Okänd

Tjej ,15 år

Hej mitt namn är XXX och det här är mitt första år i gymnasium. Jag valde att gå i klara östra. första Dagen kände jag mig jätte nervös, det brukar alltså hända med alla det är inte första gången. Första veckan jag hade jätte kul alla var trevliga, vi hade roligt och lära känna hela klassen och lärarena. Vi spelade ett spel där man skulle byta bord och sitta med varannan person för att kunna lära känna den lite bättre. Andra veckan då började vi plugga, och började ha vanliga lektioner. Jag fick en vän kameran som jag verkligen kände mig bekväm med och hade alltid kul som heter Alexandra. Alexandra hade alltid ångest pgr av skolan och tyckte inte om den och hon kände sig obekväm och att hon inte passade in. Så hon sökte till många gymnasium och nu äntligen kom hon in på en bra gymnasium. Sad life för mig, tyvärr nu lämnade hon mig och har ingen att vara med. Som sagt första veckan var det jätte bra. Det gick nu en månad och hon har flyttat nyligen, jag är jätte glad för henne men ändå ledsen. Jag känner att jag inte passar in med någon i klassen. Alla hade sina vänner från första dagen och jag kände ingen förutom en som jag inte ens snackar med. Ibland tänker jag på att jag inte vill gå till gymnasiet vill bara stanna kvar hemma. Jag har provat en annan gymnasiet men ändå ville jag inte byte. Ge mig några tipset på hur jag kan skaffa nya vänner. Jag är super snäll mot alla och jag snackar aldrig på lektionerna när hela klassen gör det varje dag. Jag är en tyst person. Fattar inget är det felet på mig eller på de. Känner mig helt ensam men visar aldrig det. Jag vill inte byta gymnasiet för att jag tycker väldigt mkt om mina lärare då är super sköna och jag älskar de väldigt mkt.

SVAR

Alice

Hej vännen,
Sad life indeed! Sånt suger. Jag har flyttat mycket och då varit the new kid väldigt väldigt många gånger. Det kan vara hemskt ensamt. Ger dock visst handlingsutrymme. Men! Nu är det vänner vi ska prata om. Ja, de snälla och lugna brukar ofta få vänta medan de bullriga tar allt de vill ha. I er ålder också är det mycket så att man får lite panik av att inte höra ihop med andra och med säkerhet är det ett helt gäng andra som egentligen är som du, lite tysta och lugna och jättenälla som ändå hakar på alla de andra för att inte behöva känna sig ensamma. Det är de där du ska försöka få syn på. För om de bara slutar vara så oroliga över at vara ensamma och ser sig omså upptäcker de att sånna som du är där också som tar det lugnt och skönt och är lätt mer värda att hänga med än de som för mest väsen, tar störts plats och är "populärast". Så gör din grej. Ta det chill om det är det du gillar. Men prata med folk. Det är viktigt. Behöver ju inte snacka hela uppsatser, bara smått. Så man kan se på varandra och se om de verkar vara någon som du kan vara vän med. Hör av dig igen med hur det går i livet!

<3