Podd

09:00 Vaknar hemma i min säng, är otroligt nog inte nervös utan ser fram emot dagen och fallskärmshoppet. Trodde verkligen att jag skulle vara ett nervöst vrak vid den här tiden men jag är väldigt lugn. Kikar ut genom fönstret och ser en helt blå himmel med strålande sol. Perfekt väder. Det känns som man svävar ovanför ett stort fotografi. Detta är inte jag, bara så ni vet. 12:30 Tar mig en promenad ned till stan, känner mig väldigt fnittrig och förväntansfullt och skulle helst bara vilja skrika ”GISSA VAD JAG SKA GÖRA SNART, HOPPA FALLSKÄRM. HEHE LOSERS!” 14:15 Sätter

I en kompakt tystnad satt modebloggerskorna hopsjunkna i de vita soffgrupperna på Scandic Anglais och försökte bearbeta helgens nederlag. Det enda som hördes var det klickande ljudet från när Hänt Extras Hans Shimoda försiktigt monterade upp sitt Hubble-liknande teleobjektiv utanför panoramafönstret. Cecilia satt med armarna i kors och blängde avundsjukt på Sofi, som på ett nästan erotiskt vis doftade på sin nymonterade hårförlängning.– Det här kommer faktiskt från skägget på en marockansk bergsget. Den är inte utrotningshotad än så det är både trendigt och ekologiskt, ljög Sofi, och försökte dölja faktum att det silverblonda hårsvallet egentligen hade kapats från hennes

Jaaaaa, då var Ungdomar.se-podden äntligen tillbaka. I avsnitt nummer två snackar vi festival – och dessutom tävlar vi ut biobiljetter!

Mitt svar har alltid varit Jak & Daxter som jag tyckt har haft skönare humor, roligare miljöer och en generellt bättre plattformsupplevelse. Visst, jag gillar Ratchet & Clank också, men måste jag välja så är det inte roboten och kattdjuret som får min röst. Eller så var det åtminstone fram till förra veckan då jag fick recensionsexemplaret av Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction hemskickat. Seriens antåg till det vi brukade kalla nästagenerationens konsoler är inte mindre än ett smärre mästerverk och jag är på gränsen till att överge min Jak-tro för att istället konvertera till Ratchetismen. Om vi

Jag är fortfarande helt nollad gällande reglerna, banorna, lagen och bilarna som tävlar i denna sport, men jag kan dock bilspel och framför allt sitter körkänslan från Race kvar i minnet. Till dem som är ovetandes om Simbins storhet i racingvärlden kan jag berätta att de helt enkelt är bäst på att göra racingsimulatorer. Bäst. Därför spelar det ingen roll om jag inte fattar flaggornas betydelse, eller om jag inte riktigt greppar hur jag ska vinkla vingen. Att köra bilarna är som en dröm. Denna gång har jag har jag fått klara mig utan mina racingtokiga kompanjoner, vilket sparade en