Teater

Vi i Sverige är svältfödda på såpoperor. Tre Kronor är historia. Skilda Världar, Nya Tider och OP7 är nerlagda. Vita Lögner går väl numera bara i repris?Om det beror på dåliga tittarsiffror eller dålig ekonomi vet jag inte, men säkert är att det finns folk som fortfarande vill titta. För er ses väl amerikanska importer såsom Sunset Beach och Glamour som goda alternativ, eller kanske engelska långkörare som Hem till gården.Fortsätt gärna med dem, men ni ska veta – det finns bättre. Som den australiensiska 70-talssåpan Kvinnofängelset. En serie vars yta, med allt från gråa frisyrer till långa klänningar, kan

Solstollarna Solstollarna ingick i Sommarlovsmorgon år 1985 och är producerad av den skånska humorduon Ola Ström och Per Dunsö. I denna soliga serie fick man följa den snåle entreprenören Knegoff som försökte driva ett badhus. Knegoff led dock av schizofreni och förvandlades titt som tätt (mer eller mindre frivilligt) till sekreteraren Ulla-Bella eller någon annan utav de psykotiska figurerna. Solstollarna blev en enorm succé, antagligen därför att den lockade två olika målgrupper – på två olika plan. Barnen kollade för att ta del av den knasige Knegoffs badhusäventyr, och papporna kollade för att njuta av alla sköna tjejer som struttade

Som levande filmlexikon kan man inte annat än applådera och skrika sig hes av förtjusning medan man tävlar mot sina vänner i filmkunskap. Här blandas friskt från temat och frågorna kretsar kring såväl gamla som nya filmer, regissörer och skådespelarnas liv, både på och utanför bioduken. Visste du till exempel att Harrison Ford arbetat som snickare före han blev världsberömd som Han-Solo eller att Jennifer Beals spelade huvudrollen i den klassiska dansfilmen Flashdance från 1983? Och för dig vars stora passion handlar om filmkonst finns det nästan inget roligare just nu än att krossa allt motstånd och bevisa vem som

Cloverfield är nog det maffigaste, coolaste, grymmaste och ballaste jag sett på bio. Visst, delar av berättelsen är ärligt talat ingen höjdare (det serveras till exempel en sliskig kärlekshistoria jag gott kunde ha varit utan), karaktärerna är överlag en bunt ganska platta typer och det stora stygga monstret känns tyvärr lite smålöjligt. Men tack vare den bombastiska och minst sagt spektakulära upplevelsen knäböjer jag och kysser Matt Reeves och J.J Abrams förhoppningsvis välpolerade skor. Otursdrabbade New York (är det inte meteoriter på kollisionskurs eller illasinnade rymdvarelser så är det stora monster och köttätande zombies) blir än en gång utsatt för

Beowulf utspelar sig i Danmark år 507 och är baserad på ett gammalt engelskt nationalepos; tänk britternas svar på Odysséen. Berättelsen kretsar kring den svenske (!) hjälten Beowulf (Ray Winstone) som av den danske kungen kallas till en by som hemsöks av ett troll med svåra psykiska problem. Kungen lider dessutom av någon sorts förbannelse, och den gode Beowulf får därför i uppdrag att försöka bryta den, samt avliva trollet och hans (betydligt fagrare) mor (Angelina Jolie). Beowulf häpnade när kungen visade sin trumpet. Filmen är precis som Robert Zemeckis förra produktion Polarexpressen inspelad med en teknik kallad performance capture.