konstant surr av ångest strålar från magen ut i fingrarna
naglarna bits ner och min röst blir tryckt och flämtande
jag kan andas igenom skoven, men orken sinar skrämmande snabbt
hoppas det går att sova bort
jag har en massa förutsättningar för att må bra, men den här konkret fysiska ångesten vägrar släppa greppet. ofta vet jag inte ens vad som triggar den.
vi vet ju alla vad det brukar....mår likgiltigt med inslag av besvikelse, oro, utsatthet och sorg. men för första gånger tar inte känslorna över. jag är dock traumatiserad av en känsla av att ingen i verkligheten modigt håller mig om ryggen i fara och kan aldrig få en vanlig person utan jobbiga trauman att förstå.
saknar fjällen för fa-an
känner mig lite uppe i varv i övrigt, ska göra armhävningar och lyssna på metal
Lounge:
jag vill inte ens bo i sverige, jag vill se världen. vi rör oss på en frimärkestor yta varje dag. det finns så jävla mycket att uppleva. rör sig oroligt i magen när jag sitter på google earth. samtidigt har jag inte mod nog att ge mig iväg.
vart vill du åka?
är onykter och glad.
Mår ganska bra nu faktiskt.
det hjälpte att sova tror jag.
tomt. känner ingen längre. borde ej ha prioriterat, men har lärt mig 1 läxa iaf
ska flytta snart, längtar
kukoxo:
tomt. känner ingen längre. borde ej ha prioriterat, men har lärt mig 1 läxa iafska flytta snart, längtar
varför ska du flytta?
har börjat säga ja till att träffa folk fast jag ibland inte känner för det. det jobbigaste är att ta sig ut, men sen brukar jag ha det bra. har egentligen inte lust att gå ut alls idag, men gör nog det ändå.
