Hej! Det är såhär att jag typ hade massor med bråk o problem o så i familjen, men jag har alltid varit en glad tjej :) men ah, sen började man kropp förrändras, jag gick upp typ 10 kg, blev lite längre o fick större bröst, detta var typ i 7an. jag tyckte att min mage var så "knubbig", asså den buktade ut för mycket. Så då bestämde jag mig för att få bort den. jag slutade äta. Om jag fick i mig 0 kcal om dagen blev jag stolt över mig själv. Jag gick ner typ 15 kg på ett par månader och mådde skit, maten kontrollerade mig. Ibland kunde jag inte låta bli att äta, och då fick jag efteråt jättestor ångest. asså jag kunde äta en stoor tallrik mat men inte orka det allra sista. Kändes efteråt som att jag kommer gå upp 20 kg. började ställa mig framför spegeln varje morgon och se om magen försvunnit, men jag blev aldrig nöjd. Men nu är det så att min bästa kompis också börjat ta efter mig. Och nu mår jag skitdåligt, för jag vill verkligen inte att hon också ska fastna i den här skiten :( har så mycket skuldkänslor.. Vad ska jag säga till henne? Känner mig så jävla förvirrad :S Tycker att jag väger bra nu, och har börjat äta igen, men kämpar mot ångesten. HUR SKA JAG FÅ MIN KOMPIS ATT INTE GÅ SAMMA VÄG SOM MIG?? :( Förresten, du är så sööt :) önskar jag kunde älska min kropp som dig. känns som man aldrig är nöjd, hur mycket man än går ner.. hatar det! :( Kram

---

SVAR

Finaste du!

Tro mig, jag har också varit där i sjukdomen, tyckt att jag var världens mest obetydliga person och att jag utan att vara underviktig inte var värd någonting. Att det var det enda jag kunde. Det handlar om att ta hjälp så att man får jobba med dom här tankarna, så att man kan se saker ur ett annat perspektiv och inse att man är precis lika värdefull som alla andra och att man inte behöver svälta/hetsäta osv för att få finnas. Det handlar också om att reda ut det som ligger till att man går omkring med sådan himla ångest över allt i livet.
Du kan ta dig dit du också så ge inte upp gumman.

En sak jag tror på är flygplansmetoden, sätt på din egen gasmask innan du hjälper någon annan. Med det vill jag säga att du inte får ta ansvar för din väns ätstörning. Dels för att det aldrig kan bli ditt fel, mår man bra med dig själv och livet så blir man inte sjuk och dels för att du måste ta hand om DIG nu.
Det du/ni kan göra är att kämpa på tillsammans, att söka hjälp hos en ätstörningsenhet och kämpa för er rätt till friskhet.
Alla enheter ligger på abkontakt.se

Ta den hjälp du har rätt till!

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine