Konst

09:00 Vaknar hemma i min säng, är otroligt nog inte nervös utan ser fram emot dagen och fallskärmshoppet. Trodde verkligen att jag skulle vara ett nervöst vrak vid den här tiden men jag är väldigt lugn. Kikar ut genom fönstret och ser en helt blå himmel med strålande sol. Perfekt väder. Det känns som man svävar ovanför ett stort fotografi. Detta är inte jag, bara så ni vet. 12:30 Tar mig en promenad ned till stan, känner mig väldigt fnittrig och förväntansfullt och skulle helst bara vilja skrika ”GISSA VAD JAG SKA GÖRA SNART, HOPPA FALLSKÄRM. HEHE LOSERS!” 14:15 Sätter

Inget, jag upprepar, inget får mig så upprymd och bekymmersfri som att shoppa. I själ och hjärta är jag en shopoholic och det kan många i min omgivning vittna om. Varje månad den tjugofemte, då släpper jag allt jag har för händerna, sätter mig på tåget in till stan och far fram på shoppinggatorna som en bulldozer. No hostages taken. När det gäller de årliga julklappsinköpen är det dock en helt annan femma. Då krävs planering, organisering och tålamod. Julklapparna hittar inte sig själva utan det krävs många timmars sökande efter de perfekta klapparna. En vecka innan dagen J (som

Jag var en gång i ett litet rum, det var grått. Det fanns ett fönster, om man tittade ut såg man en vägg, den var grå. Det fanns en lucka i dörren, där de lämnade in mat varje dag, den var grå. Denna gråa färg, är nog det vackraste som finns, den ger dig nyskapande tankar, den ger dig så mycket ångest att du banka ditt huvud i väggen tills du inte längre vet vad du heter. Den får dig att inte bara ifrågasätta din existens, utan också att uppskatta varenda liten solstråle som når ditt egentligen helt igenbommade öga.

Människor, som inte tar sitt själsliv på allvar, har föga kontroll över den helhet, som stavas ”en människa”. En sådan människas vilja lutar på kroppens funktioner och begär; hon är inte sin kropp, och dominerar den ännu mindre. Hon är sålunda långt ifrån sin egen härskare. Moderna människor, vars själar inte har mycket till grund att stå på längre, låter sina kroppar ta överhanden fullständigt, låter sina begär kontrollera dem till den grad att det är regel snarare än undantag att de flesta har någon form av beroende, vare sig det gäller koffein, socker, onani eller dokusåpor. Med detta som

Jag hävdade bestämt att Håkan var bra medan Johan påpekade att han inte kunde sjunga rent samt att hans texter led av total avsaknad på djup, sammanhang och mening. Tanken med den här texten är inte att argumentera för att Håkan Hellström är bra utan det var mer att min och Johans diskussion fick mig att börja tänka på vad som är bra musik och vad som inte är det och detta är vad jag kom fram till: Musik för mig är känslor, att spela är att kommunicera vad jag känner. Att lyssna är att förstå vad någon annan känner