Advance Wars: Dark Conflict

Och en av de gamla. Men Dark Conflict största felsteg är inte dess multiplayerfokus eller dess brist på spellägen, utan bytet av grafisk stil. Borta är det grälla gladkriget och i dess ställe hittar vi gråbruna nyanser, långa dialoger om meningslösheten hos krig och tråkiga karaktärer som är långt ifrån de charmiga karikatyrerna i Dual Strike. Naturligtvis går det att start-skippa alla mellansekvenser och fokusera på de utomordentligt väldesignade banorna, men det är inte utan...

En av de nya enheterna.
Släppdatum: 2008-01-25
Konsol: Nintendo DS
Utvecklare: Intelligent Systems
Utgivare: Nintendo
Genre: Strategi

Dark Conflict har färre och intressantare enheter, färre och svagare generaler, och en ambition att ta Advance Wars från mysig pusseltaktik för ensamspelare till hardcore-strategi för flerspelargenerationen.

Men frågan är om man inte har svängt pendeln för långt åt andra hållet. Efter Dual Strikes myriad av menyalternativ ter sig Dark Conflict väldigt barskrapat – borta är Hachis affär, det underskattade Combat-läget, de fantastiska Survival-pusslen, färdighetssystemet för generalerna och möjligheten att spela två generaler samtidigt. Istället finns ett tydligt fokus på multiplayer och konnektivitet – de enda spellägen som finns är den traditionella kampanjen, multiplayerspel lokalt eller över WiFi och en möjlighet att designa kartor som sedan kan spridas över Internet.

Och visst är Dark Conflict ett bättre multiplayerspel än sina föregångare och det strategiska djupet är större än någonsin. De nya enheterna är väldigt väldesignade och gör sjö- och luftstrider långt mer intressanta än de varit tidigare. Hangarfartygets förmåga att producera och underhålla snabba jaktplan gör att en spelare som kontrollerar vattnet lätt kan omvandla sitt övertag till seger, något som inte varit särskilt lätt i de stridsvagnsdominerade föregångarna. Artillerienheterna har också blivit svagare och det finns en antitankenhet som effektivt tar udden av den traditionella Medium Tank-rushen.

Problemet är bara att Advance Wars aldrig har varit ett fantastiskt multiplayerspel, och förmodligen förvärras dess problem av de balanserade enheterna och svagare generalerna. Det räcker som vanligt med ett enda misstag för att hamna ohjälpligt efter i resursgenereringen och när man väl ligger efter är det nästan omöjligt att stoppa snöbollseffekten som ger ledaren ännu fler resurser för att öka sin ledning. Generalernas kraftfulla specialförmågor i tidigare delar i serien har åtminstone gett hopp till en spelare i underläge och även gett ledaren möjlighet att snabbt avsluta partiet.

Och en av de gamla.
Och en av de gamla.
Men Dark Conflict största felsteg är inte dess multiplayerfokus eller dess brist på spellägen, utan bytet av grafisk stil. Borta är det grälla gladkriget och i dess ställe hittar vi gråbruna nyanser, långa dialoger om meningslösheten hos krig och tråkiga karaktärer som är långt ifrån de charmiga karikatyrerna i Dual Strike. Naturligtvis går det att start-skippa alla mellansekvenser och fokusera på de utomordentligt väldesignade banorna, men det är inte utan att man saknar Grit, Sensei, Sami och deras ”Krig, LOL!”-attityd. Låt oss hoppas att vi snart får träffa dem igen.

+ PLUS
Det mest strategiska Advance Wars-spelet hittills. Spel över WiFi.

- MINUS
Det tråkigaste Advance Wars-spelet hittills. Ingen möjlighet till korrespondensspel.

Betyg: 7

Ett charmlöst Advance Wars med tonårsdepression och brist på självdistans. Men strategipusslandet är lika fantastiskt som alltid.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.