Hej jag är en tjej på 17 år snart 18 och jag behöver hjälp. Jag har varit med om väldigt jobbiga saker under min barndom, sett saker och varit med om saker. En av dem är att jag blev sexuellt utnyttjande av min pappa i när jag var 3 år och det varande så länge jag flyttade där ifrån, då var jag 6. jag flyttade till mamma och fick gå hos en barnpsykolog, hon började märka saker och fick reda av mig på att det hade hänt, hon polisanmälde det och det ledde till förhör. Alla trodde på mig men inte åklagarn, men dom gjorde ingenting åt det, inte ens läkarundersökninge eller nått, det bara lades ner. och nu 10 år efter har jag tagit upp det igen, det är jobbigt att riva upp saker, men nu menar dom på att det inte finns bevis, nej det är klart när det gått massa år. Men bevisen är mina sår inom mig. Det lades ner igen och jag vill överklaga, men jag vet inte om jag orkar få ett nej igen. hela mitt liv har jag känt mig övergiven. min mamma lämnade kvar mig hos min pappa för att hon blev tvingad av honom. och när ingen trodde på mig kände jag ännu mer ilska, hat och övergiven. jag har aldrig fått hjälp med att bearbeta allt förflutet, och nu kan jag inte hålla igen all ilska, hat och sorg. jag sårar personer i min omgivning som jag älskar. fast jag inte vill, det är som om någon annan tar över. jag kan inte rikta ilskan och alla ord rätt. jag brukar få ångest attacker sen jag var 13 och det känns som hjärtattack oftast, jag blir ofta deprimerad och gråter och har haft självmordstankar. jag tänker sjuka saker om folk och min barndom, är jag knäpp? sen sårar jag personer jag inte vill såra. och att det någonstans inom mig känns det skönt när jag fått ut lite ilska, fast jag hatar att det ska såra andra. jag är så medveten om alla mina problem och allt i min barndom, jag vet bara inte hur jag ska göra? kan jag få svar?

---

SVAR

Jag tycker Du ska gå i samtalsbehandling hos en psykoterapeut för att bearbeta det Du varit med om. Kanske kan Du få gå hos någon inom BUP fastän Du är 17 år, det beror litet på var Du bor i landet och om Du bor i en stad eller på landet. Jag tror Du skulle behöva gå i samtalsbehandling en längre tid för att komma till rätta med allt det Du varit med om. Om BUP kan hjälpa Dig, kan de säkert hänvisa Dig till någon annan. Lycka till, det är angeläget att Du får hjälp. Jag tycker nästan Du ska strunta i att utsätta Dig för nya polisförhör mm. Även om Du den häör gången får gehör hos åklagaren, innebär det ingen bearbetning av det Du varit med om. Lycka till.