En kompis till mig har tagit livet av sig, kunde jag ha förhindrat det?

---

SVAR

Din fråga dyker enligt min erfarenhet alltid upp i din situation. Och förutom den här frågan går du sannolikt igenom de senaste månadernas möten med din döde kompis för att hitta något som du kanske missat. Den här genomgången kan vara mycket smärtsam och ångestfylld, där du riskerar att hamna i självanklagelser som t ex att du skulle ha frågat mer, varit mer uppmärksam, besökt kompisen oftare, ställt upp osv.

Dom här jobbiga funderingarna är konstigt nog en typ av psykologisk bearbetning som man skulle kunna säga går ut på att du långsamt och smärtsamt börjar ta avsked från din döde vän. All den smärta du känner kan alltså riktas mot dig själv under en period, för att sedan riktas mot t ex ödet, eller livet självt, eller andra personer som varit viktiga för din kompis. Det är inte alls ovanligt att det finns flick-/pojkvän eller förälder eller någon annan som du känner har behandlat din kompis fel och därigenom bidragit till att hon/han tog livet av sig.
Såna här tankar kan bli mycket jobbiga och envisa under kortare eller längre perioder efter dödsfallet och alltså rikta sig mot både dig själv och personer i din omgivning. Och det bästa du kan göra är att låta dom vara, dvs låt tankarna komma och gå som dom vill men håll dom för dig själv. Varken du, din döde kompis, eller någon annan tjänar på att du börjar sprida dina anklagelser/misstankar mot någon i din omgivning. Enda undantaget du kan göra i det här sammanhanget är om du klarar av att snacka utifrån dig själv, det vill säga att du berättar för någon om hur dåligt DU mår för att din kompis tagit livet av sig. Klarar du av att göra det, så är det absolut en hjälp för dig. Men som jag nyss sade, passa dig för att brista ut i anklagelser mot andra. Skulle det nu vara så att du faktiskt tycker att det finns något att snacka om som gäller att någon har behandlat din döde kompis på fel sätt, gör du bäst i att vänta lite med att ta det snacket en tid. Då blir det sannolikt ett mycket vettigare snack. För är det så att du verkligen har något att säga till den här personen, är min erfarenhet den att du säkert vill ha ett ordentligt snack som inte bara innebär att ni blir förbannade på varandra utan att det blivit något vettigt sagt.
Nu kan det dock vara så att det är för jobbigt för dig att gå med dessa tankar för dig själv. I det fallet gäller självklart att du inte skall gå och hålla det för dig själv. Välj bara rätt person att prata med så du inte bara förvärrar situationen för dig själv och andra som kanske också går runt och anklagar sig själva. Rätt personer skulle kunna vara någon vuxen i din närhet som du känner förtroende för eller så råder jag dig till att söka upp kuratorn på skolan eller på kommunens ungdomsmottagning.

En annan sak som du kan göra när du utsätts för dom här jobbiga tankarna på ifall du kunnat göra något för att förhindra kompisens självmord, är att fixa en träff med dom personer du känner, som också sörjer din döda kompis. På det här sättet kan du istället skapa en möjlighet att dela sorgen och minnet av din döde vän, och att ni tillsammans vårdar henne/hans minne. Det är inte alls nödvändigt att ni snackar så mycket, utan att ni t ex lyssnar på musik som hon/han gillade eller äter något som hon/han gillade att äta eller besöker en plats där hon/han trivdes att vara. Såna här arrangemang har jag sett vara till mycket stor hjälp för alla som deltagit när det gäller att sörja en död kompis och att vårda hennes/hans minne. Dom gånger det har gått fel, har varit när dom sörjande vännerna har drogat sig. Psykologiskt sett brukar jag förklara det med att dom sörjande vännerna inte ”pallat trycket” utan egoistiskt drogat sig istället för att våga känna sorgen och respektera minnet av den döde kompisen.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det aldrig går att i efterhand fundera ut vad som skulle ha hänt om man hade gjort någonting lite annorlunda, varför det oftast inte går att säga att man kunde ha förhindrat vissa händelser i livet. Visst finns det situationer där vi alla människor önskar att vi kunde veva tillbaka tiden och göra om det på ett annat sätt, men hur mycket vi än skulle vilja det.., går det ju inte… Och psykologiskt består alla stora beslut vi människor tar i våra liv, av en ofantlig mängd olika omständigheter som tillsammans i en mycket, mycket komplicerad process (våra mest avancerade datorer har fortfarande oerhört långt kvar till att kunna fungera på ett lika komplicerat sätt) leder fram till att någon som din kompis väljer att ta sitt liv…