Jag håller på att förstöra mina vänners liv. Dom har varit jättegulliga och hjälpt mej under hela tiden som jag mått så här jävla dåligt. Men sedan jag försökte begå självmord för några veckor sedan så har dom varit trötta och inte alls lika "uppåt" som vanligt. När jag pratade med en av mina vänner så sa hon att det berodde på det jag gjorde mot mig själv. Jag hatar mej själv för att jag gör dom så ledsna. Borde inte få ha några vänner. Jag håller på att dra ner dom i det här helvetet. Borde försvinna ur deras liv. Borde hänga mig i närmaste träd! Jag vet att jag egentligen inte vill dö. Men jag vill inte leva heller. Hur ska jag göra med mina vänner? Hur ska jag göra med mitt liv?? HJÄLP!

---

SVAR

Det finns alltid en risk när vänner blir dom som hjälper och stöttar när man mår så dåligt som du tydligen gör. Och den risken består i att vännerna nöts ut och till slut inte orkar längre, och det är förmodligen det som håller på att hända med dina vänner. Det är självklart jättebra om man har vänner som vill ställa upp för en när man mår som sämst, men enligt min erfarenhet är det sällan som enbart vänner lyckas ge rätt hjälp för att den som har svåra problem skall kunna komma ur dom. Men många som är vänner till personer som lider av depression, eller andra djupa problem, tror att dom kan hjälpa den som mår dåligt om dom bara satsar och ställer upp tillräckligt mycket. Och tror man det, och dessutom lägger ner en massa tid och ansträngningar på att hjälpa så blir man väldigt besviken när man märker att det inte funkar och då går luften ur dom flesta. Jag känner ju inte till exakt vad dina problem är, men eftersom du försökt ta ditt liv så utgår jag från att dina problem är både allvarliga och djupa. Och om då dina vänner har satsat på att hjälpa dig och lagt ner tid och energi på detta så är det som jag sade väldigt vanligt att luften går ur och att dom drar sig undan när dom märker att deras ansträngningar inte lett till något resultat, vilket ditt senaste självmordförsök är ett bevis på i deras ögon.
Det jag brukar rekommendera är istället att man söker professionell hjälp för att hantera själva problemet, emedan vännerna mer kan hjälpa till om det ibland är något praktiskt som skall ordnas, eller bara höra av sig och höra hur läget är, eller vara dom som du kan gå på bio med eller göra något annat som blir ett avbrott för dig ifrån dina problem. Detta är vad vänner kan göra, dvs det som vänner alltid gör, nämligen att vara kompisar. Men dom skall aldrig vara BEHANDLARE för det har dom varken tid, ork eller kunskap för att vara.
Mitt råd till dig nu är därför att du går iväg och söker hjälp på närmaste Ungdomsmottagning eller inom psykiatrin. Det viktiga för dig är att du får en samtalskontakt och att du kan börja arbeta med dina problem tillsammans med någon som både har tid och kunskap för att hjälpa dig. Sedan tycker jag att du skall försöka prata med dina vänner, för det är jätteviktigt att ha vänner kvar när man skall ta tag i sina problem och arbeta med dom i en samtalsterapi. Man behöver vänner för att få den där avkopplingen från problemen som jag pratade om tidigare, och detta tycker jag att du skall förklara för dina vänner. Berätta vad jag har sagt och fråga dom om dom vill vara dina vänner på det här sättet istället, och att du söker/får hjälp från annat håll när det gäller dina problem. Jag tror att dina vänner skulle bli både lättade och glada, för även om vänner blir besvikna och drar sig undan när dom märker att dom inte räcker till, så är det ju ändå så att vänner som försöker hjälpa som dina vänner gjort, bryr sig uppenbarligen mycket, och är sannolikt oroliga för dig även om dom själva för tillfället inte orkar. Att då få höra att du kan få hjälp från annat håll och att det du vill ha från dom är vänskap, och inte behandling, brukar vara en lättnad. Så jag tycker inte du skall fastna i om du är värd att ha vänner eller inte, för alla människor är värda att ha vänner, men man måste se till att vänskapen har en chans att fungera och det är vad du måste göra nu för då slipper dom skulden och besvikelsen över att inte kunna hjälpa dig, och du slipper det dåliga samvetet för att du belastar dom. Samtidigt får du faktiskt en chans att komma till rätta med dina problem genom en professionell samtalskontakt, vilket ändå måste vara det viktigaste i längden.