Festivalspecial: Redaktionens festivalminnen och -tips

MITT BÄSTA FESTIVALMINNE: Sophia Olofsson: Jag är tvungen att säga Håkan på Peace & Love 2009. Spelningen har beskrivits som den bästa han gjort under hela sin karriär, och det säger sannerligen inte lite. Kvällens bästa ögonblick infann sig när mannen som dominerar min mest-spelade-lista sjöng Bara dårar rusar in, och det kändes som om jag där och då förstod meningen med livet (och konfetti). Erik Nahlén: Bästa minnet musikaliskt sett måste nog vara när Håkan Hellstr...

MITT BÄSTA FESTIVALMINNE:

Sophia Olofsson: Jag är tvungen att säga Håkan på Peace & Love 2009. Spelningen har beskrivits som den bästa han gjort under hela sin karriär, och det säger sannerligen inte lite. Kvällens bästa ögonblick infann sig när mannen som dominerar min mest-spelade-lista sjöng Bara dårar rusar in, och det kändes som om jag där och då förstod meningen med livet (och konfetti).

Erik Nahlén: Bästa minnet musikaliskt sett måste nog vara när Håkan Hellström, i solnedgången med perfekt väder, drog av tiominutersversionen av Det är så jag säger det på Peace & Love 2008. Det var första gången jag hörde den och det är fortfarande en av mina absoluta favoritlåtar.

Rickard Lindström: Utan tvekan Franz Ferdinands konsert under Hultsfred -09. Det var enligt mig festivalens mest kraftfulla spelning. Total extas när introt till Take me out börjar ljuda ur högtalarna. Folk började kasta av sig kläder, leka i leran och hoppa som om det verkligen inte fanns någon morgondag. Total dansant eufori och bristen på verklighetsuppfattning gör den konserten till mitt bästa festivalminne.

Kajsa på Peace & Love 2008.
Kajsa Jonsson: Helt omöjligt att utröna men innefattar troligtvis något av följande: någon är för berusad och skämmer ut sig/tårar till följd av en spelning som är så bortom denna värld bra/mat/konversationer som tagna ur sin kontext inte är särskilt skarpsynta och/eller människor i ens närhet som är helt makalöst sköna.

Kristoffer Hanson: När jag under Roskildefestivalen 2005 gick på en "walkabout" och träffade en serietidningstecknare från Nya Zeeland. Han bjöd på dryck, rafflande historier om en annan värld och hade väldigt krusigt hår.

André Vifot Haas: Liksom Sophia får jag nog ta och säga Håkan Hellströms magiska konsert på Peace & Loves stora scen förra sommaren. Jag var tidigare en sån där som, jag ska inte säga hatade men i alla fall hyste ett visst agg mot den falsksjungande Göteborgaren. Fast egentligen var det bara så att jag mest var ignorant och aldrig gav honom den uppmärksamhet han förtjänar, vilket var en jävligt dum inställning. Förra sommaren blev jag frälst.

MITT SÄMSTA FESTIVALMINNE:

Sophia på Peace & Love 2009.
Sophia på Peace & Love 2009.
Sophia Olofsson: Jag har bara varit på en festival, och räknar det fortfarande som mitt livs bästa resa. Därför kan jag inte direkt dra mig till minnes något dåligt, förutom att det dröjde många månader innan jag kunde njuta av korv med bröd igen.

Erik Nahlén: Har inga direkt dåliga festivalminnen utan bara saker som kanske inte gick helt smidigt till. Jag har alltid, av någon anledning, väldiga problem med att hålla mina skor rena. Förra året hade jag köpt två nya fina par, men precis när jag kom ner till entrén på festivalen var det en herre som kräktes på dem, och när jag hade gått hem och bytt och kom ner igen med det andra nya paret så tappade en tjej sin köttfärslango över dem. Det verkar råda ett intensivt hat mot Nahléns skor på festivaler.

Rickard Lindström: Jag har faktiskt inte så många dåliga festivalminnen om jag ska vara ärlig. Jag har blivit beskonad från både stölder, misshandel och bajsmannen. Dock har ju gott om kompisar som tex. blivit av med väskor, plånböcker, bilnycklar och av dessa anledningar inte kunnat ta sig hem från festivalen. Denna typen av tillställningar är någonting underbart, men när man samlas så många människor på samma plats så säger ju statistiken att några av dem måste vara mindre intellektuellt begåvade. Detta yttrar sig tyvärr alldeles för ofta i sabotage och stöld

Kajsa Jonsson: När jag stukade foten första natten under 2007 års upplaga av Peace & Love. Jag fick tillbringa hela veckan, samt hela nästkommande vecka på Arvikafestivalen, med att bli skjutsad i kundvagn eller stå och hoppa på ett ben i moshpiten. Jag har även vaknat upp i ett nedvält tält i lervällingen på ovan nämnda, regniga Arvika klockan fem på morgonen, brevid en människa jag inte kände. Kval, lidande, vånda.

Kristoffer Hanson: Om det finns ett sådant så kommer jag inte ihåg det.

André Vifot Haas: Jag har faktiskt bara bra festivalminnen.

FEM SAKER JAG MÅSTE HA MED MIG PÅ FESTIVAL:

Sophia Olofsson: Solglasögon, converse (eller andra ofantligt bekväma skor), druvsocker, solkräm och öronproppar. En ukulele är inte heller att fördöma, tro mig!

Erik Nahlén: Öronproppar (låter tråkigt men det är ännu tristare med tinnitus), ett par extra strumpor, ett par extra skor(!), våtservetter och tejp.

Rickard på Hultsfred 2009.
Rickard på Hultsfred 2009.
Rickard Lindström: 1) Tält. Det fungerar faktiskt inte riktigt att våldgästa nya tält natt efter natt, en egen gedigen sovplats är nog det man uppskattar mest när ölen är slut och musiken sinat. 2) Öl. Nykterhet och IOGT-NTO i all ära, men en festival blir faktiskt betydligt bättre om man har en god öl att smutta på. 3) Snabbkaffe. Tidiga morgnar på festival kan bjuda på allt från ångest till obotligt lyckorus. Morgonkaffet är dock en essentiell ritual även här. En burk snabbkaffe kommer man därför långt med om man bara hittar ett sätt att värma vatten på. 4) Gitarren. När ljudet från konserterna börjar avta så är det få saker som får upp stämningen som en gitarr vid en eld. Jag har haft många trevliga allsångsstunder och även om man inte själv är kungen på guran så finns det alltid någon vänlig trubadrusjäl som inte drar sig för att få bevisa sina musikaliska färdigheter. 5) Kontanter. Det är aldrig trevligt att stå i svinlånga köer till de få bankomater som ofta finns utplacerade på festivalområdet. Av denna anledning är ett förråd av kontanter något som är absolut nödvändigt då man utan dessa inte kan förse sig med det godaste festivaler har att erbjuda. Langos. Skippa dock festivalfalafeln, den är enligt egen erfarenhet ofta oerhört torr.

Kajsa Jonsson: 1) Brassestol. Trots att någon sate sitter sönder den första natten så är det ändå själva grejen som gör det. 2) En kudde. Jaja, ganska "mjukis" av mig men jag glömde kudde ett festivalår och fick ha en sko att vila ett huvud, trött av headbanging, på under en vecka. Ej kul. 3) Mer pengar än jag tror. Alkoholen tar alltid slut för tidigt och vem har lust att tända igång stormköket 96 timmar in i festivalandet för att spara pengar på mat? 4) Cd-/bandspelare. Nog för att det spelas livemusik större delen av dygnets timmar under en festival men man vill ju faktiskt kunna vara lite DJ själv också. 5) Våtservetter. Eftersom jag har aldrig förstått grejen med de som faktiskt duschar under en festival. Jag menar, vem orkar det?

Kristoffer Hanson: Solskydd, glatt humör, wifebeater-linne, trasiga tygskor och ett överjävligt högt ljudsystem som dina grannar kommer att hata.

André Vifot Haas: Två ordentliga öronproppar, en välfylld plånbok, ett öppet sinne och en glad kompis.

MITT TIPS TILL GRÖNA (INTE EKOLOGISKA DÅ, UTAN NYBLIVNA) FESTIVALARE:

Sophia Olofsson: Jag är ju själv inte särskilt gammal i gemet, men är det något jag kan rekommendera så är det att åka dit med ett sjukt öppet sinne. "Anything goes" är aldrig så sant som på festival.

Erik Nahlén: Med risk för att låta som en moraltant: Håll igen på alkoholen (åtminstone under spelningarna). Det är aldrig roligt att missa eller helt enkelt glömma bort banden bara för att man har druckit sig klapp kanon.

Rickard Lindström: Ta med gummistövlar. Det spelar ingen roll att det är otroligt fult och osmidigt, det är en absolut nödvändighet. Oavsett hur soligt det är första dagen och oavsett hur snyggt det är att glida runt i ett par låga Converse på festivalomrdådet, det KOMMER börja regna och det där snygga vita canvastyget är inom en alldeles för snar framtid nedkladdat till oigenkännligheten av lera.

Kajsa Jonsson: Ha inte sex med tältgrannen. Åtminstone inte i början av veckan.

Kristoffer på Speedfest 2009.
Kristoffer på Speedfest 2009.
Kristoffer Hanson: Om du gillar musik; lägg upp ett personligt spelschema. Risken (chansen?) att man fastnar i sin campingstol är överhängande och det är verkligen inte alls kul att gräma sig över missade drömspelningar för att det var "för långt att gå."

André Vifot Haas: Använd skydd. Då slipper du solsting, tinnitus och obehagliga könssjukdomar.

ETT BAND JAG ÅNGRAR ATT JAG MISSADE:

Sophia Olofsson: Sommaren 2009 spelade Mötley Crüe på Peace & Love, och hösten 2009 läste jag deras självbiografi. Den gjorde djupt intryck på mig, och det är faktiskt skamligt att jag missade chansen att se dem live. Jag kan ibland svära högt över att jag inte hade vett att pallra mig till spelningen, eller över att jag inte läste The Dirt istället för Twilight-böckerna under våren 2009. Det hade varit en vinst på alla plan.

Erik Nahlén: Oj, det är många, vissa måste man ju tyvärr prioritera bort också. The Killers på Hultsfred 2009 sved nog mest.

Rickard Lindström: Peter Bjorn & John under Hultsfred i somras. Hade sett fram emot att se dem men tyckte när jag väl satt i tältet och hade det som mysigast att det räckte att höra musiken på avstånd istället för att faktiskt besvära sig med att gå dit. Ett oförlåtligt bevis på dåligt omdöme dom säkerligen gjorde mig en underbar konsertupplevelse fattigare.

Kajsa Jonsson: Bloc Party på Arvikafestivalen 2007. Jag var för upptagen med att hångla med en dalmas. Total värdelös.

Kristoffer Hanson: Jag struntade i att se Death From Above 1979 en gång. Detta var året innan de bröt upp och försvann. Visserligen var det Black Sabbath som orsakade missen, så helt onöjd får jag nog inte vara.

André Vifot Haas: Jag ångrar att jag inte åkte till Roskilde förra sommaren och såg Trentemøllers storslagna spelning inför 60 000 dansglada festivalbesökare.

MIN DRÖMBOKNING TILL NÅGON AV ÅRETS FESTIVALER:

Sophia Olofsson: Jag får väl vara förutsägbar och säga Dylan till Peace & Love.

André och Erik Peace & Love 2009.
Erik Nahlén: Counting Crows till Peace & Love skulle ju inte sitta fel.

Rickard Lindström: Får väl säga Red Hot Chili Peppers till Hultsfred. Inget går upp mot Anthony Keidis flasksång live!

Kajsa Jonsson: Lady Gaga eller David Bowie till [insätt valfri svensk festival].

Kristoffer Hanson: Social Distortion skulle vara skoj, The Gaslight Anthem skulle vara underbart, Them Crooked Vultures är redan bokade och Peter Pan Speedrock skulle vara högljutt. Det finns så mycket som jag vill uppleva.

André Vifot Haas: Sigur Rós till Malmöfestivalen hade ju varit väldigt trevligt.