit lögnaktig i din diagnos? Din pojkvän t.ex. som är insatt i din sits och också lider med dig.
Vet inte om jag vill bli skickad till ätstörningsenheten. Vet däremot att det är det bästa. 

Ja, jag får ta med mig honom. Det blir nog bra. Jag får helt enkelt bara ta tag i det här nu.

Thé King:

jo de gör ja men blir endå förbannad då du äter skit när du vill bli smal
Det finns något som heter bulimi. Och jag är smal, det är bara min hjärna som har förvrängt bilden för mig. När jag går in i hetsätning så är det som om det inte är jag som äter. Jag kan äta mängder och sedan kompensera för det, som att till exempel kräkas eller träna intensiva långa pass.