Ensamhet

Vi träffar Åsa-Maj Jonzon som är verksamhetsledare för Unga Lukas. En verksamhet som jobbar med ungas psykiska hälsa.

De har gått tre månader nu, eller ja tror de har gått tre månader. Ja kommer knappt ihåg någonting, hela min värld rämnade, alla mina minnen är som fördunklade av stora svarta moln. Förutom den dagen, när hon slet ut mitt hjärta å krossade det i tusentals bitar. Den dagen kommer jag ihåg väl. Dom orden kommer jag ihåg väl. I tre månader har dom ekat i mitt huvud. Varför? Varenda vaken sekund finns hon i mitt minne, i drömmarna sover hon bredvid mig. Kan inte släppa taget, vill inte släppa taget! Men jag måste… Hon var tjejen med stort

Det hela började med att en kompis sa till mig: "Varför raggar du inte på krogen?" Jag svarade: "Till krogen går man inte för att hitta sin "någon" man går dit för att hitta "något". Det är ju inte så att man har den bästa förmåga att tänka klart och logiskt när man har hävt en fyra-sexton öl. Och jag HAR provat det. Jag har kommit hem med en massa någonar bara för att vakna upp dagen efter och upptäcka att jag är en något för dem och de tillika för mig. Det är aldrig en skön känsla att ha

Två nakna ryggar, sitter just nu pressade mot varandra, omringade av ondska. Deras rädsla börjar samlas, de kryper tätt intill.De vill inte se något annat, de ser inget annat heller.De fattar sina händer, men märker ingenting."Det låter osammanhängande", viskar den ena gestalten till den andra. De kramar varandras händer och kryper tätt intill varann. De är rädda nu, nu är de verkligen rädda.Jag märker det, jag vet det verkligen, de är rädda. Så otroligt nervösa har de aldrig varigt. Men vad är det som skrämmer dem så?Där är ju ingenting, jag ser ingenting? De kryper nära varandra, ryggarna trycks tätare

"Essence" är befriande nog ett verk helt fyllt med instrumentalmusik, utan vare sig sång eller batteri (som senare skulle komma). Den är lika delar behärskade, traditionella visor, och oändlig experimentlusta inom Väsens egen konst. Men det är i de egna originalen som Olov Johansson, Roger Tallroth och Mikael Marin gör ett väsentligt bidrag till den svenska folkmusiken. Dessa kompositioner antyder ett barockt fragment, gjort till något mer härdat, skandinaviskt, och ger ett betydligt djupare intryck, eftersom det främst är här som nyckelharpans liggande borduntoner får ackompanjera de återkommande melodier, vilka bildar den struktur, som mer än något annat skapar sinnebilden