Jag känner mig så ensam. Jag går i trean i gymnasiet i en teknisk klass med bara några få tjejer. Det är väldigt mycket pluggande och hårt tempo. För ungefär ett halvår sedan började det. Man skulle skriva på en intresselista för de som ville ta hand om nya ettorna och inskolningen. Jag skrev på och det gjorde även min kompis och de endra tjejerna i klassen. Min kompis blev av någon anledning ordförande i inskolningsgruppen och flera månader efteråt fick jag höra att hon hade sagt att hon inte ville att jag skulle vara med i den. Vid den tidppunkten gick även min pojkvän på skolan och jag hade inte en tanke på hur ensamt det skulle bli när han började lumpen i somras. Förut var vi alla tjejerna i klassen ut och gjorde saker, fikade, gick på fester etc. Men nu så fort jag kommer in i klassrummet så blir de tysta och brukar ge ett litet hånflin tillbaka. Min kompis som brukade vara jättesnäll pratar inte ens med mig längre och alla aktiviteter som hålls på skolan är hon jämt med och samordnar och ser till så att jag blir utestängd. Hon sätter upp lappar på mitt skåp och säger att jag har väl ingen anledning att vara ledsen för jag har ju mina betyg och min pojkvän. Snälla vad ska jag göra, det känns som om hela världen hatar mig och den enda person som förstår är min pojkvän som kan komma hem en gång i månaden. Jag trodde aldrig att högstadiet skulle upprepa sig i gymnasiet, jag vill inte gå igenom det här en gång till. Vad ska jag göra för att dom ska börja tycka om mig igen?

---

SVAR

Det låter som om du blir utsatt för en ganska sofistikerad typ av mobbning där ingen direkt går på dig, men du istället blir utfryst och isolerad från dom andra utan att få någon egentlig förklaring. Tydligen har du erfarenhet av detta från högstadiet också, varför jag förstår att detta måste kännas hemskt för dig. Kanske var det så att dina så kallade kompisar inte vågade göra så här så länge din pojkvän fanns på skolan, men att dom nu uppfattar det som att det är fritt fram.

Utifrån det du beskriver om din kompis och vad hon säger till dig, så låter det i mina öron som om det ligger mycket avundsjuka i botten. Kanske är det så att hon/dom både är avundsjuka på att du har en pojkvän och att du tydligen klarar dig bra i skolan. Det är ju definitivt inget fel med att vara duktig i skolan eller att ha en relation, men uppenbarligen stör det vissa som förmodligen behöver höja sin egen självkänsla genom att komma åt dig på något sätt.

Men oavsett vad det finns för skäl bakom så ska man inte acceptera en sådan här behandling som du blir utsatt för. Jag antar att du försökt prata med den här tjejen du berättar om och frågat henne varför hon beter sig som hon gör. Har du inte gjort det redan, skulle du kanske göra det nu. Ibland kan det ju vara så att man löser sådana här saker genom att faktiskt ändå börja prata med varandra, ni har ju ändå varit bra kompisar tidigare. Men det är långt ifrån alltid det fungerar ändå, eftersom din kompis troligtvis upplever många vinster för egen del med att frysa ut dig. Det får förmodligen henne att känna sig mer populär, att hon är i centrum för allas uppmärksamhet, som ledare i klassen, som att hon har makt när hon kan bestämma vem som blir utfryst och inte osv, osv. Det är därför inte säkert att hon på egen hand är beredd att ge upp det här spelet hon och dom andra håller på med, varför det alltså inte är säkert att du lyckas även om du pratar med henne på tu man hand.
Men som jag sade, så skall man inte acceptera något sådant här, varför jag tycker att du skall ta upp det med din klassföreståndare eller någon annan lärare som du känner att du litar på. Sedan har du också alternativet att gå direkt till skolkuratorn och prata med henne/honom. Det kan vara ett bra alternativ då ni två kan diskutera situationen och hur ni ska hantera den tillsammans, samtidigt som hon/han kan ge dig stöd så du orkar igenom detta. Du kan ju också prata med dina föräldrar om det hela ifall du har en bra relation till dom och du tror att dom kan hjälpa dig. Men till sist måste du ändå få hjälp av någon i skolan, varför det kan vara bra att prata med någon där direkt.

Sedan gäller det för dig att söka så mycket stöd du kan i familj, och pojkvän. Även om han inte är hemma så mycket så kan ni ju prata i telefon, maila och kanske SMS:a. Det kan ju hjälpa till så du inte känner dig så ensam. Men kräv ändå att någon i skolan skall hjälpa dig om ni inte reder ut det på egen hand, för du har inte gjort något fel bara för att du är duktig i skolan och har en pojkvän, och skall heller inte behöva utsättas för något sådant här.