Hej… jag är 16 (86a) och jag har varit "deprimerad" sen Februari tror jag… och känner ingen som helst mening med livet (just nu)… mitt humör pendlar från hyffsat glad till ledsen till irriterad osv… oftast e jag rätt ledsen o liknande… Har funderat mängder på olika anledningar till att det blev så här, hm… jag e internet-beroende (sen december), jag är asocial, umgås inte så mycket med mina vänner, känner mej ruskigt ensam, får fruktansvärd ångest ibland, har flera gånger allvarligt funderat på självmord, och massor med helt sjuka destruktiva tankar. Nyheter gör mej jävligt ledsen, oftast. Mitt "dygn" är helt vridet och ojämnt, jag skolkade nästan 2 månader. Men lyckades fixa betygen ändå… skolan tvinga mej till en "skol-psykolog" några gånger.. Ett tag satt jag och beklagade o tykkte synd om mej själv när jag chattade med olika människor. Men nu har jag försökt sluta med det.. även om det är lätt hänt att man börjar om dom frågar. En gång (nån månad sedan) när jag varit vaken i nästan 3 dygn så tjatade mamma om att jag skulle gå och lägga mej.. jag var då otrevlig mot henne för att slippa henne, men hon gav sej inte.. då bröt jag ihop och grät som fan oavbrutet och gikk o la mej och grät till sömns. inför mina småsyskon oxo, rätt pinsamt. Jag e emot pornografi och kollade int på porr under hela våren, enda tills förrförra vekkan då jag slog över till TV1000, runka.. o sen tillbaka. samma sak hände förra vekkan när jag hittade en p-film på datorn.. och nyss laddade jag ner porr självmant. Jag får fruktansvärd ångest av det här och fattar inte varför jag gör det. eftersom jag har ångest medan jag gör det. efter blir det ännu värre. Hur ska jag göra för att må bra? och må stabilt…=( .. det pendlar hela tiden. jag är aldrig riktigt glad. Men någorlunda kan glad kan jag vara… Jag har inte rört en tjej på 4 år heller.. o drömmer ofta om att ha ett fint o vakkert förhållande.. något som jag aldrig tykks få. Utan o själv bidra. Känner mej väldigt udda, ensam, störd o så… Jag har läst mängder om de mesta. Så jag e ganska påläst om sånt här.. äsh—.. d här vart helt onödigt…

---

SVAR

Du verkar ha många fundering om dig själv och vad det är som gör att du mår som du gör. Jag kan inte ge dig svaret på varför dina känslor och ditt humör pendlar som det gör, för då skulle vi behöva träffas ett antal gånger. Men det jag tycker mig se i ditt brev är att du längtar efter att bryta din ensamhet och faktiskt känna mänsklig gemenskap och värme, men att det är något som håller dig tillbaka och som får dig att sitta framför datorn och prata med människor den vägen istället för att gå ut i livet och möta dom öga mot öga.

Du verkar ha en god insikt i att om du skall få det här livet och förhållandet som du drömmer om, så måste du själv bidra på ett sätt som du inte kan idag. Mitt råd är därför att du tar fasta på din dröm, för drömmen du har om ett fint förhållande är oerhört positiv och kan fungera som din ledstjärna för att visa dig vartåt du skall försöka ta dig. Att ta sig till det livet från där du befinner dig nu, och där du uppfattar dig själv som ensam, udda och störd, är ett arbete i sig. Därför tror jag att du skulle behöva lite hjälp på din resa, varför mitt råd är att du söker upp närmaste Ungdomsmottagning eller ringer barn-, och ungdomspsykiatrin där det också finns kuratorer och psykologer. Använd sedan deras hjälp för att finna din väg till det där livet du vill ha och komma bort från ångesten och dom negativa tankarna om dig själv. Jag tror du har förmågan att ta det steget, och om du är intresserad och påläst så är bara det en fördel. Men ge dig själv chansen att bryta din isolering och mer ha Internet som ett komplement till kontakter öga mot öga. Hoppas du vågar ta steget hälsar jag från andra sidan skärmen!