Jag vet inte hur jag ska böjra.. men det känns som hela jag kommer gå under snart. Varför vet jag inte. Är deprimerad och det finns nog många skäl till det. Jag bor i en väldigt liten by.. jag har oftast tråkigt och det finns inte så mycket att göra. Och de senaste månaderna har varit hemska. Mina ätstörningar kom tillbaka.. och dessutom gick jag upp i vikt. visserligen bara 2-3 kg men det känns hemskt.. jag är 170lång och väger 51. Vet inte hur jag ska få bort de kilona eftsrom jag har ständig koll på mig. Det hela började väl med att jag och min pojkvän gjorde slut.. vi hade varit tillsammans i 2 år och det kändes så tomt. Jag träffade en ny som jag verkligen gillade men tyvärr blev det inte något mer än sex. Jag träffade en till och vi blev tillsammans. Jag gillade honom så mycket men det tog slut eftersom han var otrogen. Jag kände mig så ful och fet. Fast han som var otrogen tyckte att jag var alldeles för smal och sa att jag skulle gå upp i vikt. Mitt liv känns som ett kaos och jag kan inte ta mig ur det! Varje gång jag kollar mig själv i spegeln ser jag en misslyckad och ful tjej. Jag hatar henne! jag har träffat andra killar av och till men det blir aldrig nåt mer än sex. Alla killar jag träffar vill bli min kk. Inget mer. Jag brukar inte vara deprimerad nu när dte är vår men jag är det ändå.. jag vet inte vad jag ska ta mig till.. allt är så grått…

---

SVAR

Att döma av brevet har du en tillräckligt god självinsikt för att det inte ska bli alltför svårt att tillsammans med någon på närmaste ungdomsmottagning börja nysta i dina problem med maten (eller att dom hjälper dig till någon annan). Och med tillräckligt god självinsikt menar jag att du har skaplig koll på läget även om du inte klarar av att bryta det på egen hand. Eftersom du tydligen har haft ätstörningar tidigare är det ännu viktigare att du tar kontakt med närmaste ungdomsmottagning och får hjälp. För varje omgång du får tillbaka dina ätstörningar blir det tuffare att komma ur det. Naturligtvis går det att bota även om man haft ätstörningar många omgångar också, grejen är bara att det tar lite längre tid… Den viktigaste saken att tänka på är att du ska vara så ärlig du bara orkar, när du sedan snackar med personen du kommer till. Och inte bara vara ärlig när det gäller mat och kroppsvikt, utan allt som känns jobbigt..! Såna här ätstörningar smittar så att säga av sig på en massa andra områden i ens liv också, och för att behandlingen ska bli så effektiv som möjlig, ska du ta med ALLT som känns jobbigt, även om du inte tror att det har med saken att göra.

Ett litet tips förutom att du tar kontakt med ungdomsmottagningen, är att du väljer ut någon som du litar på (ung eller vuxen spelar ingen roll) och börjar träningsberätta för, om du förstår vad jag menar. Ibland kan det vara jättesvårt att prata om sånt som är jobbigt och väldigt personligt inför en annan människa, och då kan det hjälpa om man tränar på någon annan som man känner lite bättre än den man träffar på ungdomsmottagningen. Men sedan finns det också dom som tycker att det går mycket lättare med någon man inte känner. Du får väl se hur det blir för dig…