Utseende

I en kompakt tystnad satt modebloggerskorna hopsjunkna i de vita soffgrupperna på Scandic Anglais och försökte bearbeta helgens nederlag. Det enda som hördes var det klickande ljudet från när Hänt Extras Hans Shimoda försiktigt monterade upp sitt Hubble-liknande teleobjektiv utanför panoramafönstret. Cecilia satt med armarna i kors och blängde avundsjukt på Sofi, som på ett nästan erotiskt vis doftade på sin nymonterade hårförlängning.– Det här kommer faktiskt från skägget på en marockansk bergsget. Den är inte utrotningshotad än så det är både trendigt och ekologiskt, ljög Sofi, och försökte dölja faktum att det silverblonda hårsvallet egentligen hade kapats från hennes

Det var du som gickSista gången jag såg digSista gången jag var hos digså jag låg kvar i din sängMin sida av sängenOch jag grätFör digFör ossJag tryckte ner mitt ansikte i kudden så min mascara skulle färga av sigså när du kommer hem kan förstå hur jag egentligen tog detVad jag egentligen menade med “okej”Vad jag egentligen menade med “det kanske är för bådas bästa”För jag färgade av mina tårar på kudden vi alltid brukade bråka ominnan vi kysste varandra godnattInnan vi sa att vi älskade varandraMen nu har du bara mina tårarOch jag har några av dina tröjorOch

Allt för många gånger har jag suttit som nu och försökt teckna ditt ansikte med ord.Men penslarna är för tjocka och klumpiga.Ditt ansikte har en detaljrikedom som skulle ta en evighet att återskapa.Ändå vill jag inget hellre än att försöka.Skissa, teckna, misslyckas, kasta och sen börja om från början. Varje skiss har varit en säker miss.Det är visserligen trist, men det är något visst som jag inte kan återskapa.Språket blir överflödigt, ord blir otillräckliga. Ord förlorar sin mening och sitt syfte.Jag måste hitta på nya ord, ett nytt språk. Vi talar kärlek, låt oss tala kärlek För dina läppar är

Foto: Kjell Gyllenswärd Sitter på bussen som ilar fram på landsbygdsvägen med ett block utan skrift på bladen, linjerat format A4 i mitt knä, och funderar över hur det kunnat bli så grönt ute så snabbt. Den där fallfärdiga ladan åker jag förbi, den som står ute på den numera gula åkern. Lutande ladan i Viken, den som jag undrar när den behagar sig blåsa ner fullständigt, den lär nog ha några år på nacken vid det här laget. Så börjar min mp3-spelare som för en gångs skull är inställd på Slumpning att spela Snooks låt med samma namn som

Jag är säker på att han på håll ser ut som vilken liten pensionärsgubbe som helst. Lätt framåtlutad, extremt långsam och försiktig gång och en käpp att stödja sig mot. Men på något sätt är det något speciellt med just den här herren. Kanske 80 år gammal, kan han vara det? Han brukar ofta ha en sådan där beige gubbkeps, om jag inte minns fel en rutig skjorta till det och så en kavaj och finare byxor till. Han liksom stapplar fram lite ryckigt, han skulle säkert dö knall och fall om någon råkade springa in i honom, näst intill