Hej. En vän till mig går just nu igenom en behandling p.g.a. att hon lider av ätstörningar. Hon har påbörjat behandlingen ganska så nyligen, för bara ett par månader sedan. Jag försöker att stötta henne i det här och vet att det på sätt och vis blir bättre. Hon berättar inte så mycket om det, förutom att hon är bevakad hela tiden och inte har tillgång till vissa saker. Jag har aldrig träffat hennes föräldrar och vi får därför inte träffas så mycket just nu, för hennes föräldrar är rädda att vi ska tipsa varandra och så. Hon bor på andra sidan stan så det är inte speciellt lätt att smyga med det heller, för vi träffades inte så ofta innan heller, utan bara ett par gånger i månaden. Därför kan jag nog inte stötta henne helt fullt, även fast jag försöker över facebook och telefon och mess och så. Det blir bättre med själva ätstörningarna (vad jag har förstått, jag kan ju inte veta helt säkert eftersom att hon inte vill prata om det och jag inte vill pressa henne), men nu är det såhär att hon även skär sig. Det har hon gjort ett tag och läkarna vet om det, men de tror att hon har slutat, fast det har hon inte. När hon berättade om det, alltså att hon fortfarande skär sig, så visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag skär mig också, men inte alls lika mycket som henne. Egentligen har jag lagt av för ett par månader sedan, men jag fick ett sorts återfall för någon dag sedan och har väl gjort det lite nu. Det gör dock inte att jag vet vad man ska säga. För mig hjälper det liksom inte vad någon säger, överhuvudtaget. Det hjälper för stunden, orden värmer och jag tänker att ja, den här gången ska jag sluta. Sedan när jag väl vill och behöver skära mig så spelar de där orden ingen roll längre, jag bara gör det ändå. Vad som fick mig att "lägga av" i några månader var bara att jag insåg hur extremt dumt det är och hur mycket det förstör för mig. Det vet hon redan, så det hjälper inte att säga det till henne. Vad ska jag göra? Finns det NÅGOT jag kan göra? Jag vill verkligen, verkligen hjälpa henne, men jag vet inte hur. Tacksam för svar.

---

SVAR

Hej!

Det är fint att du värnar så om din vän. Att du vill att hon ska bli frisk, stötta henne osv. Saker är den att det blir svårt för dig eftersom du gör samma sak själv. Det blir då svårt att kunna peppa henne på att avstå från att skära sig. Du säger att du inte vill sluta med detta och det kan ingen tvinga dig till dock vet jag att du vet att det här inte är sunt. Att det här sättet inte löser några som helst av dina problem utan bara dövar för stunden men problemen förblir olösta och fortsätter skava där inuti dig. Du behöver istället fundera över dig och din situation. Skulle du själv ta hjälp för dina egna problem blir det lättare att hjälpa din kompis men det måste börja med dig. Att du tar tag i ditt och hjälper dig själv. Fundera och kommer du fram till att du behöver ta tag i det här så sök hjälp hos tex Bup. Du är värd att få oerhört mycket bättre i dig än du gör idag.

All värme!

Stor kram, Catherine