Tattoo Artist – A Life in Ink

Klockan är strax över 11. Det är torsdag morgon och solen lyser med sin frånvaro när vi äntrar tatueringsstudion Sailor Steve’s i Visby. Vi är där för att intervjua tatueraren Anna om hennes karriärval, hur hon har kommit dit hon är och om en tatuerares värld. Anna är medlem i SRT – Sveriges Registrerade Tatuerare – förut kallat SPT vilket istället betyder – Sveriges Professionella Tatuerare – men de bytte namn då de insåg att föreningen inte bara ville ha profess...

Klockan är strax över 11. Det är torsdag morgon och solen lyser med sin frånvaro när vi äntrar tatueringsstudion Sailor Steve’s i Visby. Vi är där för att intervjua tatueraren Anna om hennes karriärval, hur hon har kommit dit hon är och om en tatuerares värld.

Anna är medlem i SRT – Sveriges Registrerade Tatuerare – förut kallat SPT vilket istället betyder – Sveriges Professionella Tatuerare - men de bytte namn då de insåg att föreningen inte bara ville ha professionella tatuerare utan även nybörjare. Oavsett i vilket stadie i din karriär du är i så skall du kunna vara med, så länge du är seriös med ditt arbete.

And here we go again
På gymnasiet gick Anna floristlinjen, alltså inte direkt raka vägen till tatueringsyrket. Men hon tecknade mycket och upptäckte någon gång under gymnasiet att hon kunde se sig en framtid som tatuerare. Men vägen till tatuerare är inte rak och konkurrensen är hård.

För tre år sen så kom hon in på Sailor Steve’s tatueringsstudio som då drevs av Stefan och Fredrik och frågade efter en plats som lärling. De hörde senare av sig till henne och hon fick komma tillbaka för en intervju med Fredrik, där hon också skulle visa upp sina bilder. – Det var otroligt nervöst, jag kände att jag inte var tillräckligt duktig, och att prata med Fredrik, som är lite av en legend, var skrämmande. Men tydligen gillade han det han såg för här sitter jag idag, Anna skrattar och man kan tydligt se att hon är nöjd med sitt yrkesval, även om det inte var det hon drömt om sedan barnsben.

Men hur länge går man egentligen som lärling, och får man betalt?
– En lärlingstid kan vara allt mellan 1-5 år. För mig var det ett år. Det är ganska lite för att bli fullärd tatuerare, men jag var väl en naturbegåvning, Anna skrattar och jag kommer att tänka på en sak som Stefan en gång sa till mig efter att jag blivit tatuerad av Anna medan hon ännu var lärling. ”Du bär nu på en tatuering av Sveriges nästa stjärntatuerare, var stolt.”

Angående finansieringen av utbildningen så svarar Anna: - Jag lyckades få arbetsförmedlingen att hjälpa mig med pengar under praktiken i studion. Men oftast så rör det sig bara om kanske sex månader, och det är inte tillräckligt för att bli färdiglärd, men det kan vara en början. Oftast får man som lärling helt ordna sin ekonomi under lärlingsperioden. Och då kan det vara svårt att få ihop det, man kan ju inte direkt ta ett extra jobb då en lärlingsposition oftast är ett heltidssyssla. Men man löser det om man har viljan.

Tyvärr har alla med drömmar om att bli tatuerare inte samma tur som Anna hade, konkurrensen om lärlingsplatserna är hård och man behöver vara något extra. Men Annas råd till dem som blir nekade är att inte ge upp, att fortsätta leta. Vill du ha en lärlingsplats så måste du ligga på, vara seriös och verkligen visa din talang. Det finns fler studios, kolla runt lite i Sverige och fortsätt att bygga på din portfolio, man behöver bra material för att hävda sig.

Tyvärr så är tatueringsscenen ganska utestängande mot personer under 18, då de flesta tatuerare inte gärna vill ha någon under 18 som lärling på grund av att de inte får tatuera människor. Men det finns såklart tatuerare som jobbar även med minderåriga. Som lärling börjar man oftast med att stå i kassan, ta emot bokningar och lära sig hur man steriliserar verktygen.

Anna fick börja tatuera ganska direkt, jag frågade om hon som många andra fick pröva på grishud först för att få in känslan. Svaret kom snabbt och med lite skrattattacker. – Nej, det gjorde jag inte. Jag fick börja på människor direkt. Stefan var min försökskanin. Han har ett ”lärningsben” där alla lärlingarna får öva. Men det såg faktiskt inte så hemskt ut, Stefan och Fredrik blev glatt överraskade.

Se till att den som tatuerar dig vet vad han/hon gör. Annars kan det sluta såhär.

Foto: Sara Hakimi



”Pirattatuerare”
Unn myntade uttrycket ”pirattatuerare” för dem som köper en tatueringmaskin bara för skojs skull och börjar tatuera på sig själva, vänner och bekanta. De slutar ofta i att personen som blir tatuerad får en ful och dåligt gjort tatuering, och i värsta fall med att man drar på sig en farlig infektion eller liknande då ”pirattatuerare” ofta inte har sån stor kunskap angående hygien och liknande. Vi frågade därför Anna om hennes åsikt angående dessa pirater. – Det är tråkigt, de resulterar i många förstörda tatueringar och arga föräldrar, men jag skall väl egentligen inte klaga. Det gör att jag får mer kunder. Otaliga gånger har det kommit in ungdomar, med tatueringar som ser ut som skit, som inte vill något hellre än att få dem ogjorda, men det går ju inte. Så jag gör det bästa för att förbättra situationen. Men man borde verkligen tänka till innan man börjar tatuera på någon annan, det är något som sitter för livet.

Angående vilka sorts tatueringar hon gillar mest att tatuera så blir svaret lätt. Realistiska porträtt. Anna drar fram sin portfolio och visar gärna de porträtt hon hittills gjort. Otroligt fina porträtt, uppbyggda av nästan bara skuggor, riktiga konstverk. Hon är även den enda på Gotland som kan utföra dessa med ett bra resultat. Och hon hoppas i framtiden kunna inrikta sig på det. Med dessa ord så påmindes Robin (min kameraman för dagen) om Kat i Miami Ink och var självklart tvungen att fråga Anna om hon följde den serien. – Nej, jag gör ju inte det, men om det är på teven och jag inte har något annat att göra så ser jag såklart. Måste väl vara lite tacksam då den serien genererat många kunder till mig. En kort tystnad, ingen sa något. Då la jag lite blygt till; hur menar du? – Jo, sen Miami Ink har börjat sändas så har vår verksamhet ökat radikalt. Innan jul förra året hade jag kanske en till två tatueringar inbokade varje vecka. Nu är jag fullbokad fram till april.

Av dessa inbokade kunder, hur många är killar respektive tjejer? Och finns det någon större skillnad på motiv mellan de olika könen?
- Det är faktiskt ungefär lika många tjejer som killar som kommer in, och de flesta är i 20-25 års ålder. Och gällande motiven så finns det faktiskt inget speciellt manligt och kvinnligt. Men man kan säga att killars första tatueringar brukar vara lite mer

All done
All done
”macho”, medan tjejernas ofta skall vara lite mer feminina. Gärna något litet. På ett ställe där man kan dölja det om man vill. Men som sagt är inget motiv speciellt för killar eller tjejer.

Men delfiner då? Det brukar ju vara en typisk tjej grej. Kommer det in många tjejer som vill ha just delfiner?
- Haha, nej. Jag personligen har faktiskt bara tatuerat en delfin … och det var på en kille.

Men vilka är roligast att tatuera?
- Mellan killar och tjejer så spelar det inte sån stor roll. Men åldern däremot, ju äldre desto roligare. Den äldsta jag har tatuerat var omkring 70 år. Äldre har mer historier att berätta, de har levt längre och slutat bry som om vad som är ”inne” och ”modernt”, de gör va de känner för. Och oftast är det riktigt intressant.

Till sist ställde jag frågan om hon känner sig som en konstnär eller vilket yrke tatuerare närmast kan liknas vid. Efter en lång betänketid svarar Anna lite eftertänksamt; - Nej, det känns konstigt att kalla mig själv för konstnär, men självklart kan vissa likna det vid konst. Jag liknar det mer med paint-by-numbers. Det är tyvärr inte ofta jag får göra något på frihand. Vilket är det jag förknippar med en konstnär.