Hejsan Svejsan! I ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. I och med att de här är mitt första blogginlägg så visste jag inte ens vad jag skulle skriva om. Därför tänker jag nu skriva om just den känslan när man inte kommer på något. Du vet den känslan man får när man så gärna vill skapa något att det nästan kliar i hela kroppen, men att det ändå inte går? Just den känslan känner jag nu.

Jag troddeatt när sommaren var överoch jag lämnade allt bakom migskulle allting vara som att pånyttfödas men jag går över Vita Bergengömmer huvudet mellan axlarnaoch letar fortfarandeefter någonting i natten Jag åker tillbaka söderutgår genom parken jag har blivit en främlingsom alla känner igen men som ingenriktigt känner längreoch när mörkret falleroch alla rusar längs gatornastår jag vid en landsvägskorsningnågonstans i natten Alla har ordnatnågot litet åt sig självaNär vi exploderade i junihade alla världen i åtankenär oktober fallerfaller världen också Jag går omkring i staden där jag växte uppoch jag undrar vad som får migatt återvända till någonting i

The feeling isn’t niceIt ruins my lifeFeelings that I have for youI understand, I know, they won’t come trueHurting that you don’t seeWhy don’t you notice me Blossoming to a beautiful roseOpen my eyes to see youBreating to feel your wonderful dayTouching to know you’re hereCrying for not being there Wish I didn’t fell in that trapBut it was a huge gapSorry you didn’t fell in it tooThen you would maybe also feel blueSeeking for some explanationsFalling into the nightTouching the stars in the sky Growing to fetch the daySmall, isolated pray I sayFor you I’ll come backFor me I’ll

Det kanske mest betydande särdraget hos svenskar, är vår kärlek till naturen. Betydande på det sätt att det har kommit att utforma både en unik styrka och en tragisk svaghet hos vårt folk. Alla folkgrupper har sina styrkor och sina svagheter, men just vi har lyckats med konststycket att utveckla både de mest fantastiska specialiteter och de mest underminerande akilleshälar för oss själva, som tänkas kan. Vi har ett unikt behov av att fly stadslivet under varmare årstider och "bli ett med naturen". Då försvinner plötsligt all vår bekvämlighetslängtan, och vi får mer än gärna skit under naglarna. Detta naturintresse

Främlingen tittar in i mina ögon. Jag blinkar och försöker vända bort blicken. Han står fortfarande där, bara tittar, bara ser rakt igenom mig. En del av mig vill bara springa därifrån, bara springa igenom hela livet och aldrig vända, inte ens titta bakåt. Men en annan del, en lite större vill bara springa in i hans famn och aldrig släppa taget. Dagen han hittade mig i den här parken var dagen då min själ andades för första gången. Mitt ansikte var blodigt och min kropp var svag, precis som fågelns vingar den första dagen. Ännu en gång hade jag