hej! jag är en tjej på 18 år. Jag har ett problem.. Det är så att jag för ca ett halvår sedan började driva med en av min kompis killkompisar det var mest på skoj, jag sa att jag va kär i honom, men efter att tag så kändes det fel och jag sa som det var till honom att jag bara drivit. Efter det så blev vi kompisar, men nu är det så att jag råkat bli kär i honom på riktigt. Jag har pratat med honom om det men han säger att han inte vill bli tillsammans med mej. Han skyller på att "vi känner samma folk" men det låter inte vettigt, det svaret gör mej inte klok. Jag har frågat honom hundratals gånger om d verkligen är den riktiga anledningen och han vägrar ändra sig. Han säger att han älskar mej, och som det är nu så är vi precis som om vi vore tillsammans, vi kan ligga och kramas och kyssas, så har det varigt i 3 månader nu, och för två veckor sedan så hade vi sex och har haft varje gång vi träffats sedan dess. Det jag undrar över är att om vi nu kan göra allt det där så varför kan han inte bli tillsammans med mig? Alla runt om kring tror ju ändå att vi ÄR TILLSAMMANS! Är han rädd för något? Är det mej det är fel på?? jag förstår inte.. Snälla vore jätte tacksam för svar!! MVH/ "förvirrad"

---

SVAR

Som du säkert förstår så kan jag inte ge dig något svar på varför han säger som han gör, och varför han beter sig som han gör. Det finns en mängd tänkbara förklaringar, varför det vore rena gissningen ifall jag skulle säga något. För visst kan det vara så att han är rädd för något som har att göra med att du drev med honom tidigare, eller att han helt enkelt vill ge tillbaka och låta dig svettas ett tag. Och visst kan det vara så att han helt enkelt tycker att den här typen av förhållande ni har passar honom perfekt då han kan få närhet, kamratskap och sex utan att behöva förbinda sig till något. Och visst kan det vara så att han av någon anledning inte vill skylta med ert förhållande inför era gemensamma kompisar, eller att han inte tror ni har någon framtid som partners, varför han hellre låter det vara som det är, osv, osv, osv.

Det finns som sagt massor med tänkbara förklaringar, varför dom jag räknat upp här bara är en bråkdel av alla möjliga. Och i det här fallet är alltså din gissning lika god som min, då jag inte känner honom, och inte heller vet hur han tänker, känner eller resonerar. Så, jag kan alltså inte ge dig svaret på det du vill veta, utan det kan endast han.
Det enda jag kan göra är istället att ge dig råd kring hur du ska få reda på det du vill veta, eller ge dig alternativ ifall det nu skulle visa sig vara omöjligt.

Du säger alltså att du frågat honom hundratals gånger om den verkliga anledningen och att han insisterar på att det handlar om att ni känner samma folk. I det fallet har du två alternativ. Antingen väljer du att inte acceptera det här svaret och då har du inga andra val än att helt enkelt säga till honom att du inte köper det svaret, och att du förväntar dig att för höra det "riktiga" svaret om du skall kunna fortsätta att umgås på det här sättet. För om du inte kan acceptera svaret och tro på det, så får du ta konsekvenserna av det, vilket rimligtvis borde vara att du kräver ett annat svar för att kunna fortsätta relationen.

Det andra alternativet skulle vara att du istället väljer att köpa hans svar, men inte nöjer dig med den knapphändiga förklaringen, utan istället försöka utforska hur han tänker kring detta med att känna samma människor. Det naturliga i sådant fall skulle vara att du ställer följdfrågor som tex: På vilket sätt hindrar det faktum att vi känner samma människor dig från att bli tillsammans med mig? Eller så frågar du tex: På vilket sätt hade det varit annorlunda för dig ifall vi inte känt samma människor, och hade det varit annorlunda så du velat vara tillsammans med mig då?

Det finns en massa liknande frågor du skulle kunna ställa, och vartefter han svarar så ger det uppslag till nya följdfrågor. Syftet med det hela är att du skall förstå hur han tänker kring detta med att känna samma människor så du kan förstå varför han väljer att göra som han gör. När du sedan är nöjd, och tycker att du fattar hur han tänker, så måste du självklart fortfarande göra ett val ifall du kan acceptera detta och fortsätta att ha ett förhållande på dom här premisserna, men du skulle i alla fall inte behöva undra över varför det ser ut som det gör.

Ja, nu har du några alternativ att välja mellan, och grunden handlar alltså om ifall du väljer att tro på hans förklaring eller inte. Mitt råd i det sammanhanget är att du utgår från att han talar sanning, och att du provar att utforska hans svar med hjälp av följdfrågor och se ifall du kan förstå honom i första hand. Skulle han av någon anledning inte vilja diskutera saken och eller vägrar hjälpa till så du kan förstå hur han tänker, eller ifall det visar sig att han inte har någon tanke med det han sagt, utan det bara är ett svepskäl av något slag, så kan du ju välja det första alternativet istället. Men det första alternativet bygger alltså på att du själv är beredd att satsa relationen, då det i princip är omöjligt att fortsätta en relation vare sig man är kompisar eller partners, om man inte kan vara ärliga mot varandra. Så ska man komma någonstans i ett sådant fall handlar det om att man kan lägga tyngd bakom sina ord, och få den andre att förstå att en förutsättning för relationen är att man får ärliga svar. I det sammanhanget kan du ju själv ha en del att be om ursäkt för och förklara för honom, eftersom du själv farit med osanning och drivit med honom på ett sätt som säkert skulle ha sårat vem som helst, varför det kanske visar sig att han har lika många undringar över ditt beteende som du har över hans.