Hej, jag är en kille på 17 år och jag kan inte släppa tankarna på en tjej jag har varit kär i sen lågstadiet. Hon var verkligen drömtjejen, det fanns absolut ingenting jag ogillade hos henne; hon var enormt snygg, var alltid trevlig mot mig och alla andra, och var väldigt smart och förstående. Problemet är dock att jag var, och fortfarande är, blyg som bara den. Han visade hela tiden tydliga tecken på att hon var intresserad av mig, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Dessutom gav hon inte upp efter tre dagar bara för att jag var blyg – hon försökte istället stötta mig på olika sätt och förklarade att jag borde försöka övervinna min blygsel, vilket naturligtvis var lättare sagt än gjort. Jag gick i samma klass som henne ända till femman, för att sedan delvis "återförenas" med henne på högstadiet, dock inte i samma klass, men ändå… Nu har jag inte ens sett henne på ett helt år, och varje gång jag tänker på henne blir jag nästan gråtfärdig. Varför tog jag inte chansen? Varför? Mina tankar är helt låsta på henne och även om jag känner många andra sköna tjejer kan ingen ens komma i närheten av henne. Vad ska jag göra? Är det någon bra idé att ringa henne och småprata? Eller ska jag låta bli? Jag vill verkligen se henne igen, det är allt jag begär. Att bara få prata med henne betyder så enormt mycket. Hon är den enda tjej jag har varit kär i på riktigt. Vad göra? Hjälp!

---

SVAR

Känner man så starkt för någon kan det vara svårt att släppa det hela innan man givit det hela chansen att bli något. Missade chanser är nämligen lätt att gå och gräma sig över, varför man kan fastna i minnet av personen eller händelsen.
Så, ibland kan enda lösningen vara att ta upp tråden igen och se om det leder någonstans. Många gånger blir man tyvärr besviken om man upptäcker att den andre personen gått vidare och kanske inlett ett förhållande med någon annan, eller att det där intresset helt enkelt inte finns kvar. Men ibland händer det att man kan fortsätta där man slutade och det kan utveckla sig till att bli något.
Så, oavsett om det blir jobbigt ifall det skulle visa sig att den här tjejen inte längre är intresserad, eller om hon förändrats och inte längre är den här fantastiska personen som du har kvar i ditt minne, så är mitt råd att du ger det hela chansen. Att bli ställd inför faktum att det inte längre finns någon möjlighet att det kan bli något, är i många fall bättre än att gå och undra år efter år hur det hade blivit om man bara vågat ta kontakt. Och vem vet, det kan ju vara så att hon går och tänker samma sak som du, och att hon blir väldigt glad om du ringer, eller tar kontakt på annat sätt.