En rutten bris av alkohol och tuggtobak snirklar sig in genom mina näsborrar när mannen hastigt vrider sig om. Hans rödsprängda ögon stirrar nu på mig som om jag vore självaste djävulen. ”Why not?” fräser han fram. Jag borde givetvis ha känt av att det inte direkt låg en kamratlig stämning i luften. Att det inte var någon myspysig Ernst Kirchsteiger som satt bredvid mig. Mannen vid min sida ägnade garanterat inte sina sommarmorgnar åt att dansa omkring barfota på nylackerad fiskbensparkett – snarare med att få sådana som Ernst att gny som små griskultingar. Trots det är mitt svar