Forumet - Gud, vem?

Gud, vem?

3232 2 32
Alla som tror på Gud, jag vill höra eran åsikter om detta. Varför ni tror på Gud? Har ni läst Bibeln eller tror ni på Gud för att det är så man växt upp, med att folk alltid talar om en Gud. Man har inte mycket till val när man växer upp i ett samhälle där Gud är något alla säger finns. Vi har alla hört talats om denna Gud. Vad har fått er att inte ändra åsikt? Okunskap eller uppenbarelser? Hur är ni ställda inför vetenskap? 

Då Gud är ett känsligt ämne, vill jag berätta att jag uppriktigt är intresserad av höra era åsikter. Kommer inte säga emot eran tro, (om ni ej ber om min tro) för att undvika klyftor och bråk. 

Senast ändrad 14 Jul 2014, 15:48 av Zymba
Tjo!
Jag är uppväxt med en kristen mamma och grannskap/umgänge.
Så det har blivit lite av en naturlig skäl, som du säger, att jag tror på Gud pga miljön.

Jag själv har upplevt ett väldigt starkt respons efter jag bett Gud om hjälp.
Lite bakgrund.
Från början av högstadiet började jag känna av hjärtklappningar efter jag ansträngt mig, jag hade ett litet fel i hjärtat som orsakade detta. Men jag opererade bort det när jag gick Andra året i gymnasiet. Dessa hjärtklappningar höll i i cirka 10-15 min.

I Vilket fall, när jag gick första året på gymnasiet. Så fick jag klappningarna under ett pass. Och jag blev så trött på mig själv att hjärtklappningarna alltid skulle komma på idrotten. Så jag sprang för första gången till toaletten, låste in mig själv och bad Gud om hjälp att få det sluta. Otroligt nog, så samma sekund som jag sa ''Amen'' så slog hjärtat om till normal puls. Detta var inom loppet av 3min.  Jag blev Rädd, glad och förvånad. För aldrig tidigare har jag fått ett så snabbt svar.  

Nu utesluter jag inte att det kan vara andra faktorer som slog om hjärtat. Men aldrig tidigare har det slutat så tidigt, och att det skedde just när jag sa 'Amen' så tänker jag tillsvidare tro att det var just Gud som gjorde något den dagen :)

Och Vetenskap tycker jag är gö intressant. Jag tror på mycket av det vetenskapen har att säga. Det går i hand i hand med kristendomen för mig.  För jag tror ju på gud, som är en intellektuell designer som skapat oss och vår värld.  



Princessandie: Gud, vem?

Alla som tror på Gud, jag vill höra eran åsikter om detta. Varför ni tror på Gud? Har ni läst Bibeln eller tror ni på Gud för att det är så man växt upp, med att folk alltid talar om en Gud. Man har inte mycket till val när man växer upp i ett samhälle där Gud är något alla säger finns. Vi har alla hört talats om denna Gud. Vad har fått er att inte ändra åsikt? Okunskap eller uppenbarelser? Hur är ni ställda inför vetenskap?
Ja, jag tror att det finns en Gud men definitivt inget i stil med vad Bibeln beskriver. Orsaken är att även naturvetarna ställer sig frågan till ex hur The Big Bang kunde uppstå. Att den har skett är vi ju alla bevis för. Men just frågan HUR den kunde uppstå är än så länge en fråga. Det finns en pusselbit som saknas och min gissning är att "Gud" sitter på den pusselbiten. Sedan kan man ju naturligtvis ställa frågan vad Gud är och där är både jag och all världens kyrkor och religioner lika okunniga (oense) om.

Dessutom har jag bevis för att kontakten med en människa inte upphör iom döden. Vilket naturligtvis bibeln och kyrkan bestrider. Tumme ned

Har läst Bibeln... både Gamla och Nya Testamentet... men ger ärligt talat inte mycket för Bibeln eftersom det inte är Gud som skrivet den. Nuvarande bibel är väl ca 3.500 år gammal som äldst. Människan har funnits på jorden 100.000 - 1 miljon år.
Bibeln har jag iof sig ingen kommentar till. Däremot har kyrkan stått för mycket djävulskap bl a här i Sverige och i hela Europa. Men man väl skylla på de som tolkat Bibeln.  Tumme ned

Vi behöver bara gå ett par hundra år tillbaka i tiden så brände kyrkan kvinnor på bål som tog växtriket till hjälp för att bota sjukdomar! Kyrkan kallade dom häxor och trodde att kvinnorna var Djävulens avkomma. Gråter  Tumme ned

Spana också in:


ghostwriter:
Ja, jag tror att det finns en Gud men definitivt inget i stil med vad Bibeln beskriver. Orsaken är att även naturvetarna ställer sig frågan till ex hur The Big Bang kunde uppstå. Att den har skett är vi ju alla bevis för. Men just frågan HUR den kunde uppstå är än så länge en fråga. Det finns en pusselbit som saknas och min gissning är att "Gud" sitter på den pusselbiten. Sedan kan man ju naturligtvis ställa frågan vad Gud är och där är både jag och all världens kyrkor och religioner lika okunniga (oense) om.

Dessutom har jag bevis för att kontakten med en människa inte upphör iom döden. Vilket naturligtvis bibeln och kyrkan bestrider. Tumme ned

Har läst Bibeln... både Gamla och Nya Testamentet... men ger ärligt talat inte mycket för Bibeln eftersom det inte är Gud som skrivet den. Nuvarande bibel är väl ca 3.500 år gammal som äldst. Människan har funnits på jorden 100.000 - 1 miljon år.
Bibeln har jag iof sig ingen kommentar till. Däremot har kyrkan stått för mycket djävulskap bl a här i Sverige och i hela Europa. Men man väl skylla på de som tolkat Bibeln.  Tumme ned

Vi behöver bara gå ett par hundra år tillbaka i tiden så brände kyrkan kvinnor på bål som tog växtriket till hjälp för att bota sjukdomar! Kyrkan kallade dom häxor och trodde att kvinnorna var Djävulens avkomma. Gråter  Tumme ned
Väldigt intressant. Jag tycker att Gud är ett väldigt svårt ämne då man vet så lite om det men kul att höra olika upplevelser. 

Det där du skrev om hur Big Bang kunde uppstå. Tänker du då att det har samband med Gud? Hur ställer du dig inför universums oändlighet (kan ligga i timmar o tänka på universum haha) och hur betydelselösa varelser vi människor är? Alltså när man tänker på hur länge jorden och universum har funnit i jämförelse med människans tid. Hur stor betydelse är människan för Gud? Då Gud är allt för människan (inte i nutid)
Jag är uppvuxen i en stad där man hjärntvättas från första dagen i skolan. Jag var stark tho, stod för att jag var ateist och alla bortsett från familjen min som består av ateister hatade mig för det. Jag kan säga såhär, i den här staden är det de religiösa som är "smarta". Du lyckas inte här om du öppet tvivlar på guds existens.. Lärarna ger dig dåliga betyg pga detta, du har inte en chansjävel att klättra högt upp i lokala företag som exempel. 

Givetvis är inte alla superreligiösa, med de som inte utger sig för att vara, utger sig inte heller för att vara ateister. Jag tog varenda chansjävel jag fick i skolan till att vara öppet skeptisk till tron, ångrar dt inte en sek. dt gick så jävla långt att lärarna kallade mig till små gruppsamtal där de försökte varna mig om att jag var dömd till helvetet där jag skulle få lida i all oändlighet efter döden om jag inte slutade vara så "trångsynt".  

Har bytt skolor flera gånger under grundskolan, haft upp emot 50 lärare, och enbart en utav dessa tyckte jag om. Självklart var han religiös, det kommer man aldrig ifrån här. Men han gav oss tamigfan rättvisa betyg och klarade av att se mig som människa!!! Olyckligtvis hade jag enbart honom i SO-ämnena, så hela slutbetyget vart ej ngt att hänga i julgranen, men ändå! 

 

Jag föddes 1988 till en fader som var predikant och en mor som var organist. Då dessa två var kringresande i trakten och sällan hemma uppfostrades jag i stort sett av min mormor (Må Gud vara hennes själ nådig) som var lika strikt troende som mina föräldrar, om inte mer och hon hade, låt oss säga ganska ovanliga uppfostringsmetoder.

När jag var tre år bestämde min fader, som var predikant att det var dags för mig att börja lära mig Bibeln och det blev min mormors uppgift att lära mig. Jag fick börja läsa en sida ur Bibeln varje dag och varje söndag efter min faders predikan höll hon husförför på det jag läst under veckan.

Vid ett tillfälle när jag var 7 år frågade jag mormor varför jag var tvungen att lära mig Bibeln och mormor berättade då allt för mig om Gud och sa att Han var min speciella vän. Hon sa att Gud var speciell för att Han alltid är med mig, att Han lever inuti mig, i mitt hjärta och Han ser allt jag gör och vet vad jag tänker, ALLTID. Hon förklarade att Gud älskar mig jättemycket och att Gud vill att jag i min tur ska älska Honom och vara god i hela mitt liv så får jag komma och leva med Honom när jag dör. Sedan frågade hon mig om det inte var FINT att ha en vän som Gud. Jag var 7 år och sa till mormor: "Nej, mormor. Det verkar läskigt" (främst det här med att Han såg allt jag gjorde och levde inuti mitt hjärta). Mormor blev förstås inte glad över mitt svar och gav mig därför en hård örfil, varpå jag snabbt ändrade mitt svar till "Jo".

Det tog inte så lång tid innan jag kunde hela Bibeln utantill utan jag hade lärt mig den när jag var ca 11, även om jag då ännu inte var lika troende som mina föräldrar och min mormor. Jag gick i skolan som alla andra barn och skaffade mig vänner rätt snabbt. En dag samma år köpte jag en porrtidning i en affär i grannbyn tillsammans med min bäste vän, Björn. Jag var 11 år och rätt så nyfiken av mig och förstod ännu inte då vilken synd jag begick och hur smutsig min handling var. Så jag tog hem den, började bläddra i den och just som jag skulle börja utföra en ännu större synd öppnade min mormor dörren till mitt rum och såg tidningen och min gylf som precis hade öppnats. Hon hade blivit tipsad på något sätt, hur vet jag ännu inte, men hon hade rätt så mycket kontakter i trakten så det var möjligt att det var butiksägaren som tipsade henne. Hur som helst. Hon blev rasande och skällde ut mig efter noter och deklarerade att en pojke i min ålder inte ska hålla på med sådana smutsiga handlingar. Hon förklarade att jag begått en grov synd och måste straffas. Tidningen eldade hon upp och straffet för mig blev att sitta inlåst i en fuktig jordkällare i en hel vecka som vi hade på ägorna. Jag fick ingen mat och min vätska bestod av en balja med vatten som min mormors gårdskarl hade satt ner för att jag inte skulle törsta ihjäl och det fanns ett litet hål i taket som gjorde att jag fick luft. När jag släpptes ut från källaren efter en vecka fick jag lova mormor att inte utföra någon obscen handling någon mer gång för annars skulle jag hamna i källaren igen. Min mamma var väl inte överförtjust i min mormors uppfostringsmetoder, då hon blev uppfostrad på samma sätt, men hon förstod att det var för mitt eget bästa liksom jag gör nu många år senare även om jag inte förstod det då.


Jag skulle hamna i källaren vid två tillfällen till. Andra gången var när jag var 15 och jag och Björn drack oss fulla på folköl och jag kom hem berusad. Då fick jag 14 dagar och tredje gången när jag var 17 och rymde hemifrån efter att Björn drunknade under en simtur. Polisen hittade mig efter bara en vecka och förde mig tillbaka hem. Då fick jag sitta i källaren i en månad och det var först efter den månaden som jag faktiskt lärde mig att älska Herren på riktigt även om jag inte var helt frälst än.


Året efter det dog min mormor i en ålder av 94 år. Jag var som sagt inte helt frälst än innerst inne och jag hade fortfarande mina tvivel på Gud då och då (jag funderade bl.a ofta på varför Gud lät mig gå igenom en sådan, i mitt tycke då, hemsk barndom och tonårsperiod om Han nu verkligen fanns). Men så en kväll kom vändpunkten och det var när min fader råkade ut för en svår bilolycka och hans liv enligt läkarna hängde på en skör tråd. Då bad jag till Gud att om han skonade min faders liv så skulle alla mina tvivel på hans existens upphöra och jag skulle ägna resten av mitt liv åt att älska Honom och föra Hans budskap vidare till mina medmänniskor. En timme efter att jag avslutat min bön så lät läkarna meddela min mor att min faders tillstånd var stabillt och att han skulle överleva. Då förstod jag att det var Gud som hört min bön och skonat min faders, en av Hans budbärares liv och från den stunden har jag aldrig tvekat en sekund på att Gud är vår Herre och skapare.

Min fader blev helt återställd och jag gick med i flera kyrkoförbund där jag bl.a träffade min nuvarande hustru. För två år sedan började jag läsa teologi och mitt mål är att en dag bli en fullfjädrad präst.
Gud för mig är grunden till livet, sedan om det är en atom, människa, ett djur eller ett väsen vet jag inte och jag kan omöjligt veta det. Tvivlar på att det finns någon människa på jorden som vet vad eller vem Gud är.
Tror inte att Gud (naturen eller ett väsen - vet ej vem Gud är!) skapat oss för att vi ska veta vem han/hon/den/det/hen är - isf hade vi redan vetat det. Livet går nog inte ut på att ta reda på vem eller vad Gud är, kort sagt tror jag allt handlar om att försöka samarbeta med varandra för att skapa en bättre värld genom kunskap och medmänsklighet (el. dylikt).

Vi är inte konstruerade för att tänka på det plan som rör det övernaturligt eller det som är över vår intelligens (kapacitet). Spelar ingen roll hur mycket religion vi läser, hur mycket kunskap vi har eller hur mycket vi tänker på vad eller vem Gud är - vi kommer aldrig få svar så länge vi är vid liv (om ngt mirakel eller under inte sker) så därför, tycker jag, att det bästa vore om man bara släppte det ämnet helt och inte fördjupade sig såpass mycket som många gör. Antar att vi inte är där än... Men ja, som sagt, spelar ingen roll hur mycket vi pratar om det (människor har gjort det i mer än tusen år...), vi kommer inte få svar eller ens närma oss ett.

... Men fattar att man är nyfiken på vad andra tror men egentligen spelar det ingen roll, vi alla är lika okunniga och det man tror på har oftast mycket med ens eget liv och erfarenheter att göra. Lite som hur man väljer att fixa/sminka/klä sig... 

TexN: Nu utesluter jag inte att det kan vara andra faktorer som slog om hjärtat. Men aldrig tidigare har det slutat så tidigt, och att det skedde just när jag sa 'Amen' så tänker jag tillsvidare tro att det var just Gud som gjorde något den dagen :)
En förståelig slutsats även om jag finer den orimlig. Jag känner igen det hjärtproblem du haft. Vet inte om jag hade samma men de löste mitt genom att gå in genom venerna och värma upp ett par celler som bildats på fel ställe så att de dog. Innan mitt problem löstes hade jag precis det problemet med hjärtklappning. Ibland räckte det med att jag sprang upp för en trappa för att det skulle utlösas för att inte tala om när jag tränade fotboll.  För min del låter det som en ren tillfällighet men naturligtvis kan jag inte klandra dig för att det leder dig in på funderingar på om det handlar om gud om det kom med sån "timing" så att säga. X)
ghostwriter: Men just frågan HUR den kunde uppstå är än så länge en fråga. Det finns en pusselbit som saknas och min gissning är att "Gud" sitter på den pusselbiten.
En vanlig respons. Frågan är ju om: Bara för att vi inte vet hur något hände, bör vi verkligen tillskriva en gud handlingen (irrelevant vilken gud). Ponera att det var en gud som skapade Big bang. Det leder bara till fler frågor. Jag finner det mer relevant att säga att vi inte vet vad som ledde till big bang än att förutsätta en gud. Att föra en gud leder bara till alltfler irrelevanta frågor. Hur skapades gud i så fall? Vad förklarar hans makt? etc. Är det inte mer logiskt att stanna vid vad vi vet hittills och låta gud vara tills vi har bevisat att han existerar? (eller ej)
ghostwriter: Dessutom har jag bevis för att kontakten med en människa inte upphör iom döden. Vilket naturligtvis bibeln och kyrkan bestrider.
Jag antar att du talar om personliga bevis. Bevis som du aldrig skulle kunna visa någon annan? Förstå mig rätt nu, jag hackar inte på dig. Om du har dessa bevis för egen del, awesome! Det bevisar dock varken någon religion eller någon gud. Tycker däremot det är coolt att du haft den upplevelsen. Min far säger också att han upplevt detta.
S3ON: Du lyckas inte här om du öppet tvivlar på guds existens.. Lärarna ger dig dåliga betyg pga detta, du har inte en chansjävel att klättra högt upp i lokala företag som exempel.
Fan skamligt! Var är du uppvuxen? Sveriges bibelbälte? All cred till dig dock som stod ut med det!
S3ON: dt gick så jävla långt att lärarna kallade mig till små gruppsamtal där de försökte varna mig om att jag var dömd till helvetet där jag skulle få lida i all oändlighet efter döden om jag inte slutade vara så "trångsynt".
Trodde ärligt talat inte att sån skit hände i Sverige. Pinsamt att en sekulär stat har sådana statliga skolor! 
Princessandie: Då Gud är ett känsligt ämne, vill jag berätta att jag uppriktigt är intresserad av höra era åsikter. Kommer inte säga emot eran tro, (om ni ej ber om min tro) för att undvika klyftor och bråk.
Bara för att klargöra: Lyssna inte på fanatiker! Alla fanatiker har "fel", mer eller mindre. Ett bra exempel är Hans-Peter ovan. Det finns även fanatiska ateister även om de inte är i närheten av lika förekommande. Om någon säger att "Det finns ingen gud, det är omöjligt" så är den personen antagligen lika vilsen som vilken fanatisk kristen som helst. Lyssna till din hjärna, din logik, ditt förnuft så kommer du långt. 
Hans-Peter: straffet för mig blev att sitta inlåst i en fuktig jordkällare i en hel vecka som vi hade på ägorna. Jag fick ingen mat och min vätska bestod av en balja med vatten som min mormors gårdskarl hade satt ner för att jag inte skulle törsta ihjäl och det fanns ett litet hål i taket som gjorde att jag fick luft.

Hans-Peter: Då fick jag sitta i källaren i en månad
Det är den här typen av ren galenskap som fanatism leder till. Människor som verkligen sätter värde på kärlek bestraffar dig inte för att du kikat i en porrtidning. Människor som vet vad som gör en god människa ger blanka fan i om du masturberar eller om du är homosexuell eller något annat som vissa kristna hatar. Och om du skulle rymma hemmifrån, om din familj älskar dig, tror jag att de snarare skulle vara lyckliga över att du var tillbaka, snarare än bestraffa dig för det. Människor som Hans-Peters familj försmutsar allting vi åstadkommit genom åren, decenierna, århundradena. Lyssna till din hjärna så kommer du aldrig att falla för sådana fula trick som hot om helveten som inte finns.
Galvmeister: För jag ser inte hur jag förlorar något på att göra det.
Men tro handlar väl inte om att välja det man minnst förlorar på? Det handlar väl om att tro det som är mest rimligt? Du anspelar på det klassiska argumentet från Pascal vilket har visats vara ologiskt mer än en gång. Vilken gud tror du på och varför just den?
Galvmeister: Att jag alltid hållit isär religion och gud.
Där har vi däremot en fantastisk brytpunk. Det bör man alltid göra. Religion är vad andra människor säger åt dig att göra i guds namn. Gud är vad du själv känner och tror. Skål för det min herre!
gammalumare: tror jag allt handlar om att försöka samarbeta med varandra för att skapa en bättre värld genom kunskap och medmänsklighet (el. dylikt).
Ännu en person som insett, i min mening, vad livet handlar om. Väl sagt!
gammalumare: det bästa vore om man bara släppte det ämnet helt och inte fördjupade sig såpass mycket som många gör.
Där håller jag inte helt med. Dock, enda andledninge till att jag tycker detta ämne är viktigt är p.g.a. det negativa inflytande som religion har på vårt samhälle. Vi måste bekämpa organiserad religion framförallt.
Trodde på någon form av gud en kort period mellanåt vid åldern 10-11år cirkus.

Insåg dock rätt snabbt att jag själv kunde påverka många saker utan bön samt att jag alltid hittade förklarinar om något ej blev som det skulle. Slutade upp med sagoböcker också, t.ex. bibeln som jag knappt tog mig igenom. 

Mormor var mycket religiös, och jag och yngste brorsan är de enda i släkten som inte konfirmerades. Mor o far är inte religiösa alls. 

leafar:
Där har vi däremot en fantastisk brytpunk. Det bör man alltid göra. Religion är vad andra människor säger åt dig att göra i guds namn. Gud är vad du själv känner och tror. Skål för det min herre!

Det med tro kom rätt sent för mig, det var ett x antal händelser (som jag inte känner mig bevkäm att dra här) som drog igång flera frågeställningar i mitt huvud. Har däremot aldrig blivit konfirmerad eller är en regelbunden kyrkbesökare. Går jag förbi en kyrka går jag in och visar min respekt. Prackar heller inte på min tro på någon. Få vet faktiskt om att jag ens är troende. Alla får göra sina egna val, och jag tror inte att man kan bli troende (man kan bli religiös, men jag tycker det är som natt och dag, det är skillnad) efter att en kompis berättat om vad han tror och man sedan går till kyrkan för att tycka det är rätt schysst och vips så är man troende. Man kan få inspiration dock.

Det du sa är exakt vad jag har tyckt och tänkt. Religion är att gå i kyrkan varje söndag för att man "måste", inte för att man vill. Troende handlar om vad man själv känner och vad man själv gör, på samtliga dagar och inte enbart på söndagen.

leafar: Ännu en person som insett, i min mening, vad livet handlar om. Väl sagt!
:) 

leafar: Där håller jag inte helt med. Dock, enda andledninge till att jag tycker detta ämne är viktigt är p.g.a. det negativa inflytande som religion har på vårt samhälle. Vi måste bekämpa organiserad religion framförallt.
Vilken negativ inverkan har religionen, i sig - utan kulturell inblandning, på samhället?
Enda jag kan komma på är att religioner (indirekt) strider emot varandra och att det därför kan skapa konflikter människor emellan... Men det kan vad som helst göra.

Kom ihåg att mycket skit har med snedvridna värderingar att göra, som inte enbart grundar sig i en persons religiösa åskådning.
Jag försöker tänka logiskt.. Någon gång så fanns ju inte rymden ens.. Något skapade rymden. Men det som skapat rymden måste ha skapats på något sätt.. Alltså fanns det någon gång ingenting alls. Ingenting alls kan inte skapa något. Detta motsäger all våran logik, alltså är saker som inte vi människor tycker är logiskt möjliga faktist möjliga.. Samt att vi har en själ är en annan sak som får mig att tveka på vetenskapen.. Att vi inte bara funkar som maskiner.. Att vi har känslor och kan kontrollera oss själva.. Ni förstår. Du vet att du är du. Du är inte bara en robot som är programmerad att göra på ett visst sätt, utan du har ett medvetande och du gör dina egna val..

Jag är lite mittemellan troende och inte.. Tror väl på lite vetenskap, men är ju samtidigt inte helt spiksäker på att det inte finns någon gud.. Har väl försökt att be några gånger.. Det har ibland blivit som jag ville, ibland inte.. Det är helt omöjligt att säga med säkerhet om det är någon gud som hjälpte mig eller bara slumpen.. 

Folk borde bara acceptera att vi människor är inte tillräckligt smarta för att förstå hur vi blev till, och vad som skapade oss.. Vi lär aldrig få veta det. Einsteins teori föreblir en teori, och det kan aldrig bevisas om det är korrekt eller inte..

leafar: En vanlig respons. Frågan är ju om: Bara för att vi inte vet hur något hände, bör vi verkligen tillskriva en gud handlingen (irrelevant vilken gud). Ponera att det var en gud som skapade Big bang. Det leder bara till fler frågor.
Jag förutsätter naturligtvis att det bara finns en Gud alt flera Gudar. Men oavsett... jag syftade enbart på eftersom det finns några pusselbitar som inte naturvetarna kan förklara eller har svar på så "kanske" svaret ligger hos en ev Gud.

leafar: Jag finner det mer relevant att säga att vi inte vet vad som ledde till big bang än att förutsätta en gud. Att föra en gud leder bara till alltfler irrelevanta frågor. Hur skapades gud i så fall? Vad förklarar hans makt? etc. Är det inte mer logiskt att stanna vid vad vi vet hittills och låta gud vara tills vi har bevisat att han existerar? (eller ej)
Självfallet kan man resonera så. Det mest beklagliga i hela Gudstanken är väl att inte "herren" själv kan komma ner på jorden och visa upp sig lite oftare utan bara ge fan i allt.

leafar: Jag antar att du talar om personliga bevis. Bevis som du aldrig skulle kunna visa någon annan? Förstå mig rätt nu, jag hackar inte på dig. Om du har dessa bevis för egen del, awesome! Det bevisar dock varken någon religion eller någon gud. Tycker däremot det är coolt att du haft den upplevelsen. Min far säger också att han upplevt detta.
Personliga bevis?

Om vi förutsätter att Gud är den allsmäktiga så förväntar jag mig kanske lite mer bevis och power. Ett ex... Thailand och stora delar av östra Australien var översvämmat för några år sedan. Gud kunde kommit ner och visat sig och bara knäppt med ett finger och allt vatten hade försvunnit och alla döda hade återfått livet.

Eller - när Gud upptäckte den fasansfulla tsunamiolyckan i Japan för några år sedan så kunde han kommit ner till jorden och backat tiden så aldrig tsunamiolyckan hade inträffat.

Hans-Peter: Jag föddes 1988 till en fader som var predikant och en mor som var organist. Då dessa två var kringresande i trakten och sällan hemma uppfostrades jag i stort sett av min mormor (Må Gud vara hennes själ nådig) som var lika strikt troende som mina föräldrar, om inte mer och hon hade, låt oss säga ganska ovanliga uppfostringsmetoder.....................................
Beklagar att jag beskar ditt långa inlägg.

Så med andra ord... du hade föräldrar som hellre föredrog att leva ett kringflackande liv och totalt sket i dig och dumpade dig hos din mormor. Arg

Enl vad du berättade så låter ju din mormor som en i högsta grad olämplig vårdnadshavare. Kan inte fatta att inte de sociala myndigheterna grep in? Dina föräldrar verkar ju vara i högsta grad olämpliga att över huvud taget ha egna barn. Tumme ned

Enl dig tycks du blivit "uppfostrad" med piskan, källaren och Gud som de största hoten. Definitivt INGET jag kommer att ge mina barn den dagen jag får några - kärleken är mitt motto. Hjärta

Får jag fråga innan jag vidareutvecklar mina åsikter - hur gammal är du? Du studerar teologi och vill bli präst och din mormor avled för en tid sedan och blev 94 år gammal!!???

Princessandie: Det där du skrev om hur Big Bang kunde uppstå. Tänker du då att det har samband med Gud?
Eftersom inte naturvetarna kan förklara hur the big bang uppstod så är min enda förklaring att ev Gud har ett finger med i spelet. För övrigt som jag skrev ovan - väldigt beklagligt att Gud skapade en människa som har så många "tillverkningsfel".

Princessandie: Hur ställer du dig inför universums oändlighet (kan ligga i timmar o tänka på universum haha) och hur betydelselösa varelser vi människor är? Alltså när man tänker på hur länge jorden och universum har funnit i jämförelse med människans tid.
Det gör ju inte saken bättre när vissa naturvetare påstår att det inte bara finns ett universum utan många olika paralelluniversum.

Universum är väl dryga 10 miljarder år gammalt. Vårt solsystem är väl ca 5 miljarder år gammalt. Enl bibeln skapade Gud himmel och jord på 6 dagar. I realiteten åtminstone vad beträffar vårt solsystem tog det 5 miljarder år. Vattnet som finns på vår jord är "rymdis" som slagit ner på jorden i form av enorma meteoritnedslag. Bl a som utrotade dinosaurierna.

Princessandie: Hur stor betydelse är människan för Gud? Då Gud är allt för människan (inte i nutid)
Troligen ingen alls. Han har väl upptäckt sitt misstag med människan på jorden och istället satsat på livet i ett annat solsystem kanske i en annan galax eller kanske i ett paralelluniversum. Cool

leafar: Det är den här typen av ren galenskap som fanatism leder till. Människor som verkligen sätter värde på kärlek bestraffar dig inte för att du kikat i en porrtidning. Människor som vet vad som gör en god människa ger blanka fan i om du masturberar eller om du är homosexuell eller något annat som vissa kristna hatar. Och om du skulle rymma hemmifrån, om din familj älskar dig, tror jag att de snarare skulle vara lyckliga över att du var tillbaka, snarare än bestraffa dig för det. Människor som Hans-Peters familj försmutsar allting vi åstadkommit genom åren, decenierna, århundradena. Lyssna till din hjärna så kommer du aldrig att falla för sådana fula trick som hot om helveten som inte finns.
Det kan tyckas som fanatism idag, men jag förstår nu att min mormor bara älskade mig och ville att jag skulle vara lycklig och älska Herren lika mycket som hon gjorde. Hon var en god människa och bestraffade mig endast när jag syndade. Herren lät mig gå igenom en prövning för att jag skulle bli en lika trogen trotjänare till Honom som min far var och det var därför han lät mig gå igenom den sista prövningen, min fars bilolycka. Om inte min mormor hade uppfostrat mig så som hon gjorde så kanske jag aldrig hade vänt mig till Gud den där kvällen och då hade min far inte överlevt.

ghostwriter: Så med andra ord... du hade föräldrar som hellre föredrog att leva ett kringflackande liv och totalt sket i dig och dumpade dig hos din mormor. Arg
Det var inte så mycket vad de föredrog utan det var min faders kall. Jag träffade dessutom mina föräldrar varje kväll, ja, förutom de gångerna jag satt inlåst i källaren förstås.

ghostwriter: Enl vad du berättade så låter ju din mormor som en i högsta grad olämplig vårdnadshavare. Kan inte fatta att inte de sociala myndigheterna grep in? Dina föräldrar verkar ju vara i högsta grad olämpliga att över huvud taget ha egna barn. Tumme ned
Min mormors uppfostringsmetoder må ha varit något ovanliga, men absolut inte olämpliga. Hon uppfostrade min mor på samma sätt och det var den största bidragande faktorn som formade oss till dem vi är idag. De sociala myndigheterna visste ingenting. I vår lilla by skötte alla sig själva och vi bodde ganska långt utanför byn dessutom.

ghostwriter: Får jag fråga innan jag vidareutvecklar mina åsikter - hur gammal är du? Du studerar teologi och vill bli präst och din mormor avled för en tid sedan och blev 94 år gammal!!???
Jag är född 1988, dvs 26 år. Min mormor avled innan min fars bilolycka. Herren ansåg väl att hennes arbete här på jorden var klart och att nu var det dags för Honom att avsluta det som hon påbörjade, dvs få mig att bli en av Hans tjänare.

S3ON: Svar ja
Beklagar. X/
gammalumare: Vilken negativ inverkan har religionen, i sig - utan kulturell inblandning, på samhället?
Ta till exempel kristendom. Ta en titt på de lagar och regler som finns i Bibeln och kika sedan på hur väl det passar in i samhället. För att inte tala om de totalt falska påståenden som görs om omvärlden och som man, som kristen, då förväntas tro. Indirekt leder det till att troende tar avstånd från den vetenskap som är det som faktiskt för oss framåt, både i kunnande, vetande och moral. 
ghostwriter: Men oavsett... jag syftade enbart på eftersom det finns några pusselbitar som inte naturvetarna kan förklara eller har svar på så "kanske" svaret ligger hos en ev Gud.
Tja, visst. Men det är ett något irrelevant uttalande då svaret kan ligga i godtycklig naturlig eller övernaturlig del. Men du har rätt i sak naturligtvis.
Hans-Peter: men jag förstår nu att min mormor bara älskade mig och ville att jag skulle vara lycklig och älska Herren lika mycket som hon gjorde.
Du har, i min mening en väldigt vriden bild av kärlek.