Okänd

Tjej ,14 år

Hej, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva men men… Jag känner typ att jag har adhd/add (inget jag vet utan bara känslor). Jag har läst MASSA texter om symptom, att man inte kan sitta still eller är överaktiv (det stämmer in på mig), att man han svårt att koncentrera sig (stämmer in), svårt i samspel med andra människor (har alltid fått kritik av det av lärare m.m), många tankar som trängs i huvudet (har alltid känt så, som att huvudet bara ska explodera), har ett annat sätt att lära sig på (verkligen jag, på matten t.ex), sömnproblem (alltid haft), ångest, oro och panikattacker (har ångest jätteofta och panikattacker) låg självkänsla (har alltid haft). Jag har alltid känt allt de här och mer, men har aldrig riktigt tänkt på de. Jag gjorde ett litet test om adhd på nätet och det ”värsta” resultatet var 35 och jag fick 33. Jag sa det till mamma och visade henne en bild på mitt resultat, men då sa hon bara ”ne de tror jag inte på”. Jag är för rädd för att gå till skolsyster. Vad ska jag göra? Kram

SVAR

Madeleine Boström

Hej, tack för din fråga. 

Man skall alltid följa sina känslor och lita på sin intuition, det finns ingen som känner din kropp och knopp så bra som du gör. Att du har börjat bli fundersam på dina tankar och reaktioner och därför funderar på om du möjligen kan ha någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är helt förståeligt. :)  

Att känna igen sig i känslorna och har upplevt situationerna som du beskriver ovan, är vanligt när man är tonåring, men liksom du skriver är det också symptom för adhd/add, liksom för andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag kan inte svara på, om du har en diagnos/funktionsnedsättning, utan detta är upp till medicinsk kunnig personal att utreda och fastställa. 

Mitt råd är därför att du försöker prata med din mamma igen, beskriv för henne hur du känner, hur du upplever situationen och vad du önskar. Om du inte får gehör från henne så vill jag råda dig till att vända dig till någon annan vuxen i din omgivning som kan stötta dig. Oavsett om du kommer att påbörja en utredning, eller bara behöver lära känna dig själv och dina impulser bättre, så är det viktigt att ha stöd från någon som finns där. 

Lycka till. <3 

Varm kram,
Madeleine