Traditioner

Julen drar sakta men säkert in över oss, med allt som den innebär. Kolsvarta vinternätter med bitande kyla, julmat som översvämmar borden, juleljus tänds i stugorna och klappar som inhandlas. Att fira julen med sina nära och kära är en självklarhet för många. Men inte för alla. Det finns de grupper i samhället som inte får denna möjlighet, som sitter ensamma på julen, som av olika skäl inte har någon möjlighet att fira. En del av dem kanske till och med får spendera julen utomhus, under vinternattens kalla himmel. Runt juletid riktas oftast ögonen mot de ”som har det riktigt

Svenska påsar Jag minns när jag var ung (på 90-talet), då hade vi faktiskt fungerande plastpåsar här i Sverige. De kostade 50 öre och höll för ett mindre kärnvapenkrig, och då var det handtagen som gav vika om man drabbades av hybris och försökte frakta femton mjölkpaket. Går man på Ica nu för tiden får man ta fram kirurghandskarna och försiktigt plocka fram de millimetertunna kassarna. De kostar dessutom tre gånger så mycket och trasas sönder totalt bara man råkar lägga ner en klase bananer lite för våldsamt. Amerikanska påsar I USA – möjligheternas land – har man papperspåsar utan

Men varifrån kommer egentligen traditionen att släpa in ett stort, bökigt och taggigt träd i huset? Och varför klär man den? Vi tar det från början: ”Smyckade julträd” nämns faktiskt redan under den mörka medeltiden, men det var inte förrän ungefär 600 år senare, på 1700-talet, som de första julgranarna började dyka upp i de svenska stugorna. Denna julgransvåg kom från Tyskland och de allra första granarna smyckade man med saffranskringlor – vilket kanske inte är helt vanligt idag. Granarna var dock väldigt små och stod för det mesta på matborden och det var inte förrän på 1800-talet som man

Den kränger framåt med fenor till ben, brölandes genom sina slippriga svärdständer. Folk skriker hest; de springer, men jag står kvar. Det är något lugnande över denna slöa best. Han är inte strandad – nej, han har överskridit havet: en transcendent val – förvisso berusad mitt ibland oss. Han ålar klumpigt framåt och lämnar djupa fenformade avtryck av olja efter sig. Tång gurglar ur hans blåshål när han släpar sig fram över stranden, mot Kungsgatan. Jag skakar på huvudet – där kommer han bara hitta snöglober och souvenirer, bara plastplankton att knapra på, och han kanske förtär en och annan

Kinesiska skräckfilmer börjar synas allt mer i tv-rutan nu för tiden. Skräckfilmer som Re-cycle och Ju-on (The Grudge föregångare) har visat att asiatiska regissörer har börjat fastna även hos oss "västerlänningar". Men, skräckfilmer och det Halloween-tema vi är vana vid finns inte alls i den högtid som kineserna anser vara Halloween. Ljus, lyktor och rökelse lyser upp gator och gränder samtidigt som stillsam musik ekar ute i den mest svåråtkomliga byn. Det här är bara en bråkdel av vad som sker under de två första veckorna av juli i stort sett hela Kina. Det är nämligen firandet av den kinesiska