Forumet - Skratta

Skratta

995 0 23
jag kan inte skratta längre. Kan ej gråta heller men det är för att jag har gråtit så mkt & nu för tiden mest bara är trött

ngn som känner såhär?? vrf kan jag ej skratta längre? känns jättekonstigt när jag väl gör det & då vill jag grina för det är så tragiskt att jag som alltid skrattade så mkt förut knappt känner igen mig när jag skrattar
Är också sådan, kan inte gråta och när jag skrattar är det bara som en social grej för att andra gör det, det finns inget genuint bakom.

Jag skyller mina problem på min depersonalisation i alla fall, att jag inte är tillräckligt nära mig själv för att kunna uppleva någonting med äkta känslor.

Depressiva tillstånd bör också kunna vara en anledning, även om mina fördomar tycker att det borde förekomma mer gråt då

tjabbatjenahallå: deppig
Det andra alternativet. Skrattet kommer tillbaka när du känner dig bättre. Jag har varit deprimerad väldigt länge, och har börjat må lite bättre först den senaste tiden, även om jag är lite fragil fortfarande, och skrattet kommer tillbaka. Jag skrattar så sällan, och ler så sällan, det har så länge bara låtit som lite luftpustar då jag gjort det, men jag börjar lära mig det igen. Det är först när man varit så ledsen som man börjar inse att det inte är banalt att se saker från den ljusa sidan, utan en svårbemästrad konst. Man får leva i nuet och föresätta sig att må bra. Visualisera vad man vill ha och tvinga sig att tro att man kan få det. Skoja och skämta med sig själv och vara lite snäll mot sig själv. Man kan vara en rätt bra kavaljer åt sig själv om man ger sig chansen- ingen kan veta så väl hur man vill bli behandlad 

Spana också in:


isola: har du kontakt med ngn läkare lr psykolog?
De förstår ej vrf jag ska ha det
fått sjukintyg från läkare (som eg. är ganska fejk, ärligt talat. har har tom. stavat fel ett par ggr lol) så kontakde min psykolog (träffade en gång i sept) för att han skulel skriva ett utökat intyg från psykiatrin men han har ej hört av sig igen haha. ringde för 2veckor sedan.
Han placerade ej mig i kö för att jag var Vanlig och verkade fisk men hade några symptom på depression

jag verkar för glad på sådana möten tror jag. vet ej. känns som bara umare får hjälp, för jag känner få irl som fått den hjälp de behövt

tjabbatjenahallå:
De förstår ej vrf jag ska ha det
fått sjukintyg från läkare (som eg. är ganska fejk, ärligt talat. har har tom. stavat fel ett par ggr lol) så kontakde min psykolog (träffade en gång i sept) för att han skulel skriva ett utökat intyg från psykiatrin men han har ej hört av sig igen haha. ringde för 2veckor sedan.
Han placerade ej mig i kö för att jag var Vanlig och verkade fisk men hade några symptom på depression

jag verkar för glad på sådana möten tror jag. vet ej. känns som bara umare får hjälp, för jag känner få irl som fått den hjälp de behövt
Köerna är långa för alla men man måste ligga på själv också. Tyvärr.

isola:
du kan ju ha andra problem de ej vet om än bara för att du inte är jättedeprimerad men försök att berätta så mkt som möjligt om ditt liv och tillvaro för dem och ej sätta upp ngn fasad
nej gjorde ej
asså sa det värsta som gr att säga. men grejen är att jag e är så mottaglig på hjälp. är mkt bättre på att hjälpa mig sj, tror det syns också.
men skulle gå snabbare om jag hade stöd. vet dock ej om det är psykiatrins stöd jag behöver, egentligen.

tjabbatjenahallå:
nej gjorde ej
asså sa det värsta som gr att säga. men grejen är att jag e är så mottaglig på hjälp. är mkt bättre på att hjälpa mig sj, tror det syns också.
men skulle gå snabbare om jag hade stöd. vet dock ej om det är psykiatrins stöd jag behöver, egentligen.
en kurator går snabbare att få tid hos. kolla upp det, din skola har nog någon.

mynona: Det är först när man varit så ledsen som man börjar inse att det inte är banalt att se saker från den ljusa sidan, utan en svårbemästrad konst. Man får leva i nuet och föresätta sig att må bra. Visualisera vad man vill ha och tvinga sig att tro att man kan få det. Skoja och skämta med sig själv och vara lite snäll mot sig själv.
Jag känner igen mig helt och hållet i det du skriver så jag vet att det stämmer. Det är en konst att "välja glädje" (referens till Kay Pollaks bok "Att välja glädje"), men man har bara ett liv så om man ska kämpa för något så ska man göra det för att få känna mer glädje i livet.