Forumet - Ensamheten

Ensamheten

1653 1 43

Jag klarar av att vara ensam. Jag har varit det över 2 år nu. Suttit ensam i min säng framför datorn. Men även eremiten förväntar sig att en dag vandra ut i världen igen. Då och då kommer den, ensamheten. Den fyller din själ med tomhet, en tomhet du vill fylla tillsammans med någon. Tomhetens intensitet är stark, du ryser från hjärtat ut i kroppen. Och du känner sorg över vad som inte blivit. 

Hoppet är vad som får allt att fortsätta vara precis som det alltid varit. Hoppet om att en dag vandra ut i världen igen. Den dagen kommer aldrig, och månaderna och åren går. Och ensamhetens realitet kryper sig närmare inpå. 

Förstå mig rätt nu, jag är oftast fylld av glädje. Och jag är engagerad i en sorts hyperinteraktivitet online. Men den aktiviteten är i sitt fundament baserad på en djuprotad pessimism och paranoia. Ett heroiskt försök att med ren viljekraft handla som om pessimismen inte är och lurar där ute i skuggorna. 

I den här tråden så kan ni berätta eller fråga det ni vill relaterat med stor frihet.

Spana också in:

space: Förstå mig rätt nu, jag är oftast fylld av glädje. Och jag är engagerad i en sorts hyperinteraktivitet online. Men den aktiviteten är i sitt fundament baserad på en djuprotad pessimism och paranoia. Ett heroiskt försök att med ren viljekraft handla som om pessimismen inte är och lurar där ute i skuggorna.
gotcha, men i så fall förstår du ju själv: ut och lek nu!