My Thorsén Myrenberg flyttade till Oslo efter gymnasiet för att jobba. Vi träffade henne och pratade om hur det gick att få jobb och skaffa lägenhet. Vi snackade också knepiga jobbsituationer och om hur viktigt det är att tro på sig själv och alltid stå på sin egen sida.
Det bor över 50 000 svenskar här, informerar min kusin mig när vi vandrar från centralstationen till hans lägenhet mitt i coola Gamle Oslo. Jag är på besök hos honom över helgen och berättar att jag ska träffa en vän från Stockholm som också bor i Oslo.
– Är hon en sådan där partysvensk?, frågar min kusin. Alla svenskar här är partysvenskar! Eller det är i alla fall vad vi kallar dem. Svenskarna är överallt. Hör du? De där snackar svenska. Och de med, säger han och pekar omkring oss på unga förbipasserande och hippa par på uteserveringar.
Det är sant. När jag tänker på det hör jag svenska i varannat gatuhörn.
– Nej jag är ju faktiskt jobbsvensk, skrattar My Thorsén Myrenberg när vi möts upp i slottsparken på Norges nationaldag.
Det är 17 maj, “syttene mai”, och en efterlängtad soldränkt sommardag. Parkerna och gatorna är fyllda med människor i traditionella folkdräkter i olika färger och broderade mönster som symboliserar var i Norge de kommer från. En del viftar med flaggor från andra länder. Barnfamiljer leker mellan träden och ungdomar sitter utspridda och dricker öl och lyssnar på musik. Jag tar av mig skorna i gräset.
My flyttade till Oslo för två år sedan, i slutet av augusti 2012. Hon hade precis gjort slut med sin kille, tagit studenten och flyttade för att känna sig stark i sig själv igen på en ny plats.
– Jag flyttade hit för att jobba. Det var kul när jag flyttade för det fanns väldigt många jobb och jag hade hört ryktet. “I Oslo finns det jobb”, sade de, även för de som inte gått på universitetet. Så jag gled mest runt och sökte en massa olika jobb. Jag bodde på ett kollektiv för svenskar i Svenska föreningen med två kompisar i början. Det var otroligt risigt egentligen men det var lätt att få rum där. Vi hade kollat på lägenheter på nätet men sedan träffade vi en kvinna på spårvagnen som tipsade om Svenska föreningen. Jag pratade bara med receptionisten och så flyttade vi in.
Först fick My jobb via ett bemanningsföretag och jobbade på dagis, men sökte andra jobb samtidigt för hon ville ha ett fast jobb och var inne på restaurangbranschen. Hon hittade jobb hos ett nystartat företag som just skulle öppna en restaurang i ett köpcentrum. Där jobbade My som servitris och lagade enkel mat i ett år men konkurrensen från andra restauranger var hård och det blev snabbt konflikter.
– Jag har lärt mig att man ska vara väldigt kritisk. Speciellt med nystartade företag. Och jag har lärt mig hur viktigt det är att ha bra kollegor som vill samarbeta. Restaurangen jag började jobba på hade en vision om hur stort och bra allt skulle bli och jag hoppade på den svängen. Men så blev det inte. Helt plötsligt var jag med om en manipulativ chef som ville utnyttja mig och som försökte vända mig mot henne för att dra nytta av det själv.
Till slut bestämde sig My för att säga upp sig och söka jobb på en vinbar. Vinbaren var också nystartad och eftersom My inte fyllt 20 fick hon egentligen inte servera alkohol och fick sluta.
– Där fick jag min andra läxa. Var väldigt kritisk mot nystartade företag och håll inte på med restaurangbranschen innan du fyllt 20.
Efter vinbaren bestämde sig My för att söka jobb på de platser där hon verkligen ville jobba. På ett ställe råkade kocken få hennes CV i stället för servitöransvarige och hon fick hon jobba i köket igen.
– Där var det viktigt att vara ödmjuk för jag kunde ju mindre om matlagning än de andra. Jag sade helt enkelt att de fick lära upp mig, så jag var som en lärling men jobbade fort på samma villkor som de andra.
– Nu har jag fått en slags karriär här. Trots utmaningarna i början har det verkligen varit värt det. Så här i efterhand tror jag att min inställning var väldigt viktig. Jag visade mig intresserad av de jobb jag sökte och ingav nog förtroende. Jag visade att jag verkligen ville, jag ville lära mig, lära mig någonting nytt.
Nu flyttar My tillbaka till Sverige. Hon är sugen på att plugga igen och ska komplettera matten för att sedan läsa Statsvetenskap i Lund. Jag frågar vilka tips hon har till andra unga som också är sugna på att flytta till Norge.
– För mig var det viktigast att vara mig själv och tro på mig själv, att jag klarade av det jag tog för mig.
My låter självsäker och eftertänksam när hon pratar. Hon funderar några sekunder efter varje fråga jag ställer. Jag tänker att den här intervjun blir som en sammanfattning av hennes två år i grannlandet.
– Men vad jag verkligen skulle vilja tipsa om är faktiskt att uppleva den norska naturen! Och man ska inte bara hålla sig till Oslo utan utforska kuststäder som Stavanger och Lofoten. Norge är så vackert!
1. Norge är inte med i EU men har specialavtal med Sverige så du behöver inte söka arbetstillstånd. Du kan välja om du vill skaffa D-nummer som är ett tillfälligt personnummer eller om du vill bli norsk medborgare. My rekommenderar att registrera sig för D-nummer ett halvår i taget för att betala mindre skatt. Det gör du på Skatteetaten, motsvarande Skatteverket i Norge.
2. Du kan hitta boende genom svenskar som hyr ut sina lägenheter och rum på facebookgrupper som Svenskar i Oslo eller på den norska hemsidan Finn.no.
3. Upplev naturen!
4. Din inställning är viktigast! Ta reda på vad du vill, tro på att du klarar det du tar för dig och kom med inställningen att du vill lära dig!
5. Mer information om att flytta till Norge hittar du bland annat på Cribsnorge.se.
Foto: Alva Snis Sigtryggsson och Evangelina Lindberger