Hej! Jag e en tjej på 14 år, och för ett par dar sedan så var jag och min kompis hemma hos 2 killar. Jag kände den ena killen men inte den andra. Jag följde med en av killarna upp till hans lägenhet och där satte han på porr, han sa till mig att jag skulle kolla. Han sa att han och jag skulle göra så. Vi satt i soffan, men efter en stund så lägger han sig över mig. Och sliter av mig kläderna jag skriker och säger att jag inte vill, men han brydde sig inte! Jag var jätte rädd och visste inte vad jag skulle göra. Han slickade och sög på mina bröst, jag sa att jag inte ville men han höll kvar mig. Sedan pullade han mig, och tvingade mig att suga av han! Jag skrek och försökte komma där i från men kunde inte. Sedan sprutade han sin sperma på mina bröst och de kom i min mun. och jag vet inte om jag råkade svälja nått, men om jag råkat svälja de, är det farligt då? Han försökte våldta mig, men jag sparkade han m.m Och samma sak höll på att hända när jag kom ner till hans kompis efter detta. Han hotade med att slå mig om jag inte gjorde det med han, men som tur va så ringde de på dörren och jag tog min kompis i handen och stack där ifrån. Men vad räknas detta som? Räknas de som våldtäkt? Jag har inte anmällt de och jag vet inte om jag ska de häller, för dom känner alla invandrare i hela gbg, jag och min kompis kommer få alla dom på oss! Jag vet inte vad jag ska göra, behöver hjälp!

---

SVAR

Att tvinga någon till att ha sex mot sin vilja är att betrakta som våldtäkt. Det betyder inte alltid att personen ifråga blir åtalad för våldtäkt när man anmält det. En åklagare kan välja att åtala för sexuellt utnyttjande istället om han/han anser att det är mer säkert att få en fällande dom då.

Men oavsett vad en åklagare sedan väljer för brottsrubricering, så är det hela att betraka som våldtäkt utifrån ett psykologiskt perspektiv, och det här är självklart allvarligt det du beskriver, inte minst med tanke på din låga ålder.
Jag förstår dock om du känner dig rädd när situationen är som den är, varför jag förstår om du inte går iväg och gör en anmälan helt på egen hand.
Men när det gäller den här typen av övergrepp som du blivit utsatt för, så är det två saker man ska tänka på. Den ena är att den här typen av händelser skapar många känslor hos den som blivit utsatt, känslor som kan vara mycket svåra att hantera ensam. Ibland kan man känna skuld, och anklaga sig själv för det som hände, ibland kan man känna äckel inför sig själv, ibland kan man känna rädsla och vågar inte lita på någon igen, ibland känner man sig utnyttjad och värdelös, och ibland får man så allvarlig ångest att man t o m kan önska att man inte levde längre. Dom flesta som blivit utsatta kan känna alla dom här känslorna samtidigt, eller i perioder, och ibland känns det så här direkt efter övergreppet, och ibland kommer det flera år senare. Poängen är dock att den här typen av händelser är en psykiskt svår upplevlse som man behöver hjälp för att bearbeta. Den hjälpen kan man få inom barn-, och ungdomspsykiatrin eller från skolpsykologen eller ungdomsmottagningen. Mitt råd är alltså att du så fort som möjligt söker upp någon av dessa och berättar vad du varit med om så du kan få stöd och hjälp att ta dig igenom det här. Din kompis kan gärna följa med om det känns tryggare för dig. Självklart vore det också bra om du kunde berätta det här för dina föräldrar så att dom kunde stötta dig och hjälpa dig att få rätt hjälp, men eftersom jag inte vet vilken familjesituation du har, eller vilken relation du har med dina föräldrar så måste du själv avgöra om detta skulle hjälpa dig. Men som sagt, gå direkt till någon av dom jag nämnt, för sådant här ska man inte behöva hantera själv.

Den andra saken handlar om hur man skall hantera det här med att du blivit utsatt för ett brott. Grundprincipen är att man alltid skall anmäla den här typen av händelser, men verkligheten är sällan så enkel, precis som du nämner i ditt brev. Att anmäla och gå igenom en rättsprocess är oftast också svårt i sig, även när det inte finns någon hotbild, varför jag brukar rekommendera att man skaffar hjälp även i det här sammanhanget. Därför är mitt råd att du i första hand går till någon av dom jag nämnde och pratar om det som hänt, sedan kan ni tillsammans diskutera en anmälan. Den personen du träffar kommer ha erfarenhet av sådana här saker och kan hjälpa dig både med det praktiska kring en anmälan, men viktigast av allt, så handlar det om att du skall kunna känna dig trygga och få tillräckligt med skydd om du gör en anmälan.

Men i första hand alltså, gå till någon av dom jag nämnde för att få stöd och hjälp att bearbeta det som hänt dig, och sedan kan ni diskutera hur du skall kunna anmäla och ändå känna dig trygg.