Traditioner

Under julen blir alla filmer helt plötsligt matinéer. Tablån fullkomligt invaderas av matinéer och möblerar om totalt. Jag hatar matinéer. Eller, jag kanske älskar dem. Ska jag vara ärlig så har jag svårt att bestämma mig. Klart står i alla fall att julen är matinéernas stora högtid. Det är då alla gamla klassiker visas, allt från självgoda och pretiösa feel-good-filmer till tecknade äventyr för de minsta. Jag skulle vilja säga att det finns julfilmer för alla, men det gör det garanterat inte. De är främst för barn och barnbarn och för tanter och de sentimentala… Och för mig antar jag,

Nedan får du bekanta dig med barnprogramsklassiker som Trasdockorna & Fablernas värld. Trasdockorna Att man duger bra trots att man är lite udda och trasig, det var vad vi fick lära oss när vi bänkade oss framför det sensmoraliska barnprogrammet Trasdockorna. Serien har sänts i SVT i flera omgångar sedan slutet av 80-talet och vi får följa en bunt feltillverkade dockor som bor i en låda. Alla karaktärer i denna barnprogramsklassiker hade någon typ av skavank: Sessan hade trasiga kläder, Luren stammade, Påsen var nedstämd, Skrajsans extremiteter satt lite löst, Bakåframs huvud var (som man kanske kan gissa på namnet)

Den charmiga programledaren Olav. Handlingen i julkalendern bestod av att 24 personer samlades på ett loft den första december – alla med målet att stanna kvar ända till julafton och gå hem med den stora julklappssäcken innehållandes en miljon norska kronor. De pengatörstande deltagarna delades in i två lag, gråskäggsnissarna och vitskäggsnissarna, och fick trä på sig en nissekostym och ett tomteskägg i respektive hårfärg. Under sin tid på loftet fick deltagarna inte äta något annat än julgröt och julgodis och varje dag tävlade de båda lagen mot varandra i ”Nissekampen”. Grenarna bestod bland annat utav julklappsgissning, pepparkakshusbyggande och skorstensentré,

Fröet till ”bus eller godis”-traditionen såddes i Storbritannien, där barn förr i tiden gick från hushåll till hushåll runt Alla Helgons dag och sjöng och bad böner för de döda i utbyte mot kakor. Till saken hör dock att dessa barn faktiskt var fattiga, och att de inte hotade sina potentiella välgörare med skadegörelse och allmän vandalism ifall kakorna var slut. Annat är det idag. Vår tids Alla Helgon-runda går ut på att barn, oavsett ekonomisk standard, tigger godis av sina grannar. Detta rättfärdigas genom att kalendern visar början av november och att barnen i bästa fall har bemödat att