Hej Carolina! Jag är en kille som går första året på gymnasiet. Under hela min skoltid (började i lekis) har jag blivit utfryst/mobbad, jag vet inte alls varför jag har blivit det… Under alla år har jag blivit en ensam varg. I min klass så är det ungefär så att ingen pratar med mig om dem inte måste, t.ex. om det är en uppgift man måste vara två på. Likadant att jag i princip inte har några vänner. Dem i klassen verkar som om dem vill trycka ner mig i skorna och känna att jag är värdelös. Hatet inom mig bara växer av alla år av utfrysning/mobbing. För att försöka bli av med en del av hatet så styrketränar jag väldigt mycket så man har blivit stark. Eftersom hatet växer så blir det bara tyngre och tyngre vikter bara för att få ut hatet och ilskan… Känns som vart jag än kommer så kommer jag fel… Eller det kanske ha med att man har blivit utfryst/mobbad under så lång tid. Sedan verkar ingen ta mig på allvar… Vet inte längre vad jag ska ta mig till längre…. Så snälla, svara på detta Tack på förhand

---

SVAR

Hejsan K16!
Jag kan inte säga vad du ska göra eller känner men jag kan komma med tips. Eftersom jag bara vet det du skrivit kan bara du veta hur det egentligen ligger till.
Du skriver att du inte har några vänner och att dina klasskompisar verkar som om de vill trycka ner dig i skorna och få dig känna dig värdelös. Kan detta kanske ha påverkats av det du varit med om? Det kan vara så att du inte ger dina nuvarande klasskompisar en chans. Tror du att de vill dig gott eller ont? Ibland kan det förflutna göra att man tolkar och tror att andra människor har avsikter som de inte alls har. Det kan vara så att du förväntar dig att bli utfryst eller mobbad. Du är värd att bli accepterd för den du är och det är inte fel att gå emot strömmen. Men du kan kanske fundera på vad du tror om människor runt omkring dig. Upplever du att du vågar ge andra en chans och släppa andra inpå livet?
Det kan vara svårt att hitta riktiga kompisar som ställer upp för en i vått och torrt, de är tyvärr väldigt sällsynta. Finns det något du tycker är särskilt roligt eller har du ett intresse du brinner för? Det kan nog vara lättare att hitta likasinnade utanför skolan och bli accepterad som den man är. Det är inte heller fel att börja på en ny sport eller liknande. Genom att träffa fler människor tror jag du skulle kunna få nya bekantskaper som så småningom skulle kunna komma att stå dig närmare.
Du skriver att ingen tar dig på allvar och jag undrar över hur du menar. Vilka menar du inte tar dig på allvar? På vilket sätt och i vilka situationer gör de inte det?
Om du vill prata mer med mig kan du maila eller adda carolina.sunell@fryshuset.se På http://www.natvandrarna.se kan du se när jag och övriga nätvandrare är online.
Kram Carolina