FRÅGA:
Alltid när jag försöker skriva så har jag så svårt att koncentrera mig. Surfar in på Facebook eller UM och kollar bilder och sånt istället. Har dålig självdisciplin. Har du några tips på hur man skriver mer? Hur gör du själv när du skriver dina böcker?
SVAR:
Hej!
Det är supersvårt att fokusera på skrivandet om man har en chans att smita och tillgång till internet är inte bara en chans – det är rena döden! Menar du allvar med ditt skrivande, koppla ned dig! Är du inte villig att koppla ned dig: låt bli att skriv!
Många börjar med skrivandet eftersom det är så billigt. Papper och penna har alla. Att däremot sätta upp en teaterpjäs eller spela in en film är oändligt mycket mer resursskrivande. Det är därför inte en slump att exempelvis Lukas Moodysson började som poet och först sen blev regissör. Eller att jag skrev flera romaner innan jag fick göra min första pjäs eller tv-film.
Mitt råd om du vill skriva är: Skriv! Skriv, skriv, skriv! Och sen skriv om, skriv om, skriv om! Det tar tid. På min senaste bok ”Om Jesus” lade jag ner 12 år. De första romanerna tog i genomsnitt tre år vardera att skriva – och då arbetade jag MYCKET!
Det första du ska hitta i skrivandet är stilen. Får du till ett textstycke där det svänger som du vill att det ska göra, skriv ut det och sätt upp det på väggen framför dig. Den texten kan du som en sorts stämgaffel och gå tillbaka till.
Var inte rädd att härma författare vars stil du gillar. Alla barn lär sig genom att härma. Det är som vi blir till som människor. Och det är så vi blir till som författare. Tids nog kommer du att hitta din egen stil, ditt eget språk. Om du nu har något. (Annars kan du alltid spela fotboll, surfa på nätet eller gå i kyrkan. Att skriva är ju egentligen rätt ensamt och långtråkigt. Det finns få som onanerar så ofta som författare. Promise! Vi är ett runkande släkte!)
Textens rytm varierar man genom att sätta komma, punkt, bokstav och nytt stycke.
På så sätt kan man – om man är skicklig - skapa en melodi som låter läsaren höra texten istället för att läsa den. Ibland säger läsare att de hör Jonas Gardells röst i mina texter. Det är naturligtvis inte sant. Det de hör är textens röst.
Jag själv övade på rytmen och stilen som gymnasist genom att skriva texterna både som prosa och som dikt, det vill säga, jag skrev om samma text med olika uppspaltning.
Vidare tror jag att du ska börja kort. Börja med dikter. Gå sen över till korta prosastycken, därefter till noveller och sedan till långnoveller. Att börja med en Roman är näst intill omöjligt. Man måste kunna hantverket innan man bygger huset.
Börja förresten aldrig en roman på sidan 1. Då självdör den efter fyra sidors strålande inledning. Skriv ett par hundra sidor lite här och lite där innan du börjar på själva romanen.
Till slut, om du kan: hitta en förtrogen, en partner, någon som också skriver och som du kan utgöra en pakt med mot världen. Någon som du låter läsa och kritisera vad du skriver, någon som du kan dela med- och motgångar med i skrivandet och som du kan gadda dig samman med när resten av världen inte inser vilket geni du är.
FRÅGA: Tjo!
Jag är sugen på att testa stand-up men jag är så rädd för att stå på scen. Har du haft scenskräck? Jag är så nervös för att folk inte ska skratta åt mina skämt eller att jag ska göra bort mig. Har du några tips på hur man blir mindre nervös?
SVAR:Vad är det du är sugen på? Att stå på scen eller att inte vara rädd? Så svårt att svara eftersom jag inte vet mer om dig. Nästan alla artister har scenskräck ibland, oftast inför premiärer och offentliga rep eftersom man då ännu inte vet hur folk kommer att reagera.
Somliga artister som den legendariska Margareta Krook var tvungen att komma redan kl 10 på morgonen till teatern om hon skulle spela på kvällen. Annars hann hon inte med alla ritualer hon måste göra för att vara trygg när hon spelade. Monica Zetterlund, en annan legendarisk artist, fick rådet av Tage Danielsson att börja konserterna med ”Sälj inget brännvin till pappa!” för det var en låt hon fick hojta i och hann liksom hojta av sig nervositeten.
Egentligen handlar det inte om nervositet så mycket som koncentration. Det är koncentrationen som gör att du behärskar såväl din nervositet som publiken. Nästan alla artister har olika sätt att gå ner i koncentration och finner ut sina egna knep. Fru Krook gjorde som du hörde det komplicerat för sig. Själv har jag kort sträcka in i koncentration – och det har jag gemensamt med exempelvis Krister Henriksson och
Thomas von Brömssen – men det finns inga rätt eller fel.
Bästa rådet jag hört om uppträdande kommer från amerikanska filmlegende Geena Rowlands:
Overprepare! Underrehearch! And go for it!
Alltså: Förbered dig mer än du behöver. Repetera något för lite – och ge järnet!
FRÅGA: Hejsan Jonas! Jag undrar vilka som var dina förebilder när du var ung och vilka som är dina förebilder nu?
SVAR:När jag var ung hade jag många förebilder: Bette Midler, Laurie Anderson, David Bowie, Per Lagerkvist, Jean Genet, Tove Jansson, Carson Mc Cullers. Jag drömde om att och försökta vara som dem.
Förebilder på senare år har varit såna som Truman Capote, Ernst-Hugo Järegård, Marie Göranzon, Janne Carlsson och Lena Nyman. Jag försöker inte att vara som dem. Men jag lär av dem ändå.
FRÅGA: Hej hej! Hur svårt/lätt är det att få en bok publicerad? Vad krävs det av mig för att jag ska klara mig som författare?
SVAR:Först av allt ska du veta att det ALLTID är rätt av dig att skriva! Att formulera dig, att erövra ett språk! Däremot är det inte med nödvändighet så att det du skriver är livsviktigt för någon annan än dig själv. Det minskar emellertid inte värdet på det du skrivit ett uns!
Att bli publicerad är så olika. Många måste bli refusade hur många gånger som helst. Troligen på goda grunder. Andra blir omedelbart antagna. Själv fick jag två diktsamlingar refuserade – vilket jag i dag tackar Gud för – men min första roman blev antagen med ett litet plopp!
Att få en bok publicerad betyder emellertid inte att du klarar dig som författare. Rent ekonomiskt får du i bästa fall några tusenlappar för dina år av arbete – och mindre blir det ju mer böcker laddas ner utan att de som gör det betalar för sig. Inte heller bokförlagen tjänar några stora pengar. Särskilt inte på debutanter. Det är rena förlusten i nittionio fall av hundra.
Om du ska komma upp i en anständig årsinkomst måste du bli en av våra bättre säljande författare. Annars får du räkna med skrivandet som något du gör för lustens skull.
--------------
Fler av Jonas Gardells svar hittar du
här.