Okänd

Tjej ,17 år

Hej ^^ Jag har en kompis som haft problem ett tag. Det är inte enbart i hemmet men vi har varit med och stöttat honom hela tiden och genom hårda tider. Han har gått genom depression flera gånger och på senare tiden har det bara blivit värre och värre. Vi har alltid vetat att hans familj är lite osympatiska till det hela. Hans pappa bryr sig inte alls och mamman accepterar inte ens depressionen eller sociala fobier. Trots många försök från honom så är hon bara ”tuff” och oförstående tillbaks. Och säger klipska saker som säker vore ok om man mådde bra men nu tar han det väldigt väldigt hårt istället. Han har pratat med kurator och mentor i skolan tillsammans med sin mamma som sagt att hon förståt men varje gång skitit i det så fort de kommit hem. Han har knappt orkat med vänner på senare tiden och den sociala fobin blir bara värre när mamman tvingar in honom i situationer som gör det värre. Det var riktigt mörkt ett tag och vi skaffade honom en liten kattunge som livat upp hans liv. Det är fortfarande en väg att gå men det ser iallafall ljusare ut. Men mamman har börjat att skoja om att sälja katten och nu verkar det som att hon faktiskt ska göra det. Vi är jätteoroliga för honom men vet inte vad vi kan göra. Mamman gör det bara värre och värre och vi vill inte se något hemskt hända honom. Men han vill inte gå till socialen och hamna på fosterhem heller då det skrämmer honom. Vad kan han göra? Han är snart 17 men kan inte flytta hemifrån utan att de tillåter om han inte är 18. Men samtidigt så känns det inte som att det kommer att hålla i ett år till. Han kan säkert bo hos någon av oss ett tag i nödfall men vi har nog inte plats för mer än ett par månader. Och hans föräldrar har ju rätt att säga nej till det med. Vad kan han göra? Kan vi hjälpa mer på något vis? Så orolig :(

SVAR

Hej! 

Vilken tur för din kompis att han har en så omtänksam vän som dig, det tror jag betyder mycket för honom! Om jag var du så skulle jag försöka att få honom att gå och berätta för någon om hur han har det och hur han mår, kanske kan du följa med honom? Han kan vända sig antingen till skolhälsovården och kuratorn han redan har haft kontakt med tidigare eller till ungdomsmottagningen. Jag tror att det är bra att din vän får prata med någon vuxen och diskutera vad han kan få för hjälp för att må bättre. Till ungdomsmottagningen kan man gå utan att ens föräldrar behöver veta om det och det kan vara skönt i ett första steg. Personalen där har dock anmälningsplikt till socialtjänsten om de misstänker att en person under 18 år far allvarligt illa.

Precis som du säger så kan hans föräldrar motsätta sig att han flyttar hemifrån innan han fyller 18 år. Men efter en utredning hos socialtjänsten så kan man ibland få hjälp att flytta innan man fyllt 18 och då hamnar man inte nödvändigtvis i fosterhem. Man kan även få hjälp med en egen lägenhet om socialtjänsten gör bedömningen att man kan klara av det. Det finns också en hel del annan hjälp och stöd man kan få av socialtjänsten, till exempel familjerådgivning eller att få en kontaktperson. Skolhälsovården eller  ungdomsmottagningen kan hjälpa till i kontakten med socialtjänsten om din vän vill det. Information om vad man kan få för hjälp av socialtjänsten finns här: https://kollpasoc.se/

Det finns också olika organisationer som kan stötta din vän. BRIS, Barnens Rätt I Samhället är ett exempel på en sådan organisation. Där kan man både få stöd via telefon, mail och chatt av kuratorer. https://www.bris.se/?pageID=327

Försök att fortsätta att visa för din kompis att du finns där och att du bryr dig, precis som du redan verkar göra så bra! Berätta för honom att han har rätt att må bra och att det finns hjälp att få, han är inte ensam. 

Lycka till! Varma styrkehälsningar från mig!