Tjenare Björn, Här sitter jag på dass med min mac i (som jag fått av skolan för att hjälpa studierna ) i knät sjunger med gråten i halsen te whiteny houstons låt I will ALways love you!!!! Funderer på vem de e jag will always love lixom. Det är nämligen döligt med det i mitt lilla obetydliga liv. Det är verkligen det det är. Obetydligt. jag försöker hitta mening i träning och sstudier, men inser att den där känslan av obetydligheten trots det alltid finns kvar. Jag har inte tränat på ngra veckor och därav inte kunnat studerat ordentligt ( har ändå fått MVG på varenda jävla uppgift, bittert va ? ) Så meninglöst att överhuvudtaget kämpa för ett liv då eller. Äre det? Jag är en såndär amitiös och duktig männiksa som lärarna bara älskar och lyssnar på . EN såndär som dom ser fram emot att ha utvecklingsamtal med. En åndär äcklig "perfekt" jävel. Jag vill inte vara perfekt. Jag vill ha ett stort jävla problem att älta. Därför hittar ja på massa problem och att jag mpr dåligt och skit. Eller äre på riktigt? I don’t know. Jag är också den människan som människor trivs omkring, en såndär med humor och klockren humor. En såndär man vill ha med på fester och som är sådär lagom snygg, inte jätte snygg utan lagom och ändå en sjön kompis. MEn aldrig pojkvän. Nej aldrig vf skulle ngn vilja vara ihop med mig. Varflr skulle jag överhuvudtaget kunna var a ihop med ngn. Med mitt jävla humor och rutinbehov. Jag är galen och psykisskt sjuk kommer jag snart bli. Men jag är glad. Men, jag som du ser är jag också den som TÄNKER på livets mening. Den som finns för alla. Den som funderarpå orsakerna till allt jag för höra – också den som oftast löser orsakerna , den som ibland är dålig på att se lösningar. Som nu jag har funderat över mitt liv som ddu ser och jag är så jävla dubbel! Ute bland fölk, i skolan så har ja lcykats framstå som en snäll tjej som alltid är glad, men öndå – den som ingen riktigt är intresserad av ngnstans. Men jag vettefan om jag verkligen är den personen. vettefan om jag e ngn person överhuvudtaget eg. Sen kommer jag lixom hm från skolan. Gör ingentigng. Dör en skvätt. Lägger mig och ska sova och DÅ kommer jävla fitt tankarna! OM hur obetydlig och meningslös jag är. Dom tar över hela mig.Ser ingen annan utväg än att kill myself just då. Sen vaknar jag på möra och det är en vanlig dag. Naten är som bortblåst och jag är den där glada määnniskan i skolan igen. Och det är jag bara för att jag måste det!!!!!!!! Bara för att på ngt sätt åf bekräftelse att jag inte alls har massor tankar som bara tar livet av mig. Det är där jävla fittproblemet ligger. MY LIFE: MY BRAIN! FUCK! aah de har jag aldrig fått göra heller kmr troligtvis aldrig få eller. Sprgligt – här finns en fruktbar människa som aldrig kommer användas. Fan va dumt det blir ibland asså. Hmm, va vare jag ville säga med JÄVLAR EN JÄVLA TYNGT SLÄPPDE JUST FRÅN AXLARNA – BOKSTAVLIGT . jag kände plötsligt hur jag blev 10 kg lättare!!!! ( kolla i toan 10 bajkorvar) ne skoja förlåt, men det var nog bara dette jag ville – skriva av mig – ngt jag ofta behöver ( typ en göng i veckan) men det måste vara laptopen, och whitney HOuston som hjälpte mig TACK DU :D:D:D JAG ÄR EN UNDERBAR MÄNNISKA PÅ ALLA SÄTT OCH VIS!!!

---

SVAR

Det du beskriver är vanligare än du tror, att man svarar att man mår bra fast man egentligen inte gör det eller inte vet. Jag känner igen mig väldigt mycket i din beskrivning från förr, jag var mycket ambitiös i skolan, men samtidigt utsatt för långvarig och hård mobbning.

Men du, vad säger du om att gå och prata hos någon som får ur dig dessa tankar? Du ser ju att bara genom att skriva till mig hjälpte en del. Det är bra att ha någon terapeut, eftersom du är under 18 passar ju bup bra. Jag kan även tipsa om att skriva ner dina tankar i form av dikter, det gjorde jag och det hjälpte. Idag läser jag upp dom dikterna på mina föreläsningar och kan på så sätt hjälpa/beröra andra i samma situation.

Mitt största problem var också tankarna på kvällen/natten, då kom alla på en gång. Testa lugn avslappnande musik eller läsa någon intressant bok, sen ska du släcka precis när du är som tröttast. Felet kan vara ibland att man lägger sig innan man riktigt är trött. Tänk på det du har, istället för det du inte har. Du har antagligen en familj som bryr sig, eller någon rolig person i skolan som du umgås med. Du måste också jobba med din självkänsla, ta reda på verkligen vem du är och hur exakt du vill vara. Jag tror på att du kommer hitta dig själv och kunna minska dina tankar.. Det tar bara lite tid, så stressa inte! Du duger precis som du är och det måste du tänka på!

Du måste hitta något som du tycker är roligt. Kanske någon idrott där du träffar nya vänner? Gå med i någon ideell verksamhet.. Eller försök fråga någon i skolan om att hitta på något. Skaffa husdjur som du kan kela och umgås med, dom ger bra tröst!