Okänd

Tjej ,14 år

Hej, jag är en snart 15-årig tjej som har lite funderingar. I 9-12årsåldern var jag väldigt mullig och mådde ganska dåligt över det. Jag har alltid tränat mycket och just i den åldern tränade jag fotboll och handboll 4 gånger i veckan. Nu simmar jag och dansar jag, + att jag vuxit hur mycket som helst, så är helt normalviktig nu. Jag är otroligt glad över det! Men problemet är att min pappa (och min släkt på hans sida) tror att jag börjar bli anorektisk. Pappa påpekar det nästan varje dag och det är väldigt jobbigt. Jag har sagt åt honom att sluta, men han kontrar bara med att han är orolig. Visst är det skönt att han bryr sig, men jag äter ordentligt och känner inget tvång med mat och träning. Hur ska jag få honom att förstå? Jag är hans första tonårsdotter och han är ensamstående pappa så jag förstår att han är lite lost, men jag orkar inte höra tjat varje dag. (Sorry om det blev lite långt.)

SVAR

Louise Larsson

Hej!

Först och främst så tycker jag att det är jättebra att du tar upp att din pappa är ensamstående, och att du inser att han bara vill väl. För det tror jag också är anledningen till att han tjatar och är på dig om din vikt. Du är, tillsammans med eventuella syskon, i princip hans allt. Och även om det kan bli väl påtagligt ibland, så är det någonting du i slutändan ska vara väldigt tacksam för. Men med det sagt, så förstår jag hur du känner dig. För ett antal år sedan var min mamma på mig hela tiden om att ta körkort, och till slut höll hon på att driva mig till vansinne! Dock visste jag att hon också bara ville mitt bästa ... 

Vad du ska göra är inte helt enkelt att svara på. Framförallt tror jag att det handlar om att vara öppen och ärlig med din pappa. Lås inte in dig i onödan. Visa honom att du inte har någonting att dölja. Ät gärna tillsammans, så han ser med egna ögon att du äter ordentligt med mera. Jag tror också att du skulle vinna på att sätta dig ner och prata med honom. Berätta hur du känner, hur mycket du har växt etc., men låt också din pappa få ställa de frågor som han har. Att bli arg och irriterad när han frågar/kommenterar din vikt kommer förmodligen bara att göra honom mer misstänksam ... även om det är en naturlig reaktion från din sida. Ett annat alternativ är att du talar med exempelvis skolsköterskan om det här, för att sedan boka en tid då din pappa också får vara med. Kanske skulle han känna sig lugnare om han fick prata med medicinskt utbildad personal? Om inte annat kanske hon har tips/förslag på hur du på bästa sätt ska hantera denna situation.

Kram, Louise