Mår inte alls bra, har inte mått bra på flera veckor! Först händer det en sak, sen händer det en till sak, och nu har det hänt en tredje. Alla negativa grejer ska ju hända på samma gång 🙁

Bra! 

Det är skönt kunna säga det. Jag jobbar på mig själv och har haft en allmänt bra start idag. Woopiedo! Nu hoppas jag på ett tomt gym och sen en god lunch! 

Och FORTFARANDE ska man springa och snyta sig. Nåja, mår iallafall bättre än förra veckan.

Stekarn: 
Det värsta är att det är att det är sant. Intelligens gör en deprimerad. Jag fruktar att det har att göra med att man finner att livet inte har någon mening eller nåt liknande. Så jag föreslår att du för din egen skull dricker alkohol och minskar ditt överskott av hjärnceller, för mynona...du är för intelligent för ditt eget bästa. Du förtjänar att dricka och ha roligt och slappna av. Gör det, för högt intellekt gör en deprimerad.

Ja, det är sant, rent personligt sett. Dock har det nog ingenting att göra med att man inte finner någon mening i livet: jag har inga problem med just den saken, jag ser mening i livet. Dock har jag ingen glädje av livet, så jag har ingen motivation för det. Problemet med "intelligens" i mitt fall tror jag är för att det verkar göra att folk uppfattar mig på ett sätt som ger dem förväntningar jag inte klarar av att uppfylla. Jag klarar i själva verket inte av att uppfylla särskilt mycket över huvud taget, och jag märker ett återkommande problem i att folk tycks få för sig att jag har krafter att uppnå en nivå jag inte klarar av - även om den inte vissa fall bara är en nivå som av dem uppfattas som normal. Jag menar inte att ge den typ av intryck som ger sådana förväntningar, eftersom jag nog inte har någon direkt plan för hur jag ska uppfattas av andra, jag "är bara mig själv". Detta kanske är fel för mitt mående. Jag bör kanske tänka lite mer på hur jag uppfattas, och medvetet framställa mig på ett för mitt mående mer konstruktivt sätt, i det här fallet på ett sätt som gör att jag inte råkar ut för förväntningar att uppträda på ett sätt jag inte är kraftmässigt lämpad för. Jag har funderat, och jag tror att det vore bäst för mitt mående om jag medvetet uppträdde på ett sätt som får folk att uppfatta mig som vad man kallar "dum". Det är ansträgnande att spela på det sättet, men kanske nödvändigt. Sedan vet jag inte riktigt om jag är så intelligent som du säger, jag har aldrig riktigt förstått sådana komplimanger på djupet; det är klart att det är smickrande för egot att få komplimanger, men begreppet är för abstrakt för mig och utifrån vad jag kan avgöra, så är det negativt för mig att uppfattas så, och därmed vore det tvärtom intelligent av mig att framställa mig så att jag inte uppfattades så. Så ja, jag tycker nog att jag bör försöka tänka på hur jag uppfattas istället för att bara vara mig själv och anstränga mig för att enbart inge förväntningar jag har kraftreserver nog att motsvara, och de är lägre än folk ständigt verkar tro. Det är ett väldigt stort problem för mig rent socialt att folk ständigt uppfattar mig på ett sätt som ger dem högre förväntningar än jag orkar med. Så jag bör medvetet framställa mig som icke "intelligent". Tack för svaret Stekaren! Du är smartare än vad folk ger dig kredit för, och du har också medkänsla, för du var den enda som gav mig svar. Du har också helt rätt i ditt råd. Det är snällt av dig att säga att jag förtjänar att ha roligt. Jag vet inte riktigt vad det är för något. Men kanske är det inte alls en sådan dålig idé som folk vill ha det till att dricka sig berusad regelbundet. Jag kanske ska pröva göra det en gång i veckan eller oftare i fortsättningen så kanske jag för en enda stund glömmer bort att jag lever. Jag tycker så hemskt illa om att bli påmind om det. Om det nu skulle skada min sk "intelligens" så skitsamma, den är uppriktigt sagt ingenting värd att behålla, det enda den gör att ge folk högre förväntingar än jag orkar med och dessutom framställa mig som snorkig. Kan kanske se till att få hem några flaskor i helg och glömma bort livet en stund, om jag får vara ensam här förstås. Jag tror att det vore bra. Ska försöka följa ditt råd i kombination med mitt, så långt praktiska omständigheter räcker! Tack.

Stekarn:
Och FORTFARANDE ska man springa och snyta sig. Nåja, mår iallafall bättre än förra veckan.

Du har min medkänsla för detta, jag var själv förkyld för en tid sedan och det tog tre veckor innan jag var helt återställd. En dag vaknar man bara upp frisk, man får se till att inte anstränga sig före det bara

jag mår sådär. tänker på hur jag förändrats och det gör mig så ledsen. är inte tanken att man ska lära sig och utvecklas till det bättre, när man blir äldre? jag går bara bakåt. blir sämre. 

är rädd för hur jag utvecklas till att bli sådär känslokall och apatisk, det är inte likt mig. min hjärna lyder inte mitt hjärta. jag vill vara öppen men jag har en jävla spärr som gör att jag inte vågar. jag vågar inte släppa in någon och det gör mig ledsen. jag brukade vara en sån som släppte in människor hur som helst, och det är ju inte bra det heller, men då vågade jag i alla fall ta risker. vågade liksom ge mig ut på outforskade områden utan skydd och må bra utan att vara rädd för att krossas. nu vågar jag inte det. vågar ingenting. jag vill men jag är så himla rädd för vad som kan hända. jag brukade tänka att "jag tar risken, det kan gå asbra eller dåligt men då har jag i alla fall försökt". nu tänker jag att "jag vill aldrig mer försöka, det är inte värt det, jag vet redan hur det kommer gå". jag tänker verkligen så, på riktigt. JAG. jag som aldrig tidigare varit sådan, har nu gått och blivit en feg, instängd, apatisk människa. 

det skrämmer mig så jävla mycket. jag vill inte vara såhär. men jag vet inte hur jag ska motarbeta det som händer. det går inte. det är kört. jag kommer aldrig bli som då. det är inte ens lönt att försöka. 

mynona:

Du har min medkänsla för detta, jag var själv förkyld för en tid sedan och det tog tre veckor innan jag var helt återställd. En dag vaknar man bara upp frisk, man får se till att inte anstränga sig före det bara

Tack mynona! Ja det är samt. Jag råkade ju ut för en förkylning förra månaden men kände mig piggare efter knappt en vecka så jag körde på som vanligt. Dessvärre kom det tillbaka förra veckan, men var nog aldrig frisk från början så har dragits med det här i typ en månad nu.

Stekarn:

Tack mynona! Ja det är samt. Jag råkade ju ut för en förkylning förra månaden men kände mig piggare efter knappt en vecka så jag körde på som vanligt. Dessvärre kom det tillbaka förra veckan, men var nog aldrig frisk från början så har dragits med det här i typ en månad nu.

Du drog nog tyvärr ut på sjukdomen just för att du ansträngde dig så snart efter. man kanske känner sig frisk fort, men man bör för säkerhets skull bara långtsamt trappa upp till sin normala nivå efteråt. har svarat på ditt förra medkännade inlägg för övrigt

Kanske skulle bli läkare, verkar lika enkelt att vara som politiker eller journalist. Har en väl bestämt sig för en bild av verkligheten så behöver ingen som helst hänsyn tas till något annat. Jag visste att allt skulle vara i onödan redan förra veckan. Jag visste att jag skulle må sämre av att göra allt för att ta mig hit. Ändå gjorde jag det. Självskadande är så roligt. De gör allt så mycket bättre att veta att den enda som går att tacka för att allt är åthelvette fel är en själv och att det inte går att göra ett skit åt saken.

snor: jag mår sådär. tänker på hur jag förändrats och det gör mig så ledsen. är inte tanken att man ska lära sig och utvecklas till det bättre, när man blir äldre? jag går bara bakåt. blir sämre.

jag tror nog att det du beskriver är tillfälligt och helt naturligt utifrån omständigheterna. det är en reaktion på att du nyligen blev sviken att du en period framåt blir mer försiktig och misstänksam. huvudsaken är att du inte fastnar i det, vilket kan ske men inte behöver ske, och troligen inte heller kommer att ske eftersom du ser det som ett problem. jag tror inte att du har något att oroa dig för

mynona:

jag tror nog att det du beskriver är tillfälligt och helt naturligt utifrån omständigheterna. det är en reaktion på att du nyligen blev sviken att du en period framåt blir mer försiktig och misstänksam. huvudsaken är att du inte fastnar i det, vilket kan ske men inte behöver ske, och troligen inte heller kommer att ske eftersom du ser det som ett problem. jag tror inte att du har något att oroa dig för

men det är inte så nyligen längre... snart åtta månader sen. och jag kan ändå inte bara släppa det. det känns hopplöst. om jag inte ens har blivit lite bättre ännu, vad är det som säger att jag kommer att bli det sen? 

måste läsa upp matte b och repetera matte a om jag ska komma framåt i karriären

hur gör man matte roligt

Schism:
måste läsa upp matte b och repetera matte a om jag ska komma framåt i karriären

hur gör man matte roligt

usch. hatar matte. 
haha förlåt, var säkert inte särskilt uppmuntrande. men jag lider med dig iaf. 

NEMI: Kanske skulle bli läkare, verkar lika enkelt att vara som politiker eller journalist. Har en väl bestämt sig för en bild av verkligheten så behöver ingen som helst hänsyn tas till något annat. Jag visste att allt skulle vara i onödan redan förra veckan. Jag visste att jag skulle må sämre av att göra allt för att ta mig hit. Ändå gjorde jag det. Självskadande är så roligt. De gör allt så mycket bättre att veta att den enda som går att tacka för att allt är åthelvette fel är en själv och att det inte går att göra ett skit åt saken.

Står valet mellan att förebrå sig själv eller andra? livet är inte så mycket värt att ha i sig självt, jag tycker heller inte att det är värt besväret, men det beror så mycket på inställningen, så man kan göra det värt besväret. Ser jag på lyckliga människor, människor med energi som lever roliga liv och för det mesta är glada, så ser jag människor med rätt inställning: det handlar alltså om en form av självhypnos. Med den typen av självhypnos lyckliga människors inställning innebär, kan du kanske få det lite lättare att nå dina mål. Jag medger iofsg att det kräver krafter, och krafter fås av glädje. Det blir lite av ett moment 22. Men kan man inte få krafter av stor glädje (jag tror att det är sådant som får vänta tills man redan är inne i självhypnosen), så kan man alltid samla ihop små små stunder av glädje tills de räcker till såpass mycket kraftreserver att man kan påbörja processen till självhypnos. Jag tex kan finna glädje i att läsa kalle anka, se på tecknad disneyfilm och så ska jag nog följa stekarens råd och börja ta mig lite att dricka då och då - det kanske låter ynkligt, men det är just sådana små saker man bör fokusera på om man nu inte har möjlighet till mer, och flera sådana småsaker kommer till slut att räcka till en kraftreserv. Du har säkert dina motsvarigheter till mina glädjeämnen? Sedan måste du försöka disciplinera tankarna från att suga upp reserverna genom att älta all sorg. Visst är livet kompost för alla utom de självhypnotiserade, men hypnosen kan göra det fint - de ser ut att ha det fint, inte sant? Så kan man själv också få, livet blir hurtigt nog vad man gör det till och det blir inte mindre verkligt för att det härstammar från den metoden. Så försök att samla ihop lite småsaker som kan ge småglimtar av glädje till reserver nog att tillämpa självhypnos, och försök att disciplinera tankarna nog för att inte tänka på de sorger som finns där så gott det går. Tar man en stund i taget så går allt. Såvitt jag förstått, har du ändå något att se fram emot. Inte alla har det. Ta vara på det. 

mynona:

Du drog nog tyvärr ut på sjukdomen just för att du ansträngde dig så snart efter. man kanske känner sig frisk fort, men man bör för säkerhets skull bara långtsamt trappa upp till sin normala nivå efteråt. har svarat på ditt förra medkännade inlägg för övrigt

Sant, antar att jag inte hade tålamodet som krävdes samtidigt som jag kan få skuldkänslor av att inte jobba/träna på flera dar.

Jag såg det och jag tycker du besvarade hela problemet bra själv. Dock glad att kunna hjälpa till på traven