Jag är snart inne på mitt andra år med en kille. Det har varit till och från, men övergripande bra. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om honom och saknat honom när han inte varit i närheten. Men jag börjar känna mig mer och mer som en bakgrundsbild. Vi träffas en gång i veckan, och när han kommer och hälsar på mig försvinner han ibland i flera timmar för att vara med kompisar i stället, och då sitter man bara där och tänker "jaha". Nu senast var den värsta gången på den fronten. Han fyllde 19 och skulle komma den kvällen, så jag hade dukat upp med tårta och baileys och hela kittet för en riktig myskväll – och han dyker upp med en bit tårta och lite smörgåstårta, för att sedan sticka igen 20 minuter senare. Det är väl ingen fara, tänkte jag, men när han sedan var borta i en och en halv timme ledsnade jag på att sitta och vänta så jag gick och lade mig. När han kom tillbaka verkade han helt överraskad över mitt svårmod, och tyckte att jag skulle gå upp och äta en bit tårta med honom, men jag sade att jag låg bra där jag låg. Sedan hade han bestämt tid med en kompis, så han gick efter en kvart igen. Jag låg uppe och glodde på tv tills halv tolv när han slutligen kom. Jag var jätteledsen och förmådde inte att prata med honom. Nu har jag inte pratat ordentligt med honom på en vecka, när han ringer ger jag bara korta svar; Ja, nej, vet inte. Jag funderar på att ge upp det här förhållandet, men är det förhastat?! Nu blev det en smärre roman, men jag hoppas ni orkar läsa och besvara det ändå. Mvh

---

SVAR

Det låter som om den här relationen inte längre ger dig dom saker du vill få ut av en relation. I det läget finns det i princip två vägar att gå. Antingen så gör du slut och väljer att gå vidare, eller så försöker du få din kille att möta dina behov vilket kräver lite mer arbete. Vissa är inte intresserade av att jobba så mycket på sina relationer och gör hellre slut, emedan andra helst vill känna att dom gjort allt dom kunnat för att få det att fungera innan dom gör slut. Det kan också vara skillnad från relation till relation hur pass mycket man tycker det är värt att jobba på det hela, och det beror då oftast på hur balansen mellan positivt och negativt ser ur. För om en relation ger en väldigt mycket positivt så brukar man mer tycka det är värt att jobba lite med dom bitar som fattas. Men om det negativa överväger och den andre inte verkar intresserad av att försöka förbättra relationen så kan det tyckas lönlöst att lägga ner för mycket energi på att försöka få det att fungera.

Det här jag sagt innebär att du själv måste fundera över om det finns tillräckligt mycket positivt att bygga på i er relation för att du ska orka och vilja arbeta för att få till stånd en förändring. Dessutom måste du fundera över och prata med din kille om han är beredd på att lägga ner lite energi på att ni ska hitta en vettig relation igen som måste bådas behov. Sist men inte minst måste du själv fundera över om du älskar honom och själv vill lägga ner tiden och energin på förhållandet.
Ja, det är många frågor du bör ställa dig själv och fundera över svaren på innan du vet hur du ska gå vidare. För en sak är säker, att ska den här relationen bli bättre och möta även dina behov av gemenskap, närhet och respekt för varandra, så krävs det arbete både från din och från hans sida. Det är inget du kan göra själv. Är han inte intesserad och tycker allt är bra som det är fastän du berättar hur du känner, då spiller du förmodligen bara din tid. Så, ta dig en ordentlig funderare och prata även med din pojkvän för att höra hur han uppfattar det och vad han vill med er relation. Försök då vara så tydlig som möjligt med hur du känner så får du se hur han reagerar, och om ni kommer fram till att jobba tillsammans på att få det bättre eller om det är bäst för dig att lämna förhållandet.