Jag känner mig helt värdelös för att jag inte får något jobb!

---

SVAR

I mitt perspektiv på den här frågan utgår jag ifrån att du gör allt för att få ett jobb, men att du inte får något napp. Så istället koncentrerar jag mig på ditt övriga liv förutom jobbsökandet. Din känsla av att vara värdelös för att du inte får något jobb, måste vi försöka göra någonting åt. Hur lång tid det än har gått eller kommer att gå innan du får ett jobb vill jag kalla det för en time-out där arbetslivet står på vänt. Och får jobbet som du nu inte har, ändå styra all din tid fastän det inte behagar dyka upp, kan ditt liv med tiden bli kolsvart. Det här ska vi försöka finna en väg runt. Kompisar, partner, familj, intressen och allt det andra blir ju automatiskt hela ditt liv när du inte har fått något jobb. Men så länge du hakar upp dig på jobbet som du inte har, blir risken allt större ju längre tiden går att det blir mest ”skit” med allt det andra också. Jobbet som du inte har börjar alltså att ta över allt. Till slut så blir lösningen på alla problem, vad det än handlar om, att skaffa det här jäkla jobbet som du inte får tag på. Går du upp i vikt, tappar dörrnyckeln, går du ned i vikt, glömmer du bort att ringa någon, glömmer att köpa något, tappar lusten att gå ut och festa, festar för mycket, tröttnar på din partner, vill byta kompisar, klarar inte av att vara själv utan vill hellre umgås med kompisarna dygnet runt, vädret är dåligt, lägenheten känns tråkig; allting skulle bli så mycket bättre om du fick ett jobb..!!! Är det riktigt klokt att något som du inte har.., får styra allt annat (glöm nu inte att jag utgår ifrån att du gör allt för att få ett jobb). Man skulle kunna tro att du var kriminell eller något liknande och ångrade din brottsliga handling så mycket att det gick ut över allt annat i ditt liv… Men du har ju inte gjort dig skyldig till någonting, så varför ska du straffa dig på det här sättet egentligen. För om du tänker efter skulle man väl nästan kunna säga att du går och ältar det här som om du hade dåligt samvete för någonting? Och felet med dig är att du inte har ett jobb. Eller borde du kanske kunna styra ödet eller något? Eller ska man kräva att du som arbetslös automatiskt startar egen firma? Eller är det självklart att du som arbetslös åker runt (liftar eftersom du inte tjänar några pengar) i Sverige eller hela Europa för den delen, för att stämma möte med alla stora företagsledare och höra om dom inte har något litet jobb på lager för dig någonstans i ett litet mörkt hörn?

Javisst överdriver jag nu, men ärligt talat finns det inte en liten, liten känsla någonstans inom dig som säger att du typ bara ska ha dåligt samvete för att du är arbetslös… Min erfarenhet av människor i din situation har i de flesta fall visat att det jag nyss sade faktiskt stämt på något konstigt sätt. Arbetslösa tjejer och killar har inte riktigt kunnat förklara hur, men nästan alla har dom haft en känsla av ett dåligt samvete, just för att dom inte lyckats få tag på ett jobb. Många har också haft känslan av att nästan vara andra klassens medborgare därför att dom inte har ett jobb. Precis som det skulle var något fel på dom som människor. Orkeslösa och viljelösa, färdiga att köra till soptippen!

Om vi nu lämnar dig och dom andra arbetslösa en liten stund och kikar på dom som har jobb istället. Okay? På nyheterna får vi höra åtminstone varje vecka att folk håller på att nästan jobba ihjäl sig. Utbrändheten sprider sig snabbt och rösterna för arbetstidsförkortning blir allt gällare (högre). Och vad är det dom vill ha, dom som faktiskt till skillnad från dig har jobb? Jo.., dom vill ha en rik fritid. Och med rik fritid menas mer tid för; familj, vänner, naturupplevelser, hobbies, titta på film, motionera, läsa, nätsurfa, ja allt möjligt som man brukar beteckna som ett av vår tids mest debatterade saker nämligen: LIVSKVALITET.

Så vad har vi då om vi slår ihop det här som jag nu sagt? Jo.., vi har ett gäng (dom med arbete) som inte hinner med att leva. Och så har vi ett gäng (dom utan arbete) som för tillfället har tid att leva, men inte gör det..!!!
Som kurator och psykolog är det min allra bestämdaste uppfattning att det bästa du som arbetslös kan göra är att just utnyttja tiden du för tillfället har till att leva. Sannolikheten att du, om du gör ditt bästa för att få tag på ett jobb, kommer att gå arbetslös resten av ditt liv är inte så där jättestor. Kan du istället med GOTT SAMVETE ägna dig åt att leva så vettigt du bara kan fram till den dag du får tag på ett jobb, kommer du sannolikt att vara psykologiskt mycket bättre förberedd inför att börja arbeta, än om du går och gräver ned dig i ditt ”dåliga” samvete…