Jag har eller man kanske ska säga att jag hade vart tillsammans med min tjej i över två år, vi hade ett väldigt fint förhållande. Givetvis fanns det bråk och svartsjuka i vårt förhållande som ibland knäckte vårat förhållande men vi höll ut. För snart en månad sen så flyttade min tjej till en annan stad…så vi bestämde oss för att göra slut helt enkelt. Vi resonerade på det sättet att vi är så pass ung, jag 17, hon 16. Så vi tyckte det var det bästa för oss. Vilja inte binda upp oss för tidigt, men det känns som vi faktiskt redan har gjort det? När hon flyttat så tyckte jag att det var lite skönt, att vara singel och kunna göra lite som man vill. Så efter en vecka ungefär så inleder jag ett slags "KK" förhållande. Trots att jag älskar tjejen som flyttade. att jag saknar henne, det är ju egentligen henne jag vill ha tillbaka! Men varför gör jag som jag gör? kan det vara så att man söker en bekräftelse hos andra tjejer? att man duger……. nu saknar jag min förra flickvän så himla mycket, allt i mitt liv går åt skogen nu…..hjälp mej!

---

SVAR

Visst kan det vara som du säger att du söker bekräftelse på att du duger, och att du därför inledde det här nya förhållandet. Men det finns andra anledningar också. En kan vara att du helt enkelt har/hade en nyfikenhet på andra tjejer och ville testa hur det var att ha sex med någon annan tjej. Det är inte ovanligt om man har haft ett långt förhållande sedan man var väldigt ung, att man faktiskt bara är nyfiken eftersom man inte hunnit utforska så mycket innan.
En tredje anledning kan vara att du inledde det här förhållandet för att du inte var van vid att vara ensam och du saknade någon att vara nära. Du verkar ju ha kommit fram till att det är din gamla tjej du saknar, och kanske är det så att du då försökt kompensera den där saknaden genom att träffa någon annan.
Det finns många andra förklaringar, men du kanske har fått några idéer att fundera över.

Utifrån din beskrivning låter det som om ni fattade ett något tveksamt beslut när ni gjorde slut. Det låter nämligen som om ni avslutade ert förhållande på mer logiska grunder än känslomässiga. Visst är det som ni säger att ni var väldigt unga när ni träffades, och visst kan det vara så att man inte vill binda sig för tidigt, ha sin ungdomliga frihet osv. Men känner man kärlek för varandra och förhållandet funkar så kan det ju vara hur klokt som helst att bryta av alla dessa skäl jag räknade upp, men det känns ändå inte rätt, utan man vill vara med varandra.
Nu vet jag ju inte hur hon ser på saken, om hon fortfarande känner att det var rätt att bryta, eller om hon saknar dig lika mycket. Men utifrån ditt perspektiv verkar inte detta ha varit någon bra lösning. Jag tycker därför att du skall kontakta henne, kanske åka dit, och sätta dig och prata med henne. Det kan ju vara så att hon känner likadant och då kanske ni skall försöka fortsätta trots avståndet. Känner hon däremot inte likadant som du, har du sannolikt en jobbig period framför dig när du skall försöka komma igenom det här. Men det kan ju faktiskt också vara så att det visar sig att du mer saknar minnet av henne. Det är inte ovanligt nämligen att man liksom dröjer sig kvar i minnet kring en gammal kärlek och känner saknad efter det man hade tillsammans. Sedan när man träffas, märker man att man själv och/eller den andre har förändrats och att man faktiskt har gått vidare, varför det inte känns så angeläget längre att ta upp det gamla förhållandet. Men detta vet man aldrig förrän man träffar den andra och känner efter vad man själv känner. Därför tycker jag att du skall söka upp henne och försöka få klarhet i vart du själv, och hon står. Sedan får du ta det därifrån..