Den stora hälsodillen

Det är fullkornspasta och det är fullkornsris, och det två olika sorters Cola light – en för tjejer och en för killar. Numera finns det till och med vegetariska chips. (Jag visste inte att vanliga chips var gjorda av kött.) Allt som börjar på fullkorn och slutar på light måste man köpa, annars dör man ju av fetma! Svenskarna, och många andra folk för all del, går hela tiden runt och är rädda för Någonting. Subjektet skiftas givetvis genom åren, just för att vi inte ska...

Det är fullkornspasta och det är fullkornsris, och det två olika sorters Cola light - en för tjejer och en för killar. Numera finns det till och med vegetariska chips. (Jag visste inte att vanliga chips var gjorda av kött.) Allt som börjar på fullkorn och slutar på light måste man köpa, annars dör man ju av fetma!

Svenskarna, och många andra folk för all del, går hela tiden runt och är rädda för Någonting. Subjektet skiftas givetvis genom åren, just för att vi inte ska tröttna på Någonting och börja ta det med en klackspark. För tjugo år sedan, till exempel, var alla livrädda för att få aids. Det gick så långt att vissa ungdomar trodde att man skulle gå en ond bråd död tillmötes bara man besökte en offentlig toalett eller höll en kvinna i handen. Fredrik Wikingsson berättade i boken Två nötcreme och en moviebox (den bästa boken jag har läst, för övrigt) om när han idkade älskog för allra första gången. Men istället för att njuta av segerns och kvinnans sötma var han säker på att han fick aids och sprang morgonen därpå tillbaka till damen i fråga för att försiktigt undra om hon inte råkade vara drabbad av denna dödliga sjukdom.

Men nu är vi inte rädda för aids längre, men däremot att bli tjocka eller ens lite trivselrunda. I en enda stor Anna Skipper-effekt har merparten av Sveriges tonåriga tjejer förvandlas till hobbydietister som för noggranna kalorianteckningar i en liten blå bok.

Grejen är dock att det är väldigt svårt att klaga på allt detta. Det är ju faktiskt BRA att tänka på vad man äter så att man inte slutar som en sån där amerikanare i den där "nu ska vi kolla på konstigt folk"-dokumentären på femman som får lyftas ur huset med en lyftkran. Visst, man går säkert upp i vikt om man smäller i sig två påsar grillchips varje kväll, och visst, man får säkert aids om man slarvar med skyddet på semestern i Bahamas.

Här står jag vid det härliga havet. Och visste ni att havsluft innehåller 36% mindre kalorier än vanlig luft? Jag brukar spara havsbris i en flaska som jag inhalerar varje morgon.


Poängen är att man inte ska gå runt och oroa sig så mycket, livet har mer skattkista att erbjuda än att tänka på exakt hur nyttigt det man stoppar i sig är. Jag är säker på att de om tjugo år kommer att skratta åt oss och alla våra obskyra fullkorns-light-bönor-med-20%-mindre-fett-från-Elfenbenskusten-som-inte-smakar-ett-s​kit.

Vänta bara. Och koppla av lite under tiden.