Hej, jag är en kille på 20 år och har en flickvän som även hon är 20 år. Vi har varit ihop i över 8 månader nu. När vi är tillsammans myser vi och kysser varandra. Det händer även att jag får tillfredsställa henne genom att smeka hennes könsorgan. Dock är inte allt felfritt… Det vore fel av mig att kalla henne känslokall, men hon har inte så lätt för det här med känslor. Hon kan inte säga att hon älskar mig eftersom hon aldrig har känt så förr. Hon vet inte om hon gör det. Hon vet bara att hon tycker om att vara med mig och att det är mer än vänskap. När vi är tillsammans, både offentligt och privat, så ser vi ut som vilket kärleksfullt par som helst. Vi trivs väldigt bra med varandra och skulle inte tänka oss att vara tillsammans med någon annan. Men ibland skulle det vara skönt att få höra att man "är älskad"… Jag har träffat hennes föräldrar, så jag känner dem. De har inget emot att jag sover över (min flickvän bor fortfarande hemma hos sina föräldrar), men låter oss inte sova tillsammans. Inte ens på en madrass på golvet i SAMMA RUM! Detta känns väldigt konstigt och väldigt frustrerande. Särskilt med tanke på att vi båda är 20 år! men min flickvän vågar inte protestera eller tala om vad hon vill för sina föräldrar. Då blir det inte mycket av att sova tillsammans heller… Vi är båda oskulder och har pratat en del om att ha sex. Vi vet båda att vi vill ha sex med varandra, men ändå vågar hon inte. Hon påstår att hon är rädd för att det ska göra ont första gången, något hon har fått höra från hennes vänner. Jag har full förståelse för detta, då jag kan föreställa mig hur ont det kan göra. Men jag vet också att det inte kommer bli bättre om man inte försöker. Och det är precis det hon inte verkar göra, trots att hon vet att jag egentligen vill ha sex. Jag tillfredsställer henne, men när jag nu vill ge och få njutning TILLSAMMANS, så går det bara inte. Det låter säkert som att jag bara klagar, men det är omöjligt att inte bli frustrerad när man tänker på hur jag får kämpa för saker som mer eller mindre är självklara, och som kommer automatiskt för alla andra par jag pratat med. Jag trivs bra med min flickvän, älskar henne något enormt. Men jag är bara mänsklig, har också behov, sexuella såväl som känslomässiga. Att inte få ha sex med henne, höra henne säga att hon älskar mig, eller ens få sova med henne – det slår hårt mot mig. Jag vet inte vad jag ska göra… men som sagt, vi trivs tillsammans och vill inte göra slut, varken jag eller hon. Vi är mycket mer än bara vänner. Ändå känner jag mig inte helt "avslappnad/tillfredsställd"…

---

SVAR

Man kan verkligen säga att du har hamnat i en knepig sits. Du älskar din flickvän men hon kan eller vill inte säga att hon älskar dig. Hon verkar också ha en ganska hård situation hemma, där det inte är accepterat att sova i samma säng som sin pojkvän fast hon är 20 år. Jag gissar på att det är där problemet ligger.

Även om hon säger att hennes kompisar varnat henne för att det kan göra ont så kan det också vara så att hennes föräldrar varnat henne för vad som kan hända om hon har sex (graviditet t.ex.). Det låter som att de är konservativa.

Det enda du kan göra är att prata med din flickvän. Kanske kan ni sova hos dig någon gång? Inte för att ni ska kunna ha sex, men för att kunna sova ihop och prata i lugn och ro.

Man kan inte kräva att få sex eller att någon ska säga att den älskar en, men man har rätt till en öppen kommunikation och ärlighet.