Hej! Jag är en 14årig tjej som är 160cm lång och väger 43-45kg (det varierar lite beroende på hur mycket jag ätit, vad, när, om jag tränat osv) Jag undrar om det är normalt?? Jag kan inte säga att jag är byggd liten, utom mera normalt. men ibland känns det som om jag är lite för smal. Jag går nu i 8:an, och i 6:an tyckte jag om min kropp väldigt mycket. Jag vägde lika mycket då som nu, kanske till och med mera. Nu känns det som om jag är spinkig. Jag gillar verkligen inte mina höfter. Jag har inte ens några och bena som sitter där är jätte synliga. Alla i min årskurs som är byggd ungefär som mig väger runt 50kg,lite mera. Börjar bli orolig! Jag tycker att jag äter bra. Jag äter ibland lite för mycket. Flera portioner och mycket små ätning. Jag tränar i och för sig mycket, 4 dagar i veckan + skol idrotten och eventuell löp/cykel tur. Ibland mår jag toppen över min kropp och ibland känns det som om jag är äckligt smal när jag kollar mig i spegeln.. Över driver jag? Ibland tycker jag även att jag är fet. Blev väldigt chockad när jag fick lov att ta några storlekar större på ett par jeans. Jag är van att ta någon av de mista storlekarna, men när jag gjorde det fick jag knappt dom över låren. Så.. är jag normal viktig?? Spinkig? har jag någon form av ätstörning eller dålig kroppsuppfattning??

---

SVAR

Hej fina tjejen!

Du behöver att fortsätta äta normalt, utgår ifrån tallriksmodellen och 3 huvudmål + 2-3 mellanmål så har du ett bra exempel på vad vad kost ska innehålla.

Det du behöver göra så att detta beteende, dessa tankar inte sätter sig och utvecklas till en sjukdom är din självkänsla. Det är när den är låg som det kommer sådana här jobbiga tankar i rullning. Läs gärna lite böcker, Du äger med Mia Törnblom är bra eller självkänsla nu.
Om du behöver ytterligare hjälp med självkänslan så ta hjälp, det är inget konstigt alls med tex en skolkurator eller någon på ungdomsmottagningen.

Du är värd att älska dig själv. Värd att inse att du är vacker och inte behöver krångla med kroppen för att duga precis som du är.

All värme och styrka!

Stor kram, Catherine