Okänd

Kille ,18 år

jag känner mig ensam och utstött när jag är med mina kompisar, dom ringer/messar ut mig men när jag är ute så verkar de inte spela någon roll om jag är där. om jag börjar prata så lyssnar ingen, någon annan kan börja prata typ 5sec efter mig o alla lyssnar på den. så jag tappar lusten mer o mer att träffa folk, och jag är redan deprimerad pga ett riktigt dåligt förflutet. jag vet inte vad jag ska ta mig till, ska jag sluta vara med dom? har autism oxå så jag kan inte skaffa nya vänner heller pga rädslan för personer jag inte känner :( vad ska jag göra? :(

SVAR

Björn Hultman

Hej!

Du berättar hur ensam du känner dig när ingen "ser" dig när du är med dina kompisar. Din känsla är väldigt vanlig, speciellt om man upplevt utfrysning tidigare. Jag förstår absolut din tanke att tappa lusten när du försöker och du inte märker några större resultat. 

Vi alla är olika och vi alla upplever situationer på olika sätt, min spontana tanke är att det inte ens är säkert att dina kompisar tänker på hur de agerar mot dig. Eller så är det så att de tänkt på detta, men vet inte hur de ska lösa det. Vårt samhälle har blivit mer och mer att det handlar om att våga ta för sig och att vara öppen med andra människor. Därför kan det vara en bra grej att på något sätt få dina kompisar att förstå din känsla och situation. Kanske du har en av dessa kompisar som du känner att du kan prata mer med än de andra? Har du det så är mitt tips att du tar upp denna känsla för den personen och som sedan försöker hjälpa dig att få de andra att förstå. Kanske det bara räcker med att dina kompisar lär sig att släppa in dig i samtalet i form av frågan "vad tycker du om det?"

Du berättar att du även är deprimerad, det gör mig orolig och bekymrad. Det är viktigt att man tar det på allvar och faktiskt försöker få hjälp av vuxen för sin depression. Annars är risken att detta bara förvärras och blir ännu svårare att bli fri ifrån. Ju tidigare man söker hjälp, desto lättare är det att komma ur det jobbiga. Ungdomsmottagningen har i de flesta fall en kurator som man kan gå till om man behöver prata, om det inte finns på skolan. Kuratorn kan hjälpa dig att jobba med att förbättra självkänslan hos dig. 

Du berättar att du är autistisk, får du något stöd för det? Du har enligt lag rättigheter att få stöd och hjälp i skolan för det. Har du det så kanske även den personen kan ge dig lite hjälp och råd för att lösa ditt problem med kompisarna.

Det låter på din beskrivning som dina kompisar ändå vill ha dig med i gänget och vill umgås med dig. De ringer och smsar dig. Det är ju ett positivt tecken. Därför tycker jag att du ändå ska försöka ett tag till med dessa kompisar. Men blir det ingen skillnad framöver, så får du ju inte ut så mycket av att umgås med dem.