Konst

09:00 Vaknar hemma i min säng, är otroligt nog inte nervös utan ser fram emot dagen och fallskärmshoppet. Trodde verkligen att jag skulle vara ett nervöst vrak vid den här tiden men jag är väldigt lugn. Kikar ut genom fönstret och ser en helt blå himmel med strålande sol. Perfekt väder. Det känns som man svävar ovanför ett stort fotografi. Detta är inte jag, bara så ni vet. 12:30 Tar mig en promenad ned till stan, känner mig väldigt fnittrig och förväntansfullt och skulle helst bara vilja skrika ”GISSA VAD JAG SKA GÖRA SNART, HOPPA FALLSKÄRM. HEHE LOSERS!” 14:15 Sätter

Allt för många gånger har jag suttit som nu och försökt teckna ditt ansikte med ord.Men penslarna är för tjocka och klumpiga.Ditt ansikte har en detaljrikedom som skulle ta en evighet att återskapa.Ändå vill jag inget hellre än att försöka.Skissa, teckna, misslyckas, kasta och sen börja om från början. Varje skiss har varit en säker miss.Det är visserligen trist, men det är något visst som jag inte kan återskapa.Språket blir överflödigt, ord blir otillräckliga. Ord förlorar sin mening och sitt syfte.Jag måste hitta på nya ord, ett nytt språk. Vi talar kärlek, låt oss tala kärlek För dina läppar är

Jag har den ytterst sunda bilden av spelmediet som en kulturform. Faktum är att jag finner CS-månglare á la ’Proffstouren’ utgöra den mesigaste delen av spelutövandet, näst efter sims-spelarna. Visst, jag tyckte också att CS var roligt, mellan beta 5.0 och retail-versionen närmare bestämt. Efter det kändes det lite krystat att fortsätta när omvärlden svämmade över av andra bra spel. Jag förstår inte riktigt spelare som tränar flera gånger i veckan och tävlar internationellt med sponsorer i ryggen. Det är säkert en rolig sysselsättning, men man har missat mediets storhet, dess essens. Datorspelande är inte riskfritt, ju snarare vi inser

Det börjar dock uppmärksammas mer då effekterna av det blir synligare; jag känner till fall ifrån skolan och privatlivet där människor rent utav skiter i allt förutom deras spelande. Jag har själv försummat skolan, vänner och livet rent allmänt för att spela datorspel. Så varför beter sig vissa människor såhär och vad är det som är så speciellt med datorspel? Alla som någon gång spelat ett datorspel och funnit det kul har märkt att tiden flyger iväg. En stund kan snabbt bli flera timmar utan att man märker det och helt plötsligt har hela dagen försvunnit. Som det mesta annat

Ibland när jag står i en kiosk eller matbutik brukar jag ställa mig och kika på tidningarna som fint står uppradade där. Det är något fascinerande över detta, att folk faktiskt köper tidningar. För tänk bara efter, du betalar alltså runt 40-60 kronor för en tidning där en tredjedel består av reklam och en annan tredjedel är sådant du inte läser. Du betalar alltså dyra pengar för att kunna läsa kanske 20-30 sidor och bläddra förbi resten. Men nu är det inte priset jag främst tänker på, utan jag tänker på tidningarnas makt. För egentligen står det ingenting i dem