Oskuld

Du fanns aldrig i mina drömmar, jag förstod aldrig varför. Men nu vet jag, den dagen du försvann från mitt liv, uppstådde du i mina drömmar. Du var som ljuset i slutet av tunneln, som skulle leda oss i livet. När du försvann trodde jag att ljuset skulle slockna. Men du berättade till mig i drömmarna att du alltid skulle leda mig. Mehran du är min idol, min hjälte, min förebild. Du kämpade för ditt liv, från den dag du såg ljuset. Du slutade aldrig kämpa, in i det sista så krigade du. Om det bara skulle finnas ett sätt

Skynda att älska… och jag hinner tänka att, fan, det här kommer bli ännu en studie i sentimentalt martyrskap. Ingenstans i hela boken syns spår av den Alex vi lärt känna i medierna. Ingen ironi och ingen sarkasm. Alex låter sig dock aldrig kliva över den sentimentala gränsen. En gräns som jag kan tänka mig är väldigt lätt att klampa över när man skriver om kärleken till sin egen far. Han gör aldrig sin pappa till en upphöjd Kristusgestalt och i ett avsnitt beskriver han till och med hur pappan sparkade honom när Alex råkade beröra en öm punkt genom

-Din lilla bitch, du ska få! stönade han i mitt öra Kysste min nacke, kinderna, axlarna Försökte slita mig loss Bita, sparkas, rivas Han blundade såg inte hur jag slogs, märkte inte Slängde mig på sängen Slet av mig tröjan Smekte mina läppar Kunde inte andas Huvudet värkte Ingen kraft Läpparna mot mina, fukten, värmen, tungan som slickade huden, handen som tar tag, fingrar som smeker, hår som slits, blåmärken, strypgrepp Andas, andas, måste andas -Jag älskar dig mickan, du förstår inte. Du gör mig galen, mumlade han andfådd mot min hud -Christian…Sluta,snälla sluta jag vill inte.. -Jag vet att

Jag minns ditt ansiktevarje detalj vill jag glömmaspara Jag stod utanför din dörr, tittade på ringklockan och stampade med fötterna. Mina fingrar kändes som istappar och gav mig nästan en vettig anledning att vänta ytterligare en stund med att ringa på. Det var tillräckligt svårt att bara vara där när det kändes som att det inte hade gått någon tid alls. Som om vi fortfarande var där och då. Jag minns den där kvällen. Jag tror att vi befann oss någonstans i åldern när man känner sig för liten för att våga erkänna sig som vuxen men för stor för

The feeling isn’t niceIt ruins my lifeFeelings that I have for youI understand, I know, they won’t come trueHurting that you don’t seeWhy don’t you notice me Blossoming to a beautiful roseOpen my eyes to see youBreating to feel your wonderful dayTouching to know you’re hereCrying for not being there Wish I didn’t fell in that trapBut it was a huge gapSorry you didn’t fell in it tooThen you would maybe also feel blueSeeking for some explanationsFalling into the nightTouching the stars in the sky Growing to fetch the daySmall, isolated pray I sayFor you I’ll come backFor me I’ll