Min flick-/pojkvän är svartsjuk!

---

SVAR

Jag börjar med en direkt fråga till dig; Har hon/han minsta pyttelilla anledning till att vara det? Det är inte så att jag misstror dig, men det är alltid bra att kontrollera det här en gång extra ifall du har förbisett något. Nu menar jag inte att du skulle varit otrogen eller så, utan jag menar att du kanske t ex har lätt för att skratta tillsammans med andra än din partner, eller att du har kompisar av motsatt kön, eller vad som helst som din flick/pojkvän skulle kunna haka upp sig på. Naturligtvis ska du fortsätta att skratta tillsammans med andra än din partner och visst ska du fortsätta ha dina kompisar av motsatt kön, eller vad det nu kan vara som din partner skulle kunna haka upp sig på, men det är jättebra om du själv har gått igenom allt det här noggrant så du är förberedd inför att kunna ta ett snack med din flick/pojkvän. Fördelen med att ha tänkt igenom det här ordentligt innan man tar ett snack, är att du får mycket lättare för att handskas med din partner om det kör ihop sig och hon/han vräker ur sig någonting om det här, vilket enligt min erfarenhet är mycket vanligt. När det gäller såna här saker som jag nu pratat om, råder jag dig bestämt att inte lova din flick/pojkvän någonting som du inte är bergsäker på att du kan eller vill hålla. Det är mycket lätt hänt att du gör det ifall du inte passar dig. Om du sedan inte kan hålla ditt löfte, har du gett henne/honom rätt i att man inte kan lita på dig och så sätter svartsjukan ny fart. Och den här gången är det tyvärr inte bara fantasier, utan du har faktiskt visat dig opålitlig.

Försök inte heller att vara speciellt kärvänlig och ”go” bara för att din partner ska sluta vara svartsjuk, vilket också är ett vanligt misstag man kan göra i din situation. Din flick/pojkvän märker det oftast snabbare än du anar just för att hon/han är svartsjuk och på helspänn. Något sådant kan bli till en typ av ”bevis” på att du verkligen har något fuffens för dig och att det finns skäl att vara svartsjuk på dig. Fortsätt istället att vara dig själv och lägg all energi på att snacka med henne/honom gång på gång.

Ett användbart förhållningssätt i sammanhanget är att så snart du känner att det börjar dra ihop sig till svartsjuketendenser, så för du det så lugnt du bara kan på tal. Se bara till att ni är ensamma. Det behöver inte vara mer än en fråga från din sida (T ex är det lite jobbigt med svartsjukan nu?) och ett svar från henne/honom. Att använda samma fråga underlättar oftast för bägge parter. Syftet med det här är att liksom bygga in din fråga och hennes/hans svar i ert liv under en period framöver för att på så vis psykologiskt erbjuda din partner möjligheten att få bearbeta sin svartsjuka genom att ni helt enkelt pratar om det med jämna mellanrum. Till att börja med kan hon/han mycket väl tycka att du tjatar om det och förneka all svartsjuka, men (säger t ex din svartsjuka partner) om det är så att du fortsätter kan det mycket väl hända att jag verkligen blir svartsjuk pga allt tjat om svartsjuka.

Ibland har jag faktiskt fått bevittna hur detta förhållningssätt lett till att svartsjukan under en period övergått i ständiga diskussioner om själva tjatet, för att sedan försvinna.

Poängen är att du på det här sättet lyfter fram svartsjukan gång på gång och härigenom långsamt men säkert slipar ner den bit för bit. På ett ungefär som man gör i vissa former av samtalsterapi, bara det att ni slipper blanda in någon utomstående. Naturligtvis förutsätter detta att du är beredd att satsa ganska mycket på relationen.