Blogg

Var med och skapa nya Ungdomar.se!

Nu är det på tiden att vi säger hej då till den här gamla versionen av Ungdomar.se och välkomnar något nytt eller hur? Vill du vara med och påverka hur den nya sidan ska se ut och funka? SE HIT!

Nu kan du anmäla ditt intresse att delta i workshops där vi jobbar fram det nya ungdomar.se. Du behöver inte ha någon som helst förkunskap om varken Ungdomar.se, programmering eller webbutveckling. 

Det kommer att hållas tre digitala workshops. Du behöver alltså inte ens ta dig någonstans utan bara slå upp datorn och hänga med. Varje workshop är ca 1,5 timme lång. 

Vad kommer att hända under de här tillfällena? Du kommer att tillsammans med 5-7 andra unga att få svara på lite frågor som vår byrå ställer. Det finns inga rätta svar på frågorna utan vi vill bara veta vad just du tycker och tänker! 

Genom att delta hjälper du oss att skapa ett bättre, snyggare och tryggare Ungdomar.se! Och du får möjlighet att göra din röst hörd och påverka och förhoppningsvis lär du dig något nytt på köpet. 

Anmäl ditt intresse genom att skicka ett mail till [email protected] Skriv gärna vad du heter, hur gammal du är och var du bor någonstans. Anmäl ditt intresse senast 1 februari!

Skriv en kommentar

Rapportsläpp!

I samband med World Mental Health Day den 10 oktober släpper vi för andra året i rad den gemensamma rapporten ”Mitt uppkopplade liv”. Här ger ni unga er bild av ert uppkopplade liv. Vi gör undersökningen och rapporten för att vi vet att alla delar av våra liv påverkar hur vi mår. Både IRL och online och vi behöver förstå hur vi mår online och av att vara online för att kunna bidra till en positiv förändring. 

Vi frågade alltså unga mellan 13-25 om hur de ser på och upplever sitt liv online och sitt onlineliv i relation till sitt liv IRL. Vi fick nästan 1 000 svar och åsikterna går på många punkter vitt isär men vissa saker är de flesta rörande överens om. Åtta av tio reflekterar över hur de använder sina uppkopplade enheter och anser att de själva har störst ansvar för att förbättra sitt liv online. Cirka hälften av de som svarat uppger att det uppkopplade livet gör att de lär sig mer, kan påverka samhället och att de får bättre kompisrelationer. Men många upplever också att deras psykiska hälsa påverkas negativt, att de blir stillasittande och sover sämre. 

Hälften av ungdomarna svarade att det bästa med att vara uppkopplad är att lära sig nya saker, tätt följt av att aldrig behöva ha tråkigt (49%) och att träffa folk (47%). 45 procent tycker att de får möjlighet att påverka samhället och lika många att deras kompisrelationer blir bättre.

Det sämsta med det uppkopplade livet uppger 58 procent av ungdomarna är stillasittande. 54 procent upplever att de sover sämre och 42 procent att de blir osociala. Andra negativa effekter som framkommer är att deras psykiska hälsa blir sämre (39%), sämre självkänsla (31%) och att skolresultaten försämras (28%).

Rapporten visar att 55 % av de tillfrågade spenderar mer än 5 timmar per dag uppkopplad. Det säger något om hur viktigt det är att vi alla både unga och vuxna, både organisationer, företag och medmänniskor arbetar tillsammans för att även onlinelivet ska vara intressant, lärorikt, tryggt och hälsosamt. 

Ladda ner rapporten här!


Skriv en kommentar

​Prata med en Jourhavande kompis i sommar!

Känner du dig ensam, stressad, orolig eller bara behöver prata av dig om din dag? Jourhavande kompis finns här för dig som behöver någon att prata med i sommar. Vi vet att behovet av att prata med någon inte tar sommarlov.

Jag jobbar som verksamhetsutvecklare för Jourhavande kompis, en chattjour för barn och unga som drivs av frivilliga inom Röda Korsets Ungdomsförbund. Barn och ungas psykiska hälsa är en av mina hjärtefrågor, och därför tycker jag att det är så viktigt att det finns någon som lyssnar på barn och unga, även under sommaren. På grund av sommarlov och semestertider försvinner viktigt stöd för barn och unga under sommaren, men behovet av att prata med någon tar inte sommarlov.

Sommarlovet beskrivs oftast som en tid av frihet med tid för vila, lek och äventyr. Men för många barn och unga är inte sommarlovet den dans på rosor som det ofta målas upp som. När skolan slutar rubbas de vardagliga rutinerna för många. Även om inte alla gillar att gå i skolan så är skolan en plats dit många går för att träffa och umgås med sina vänner. För andra kan skolan vara en tillflykt från det som är jobbigt och stökigt hemma. När skolan stänger kan många unga som under terminerna upplever ensamhetskänslor och oro känna sig ännu mer ensamma och oron kan öka.

Det hjälper att prata med någon

Om en mår dåligt kan det ofta vara skönt att prata med någon om hur en mår. När jag själv har saker som jag går runt och tänker på tycker jag att det oftast känns lättare efter jag har pratat med någon annan om det, det är skönt att inte behöva bära på alla jobbiga saker själv. Det kan vara jobbigt att hantera alla känslor en känner, men det kan bli lättare om en får bolla dem med någon annan.

Chatta med en jourhavande kompis det du själv vill prata om, vi bryr oss!

Våga ta pauser – även under sommaren!

Vissa upplever att sommaren är en jobbig tid eftersom många har stora förväntningar på vad som ska hända. Sommarlovet kan då upplevas som en lång period där en borde hitta på en massa saker, trots att en inte vill eller orkar. Detta kan skapa känslor av stress och press. Våga ta det lugnt!

När jag frågade frivilliga i jourhavande kompis om deras bästa tips för att må bra i sommar fick jag bland annat svaret:

Ha för vana att ta små pauser i arbetet och vardagen. Man kan inte prestera 100 % konstant”.

Vad är Jourhavande kompis?

Jourhavande kompis är en chattjour där du som är upp till 25 år kan chatta om precis vad som helst. Du bestämmer själv vad du vill prata om. Hos oss är du anonym och de som svarar i chatten är också det. Vi är inga psykologer eller experter, bara andra unga människor som finns här för dig när du behöver det.

I sommar har vi öppet på tisdagar, torsdagar och söndagar kl. 17.00-20.00. Du hittar oss på www.jourhavandekompis.se

/Sara


Skriv en kommentar

Axel von Färsen i pandemi-tider

Hejsan ungdomar!

Inledningsvis behöver jag säga att detta är första gången i mitt liv jag bloggar. Spännande, på både gott och ont. Kommer jag göra bort mig eller inte? Läs mer så får du se!

För er som inte vet har jag varit mer eller mindre aktiv på forumet sedan år 2015. Det var då jag tog studenten och skulle kliva in i vuxenlivet, det känns som igår. Sedan dess har jag studerat på universitetet här i Göteborg. Jag började mitt intåg på universitetet genom att läsa sådant som intresserade mig: historia och internationella relationer. Om du inte vet vad du ska göra efter studenten är det någonting jag rekommenderar. Läs vidare och läs någonting som du är intresserad av. Det är okej att vara osäker på vad man vill göra av sitt vuxna liv!

Men nu kanske du undrar vad mitt första inlägg ska handla om förutom mig själv. Jo, en liten jämförelse mellan vår nuvarande pandemi och en historisk sådan, den spanska sjukan.

Den spanska sjukan inträffade mellan år 1918 till 1920. Dess namn har att göra med det första världskriget. Båda sidor av denna konflikt hade sjukdomsutbrott hos sina soldater, kanske redan år 1917. För att undvika att verka svag inför fienden tystade man dock ned det. Det var det neutrala Spanien som först kom ut med nyheter om sjukdomen, och därav namnet, den spanska sjukan.

Vad historiker idag vet kom troligtvis sjukdomen från djurhållningen, grisar, i USA – när sedan amerikanska soldater spred sig över Europa, både i kriget och under permission så spred sig smittan som en löpeld. Det var en av de värsta pandemierna människan har upplevt, inte minst eftersom den slog ut unga och unga vuxna. Varför då? Jo, i och med att dessa individer hade ett starkare immunförsvar. Sjukdomen kunde överaktivera immunförsvaret vilket kan förklara varför denna gruppen var en riskgrupp.

Redan här ser vi en stor skillnad. Nu cirka 100 år senare har vi en annan pandemi att brottas med. En som likt vanliga influenser slår mot våra äldre. Likt den spanska sjukan är den en zoonos, dvs. att den hoppat från djur till människa. I Coronas fall bär troligtvis fladdermöss och bältdjur ansvaret, i spanskans fall var det grisen. I bägge fallen talar det för att människan kanske bör minska sitt beroende på animaliska produkter. Det sliter både på miljön, och vår hälsa. Vägen framåt kanske blir vegetariskt, eller varför inte en helt vegansk kost? Vad tycker ni på forumet om detta? Själv blir jag avskräckt bara jag ser recept på rödbetor.

Men hur i hela friden ska vi som ungdomar hantera denna smittan och smittor i framtiden? Enligt mig själv bör vi ta oss en funderare kring hur vi rör på oss och hur vi behandlar våra medmänniskor. För min egen del har jag tack vare Corona fått en större respekt för vår vårdpersonal, som står längst fram i kampen för att rädda människoliv. Vi som vanliga medborgare har ett samhälleligt ansvar att inte föra smittan vidare och hålla oss friska. Vidare inser jag hur man även som ungdom lätt kan bli isolerad när skolan och nattlivet inför restriktioner. Ta hand om er där ute, både psykiskt och fysiskt! Promenader gör underverk.

Vad har jag annars gjort denna veckan? För det mesta har jag rensat fisk och spelat på en ny karaktär i World of Warcraft. Det känns stundtals underligt att man fortfarande kan spela ett 16 år gammalt spel och ändå vara fast i spelets natur och rika fantasi. Har ni själv någonting ni kan återkomma till flera gånger utan att bli uttråkad?

För er som spelar World of Warcraft eller Hearthstone så heter jag MrZodiar#2594 på battlenet. Jag brukar adda alla som begär det.

P.S.

Bilden som presenterar mig är min profilbild på Discord. Heter Chipsmongol#4783 där.


Skriv en kommentar

Att skapa eller inte skapa?

Hejsan Svejsan! I ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. I och med att de här är mitt första blogginlägg så visste jag inte ens vad jag skulle skriva om. Därför tänker jag nu skriva om just den känslan när man inte kommer på något. Du vet den känslan man får när man så gärna vill skapa något att det nästan kliar i hela kroppen, men att det ändå inte går? Just den känslan känner jag nu.

För tillfället sitter jag utomhus och skriver. Det är mitt i natten. Mörkret har smugit sig hit och det regnar. Jag sitter på verandan och har tak över mig. Jag behöver den här friska luften för att kunna fokusera och jag behöver den mörka natten för att vara kreativ. Så är det faktiskt. Jag är en riktig nattuggla. Det är på natten som mina ideér slår till som blixtnedslag. Det spelar ingen roll ifall jag blir dyngsur av regnet eller om jag råkar vara lite trött. Får jag en kreativ impuls, så ska skapandet ske där och då!

Som ni säkert märker med tanke på bildkollaget som jag skapat, så har jag många kreativa intressen. Jag älskar att skapa. Idéerna bara kommer flygandes till mig. Dock måste jag erkänna att det har varit svårt nu med tanke på situationen med den pågående pandemin. Idéerna och lusten till skapande har minskat drastiskt. Jag förmodar att det är för att jag känner mig instängd. Jag har behövt vara isolerad under en längre tid nu. Min mamma är i högriskgrupp för Covid-19 och skulle kunna dö ifall hon fick viruset. Det är en risk jag vägrar ta. Jag gör gladeligen allt i min makt för att hålla viruset utanför min familjs hem. Om det nu innebär att jag får vara isolerad, så är det bara att gilla läget.

Jag gick nyss ut första året på gymnasiet. Jag går inriktningen Singer/Songwriter på ett musikgymnasium. Såklart gjorde jag studierna på distans som så många andra. Jag ska inte ljuga. Det har varit svårt. Jag har högfungerande Autism. Ett av mina största problem med diagnosen är att jag har väldigt svårt för förändring. Jag vill veta vad som händer och blir extremt orolig ifall jag inte vet vad som kommer hända. Därför är väl en pandemi som vänder hela världen upp och ned inte optimal för mig.

Inte heller denna instängdhet är optimal. Jag har räknat dagarna sedan skolan stängde. De här dagarna kallade jag i början olidliga. Jag visste inte hur länge jag skulle hålla ut. 107 dagar är vi uppe i nu. Jag har klarat mig, men min kreativitet har verkligen fått lida för det här. Jag är alldeles för orolig för världen och så instängd att jag inte kunnat skapa lika mycket som jag vanligtvis kan.

Under sommarlovet har jag varit lite mer kreativ än jag var under vårterminen. Jag har lyckats skriva en låt. Den handlar om hur världen ser ut just nu. Inte bara det hemska viruset. Utan även alla orättvisor som finns. Låtens verser förklarar min förtvivlan gentemot allt som händer i en värld som på några få månader har varit med om så mycket kaos att det inte ens går att beskriva. Refrängen inger dock en känsla av hopp. Vi behöver det nu mer än någonsin:

Sometimes I just wonder, why things never go our way.

But I'll just keep on dreaming that it will be fine someday.

Jag brukar verkligen inte vara såhär klyschig, men nu finns det inget val. Vi behöver varandra och vi kommer behöva kämpa. Vi måste ta hand om oss själva både psykiskt och fysiskt. Finns det något som du kan göra som gör dig glad och som inte involverar närkontakt? Gör det, även om det är svårt! Jag mår bra av att skapa saker. Därför har jag försökt skapa något åtminstone fem minuter varje dag. Även om jag inte är motiverad. Jag har lyckats skriva en låt och nu sitter jag här och bloggar – något som är helt nytt för mig!


Skriv en kommentar