Utseende

I en kompakt tystnad satt modebloggerskorna hopsjunkna i de vita soffgrupperna på Scandic Anglais och försökte bearbeta helgens nederlag. Det enda som hördes var det klickande ljudet från när Hänt Extras Hans Shimoda försiktigt monterade upp sitt Hubble-liknande teleobjektiv utanför panoramafönstret. Cecilia satt med armarna i kors och blängde avundsjukt på Sofi, som på ett nästan erotiskt vis doftade på sin nymonterade hårförlängning.– Det här kommer faktiskt från skägget på en marockansk bergsget. Den är inte utrotningshotad än så det är både trendigt och ekologiskt, ljög Sofi, och försökte dölja faktum att det silverblonda hårsvallet egentligen hade kapats från hennes

Att vara vän med sin kropp är något många av oss kämpar med. Kanske särskilt under tonåren när kroppen växer och förändras nästan varje dag. Men hur kommer det sig att vissa har bättre kroppsuppfattning än andra? Och går ens kroppsuppfattning att förbättra?

Det som först väcker henne är värken. Hon försöker ta ett andetag och möts av en brännande smärta i revbenen, som blommar ut i en molande värk i ryggen. Hon andas i korta andetag, försöker öppna ögonen och värja sig från det skarpa ljuset i rummet. Väggarna är målade i vitt och en skarp, unken doft slår emot henne när hon sätter sig upp. Det luktar svett, hasch och vaniljvodka. Någon har glömt en skiva kvar i CD-spelaren, volymen hörs knappt. Hon är inte hemma. Det bränner till i henne, ett kort rus av ångest och ett förtvivlat försök att

Han ser hit igen, tyst. Visa ingenting. Han är så kall om vad han tänker. Har du sett hans leende? MM, precis. Det han gör när du fumlar till det, när du förvirrar dig själv eller ler mot honom. Har du sett hans nonchalans var gång han hälsar? Han vänder aldrig om, han går rakt fram, vänder aldrig om. Han vågar inte. Han är nog mer, mer än de andra. Han är en utmaning.TYST, nu kommer han igen. Säg inte att jag berättade allt det här för dig. "Tja" -Hon"Hej" -HanLeenden möts. "Vad heter du?" -Han"Just ja det vet du

(Kan innehålla små spoilers.) Alltså, själva serien är rätt bra, det är förklaringen till karaktärernas förmågor som gör att jag sitter i soffan och får puls. Allt kvasivetenskapligt snack om ”new gateway to evolution” rycker mig snabbt ur tv-rutan. Underhållningsmässigt avtändande, helt enkelt. Jag är emot förklaringar till det oförklarliga, för hur man än gör blir det konstigt. Antingen skapar man ett helt nytt och unikt universum, eller så bygger man vidare på det gamla vanliga. Problemet med det senare är ju att man får ta hänsyn till en del saker, som till exempel, låt se, fakta. Även den mest