Traditioner

Vem trodde att julafton skulle vara en harmonisk dag då vi myser tillsammans och hedrar den där Jesus-killen som föddes för en massa år sen? Inte många. Nu är det bråttom, jäkt, dyra klappar och en stor julskinka som nästan brinner upp vid griljeringen. Upplägget för min jul ser ut så här: 05.00 Lillebror letar efter sin julstrumpa, som morgontomten så lustigt gömt någonstans. 07.00 Sömndrucken far väcker irriterad dotter (jag alltså) med en röst doppad i kladdig julgröt. ”Veeet du viiilkenn daag deeet äääär iiidag paappaaas liiilla ääälskliiing?” ”Nej”, svarar jag, ”men du kan väl berätta” Ironin flödar, men

Jag kallar det tårtskämt. Dessa kvickheter är namngivna efter en extremt frekvent vits. Ni känner igen det. Man sitter på släktmiddagen och firar någon avlägsen fyrmänning som råkar fylla 50. Stämningen är lite obekväm, alla känner inte riktigt varandra och pappan ska just till att premiärskära i den orörda tårtan. Under tryckande tystnad börjar han med attt dela den första tårtbiten, varpå han försöker lätta upp stämningen genom att låtsas att han kommer ta den stora biten som blir över medan han utbrister något i stil med: ”Ni kan väl dela på resten, hehehe”. Och det finns fler exempel kan

Sunes Jul Det vore snudd på idioti att kladda ihop en artikel om julkalendrar utan att nämna Sunes Jul – kanske den allra roligaste julkalendern genom tiderna. Sunes Jul sändes för första gången 1991 och är skriven av barnboksförfattarna Anders Jacobsson och Sören Olsson. För er som inte riktigt hade åldern inne när det begav sig handlar den om Sunes något dysfunktionella familj och deras förberedelser inför julen. Familjen består av den slarviga mamma Karin, den bittra syster Anna, den bråkige lillebror Håkan, samt den förvirrade huvudkaraktären Sune. Sist men inte minst har vi seriens stora behållning, pappa Rudolf, som

Den här historien har filmatiserats ett flertal gånger förut efter Richard Mathesons novell med samma namn, och med det faktumet i bakhuvudet kan man ju resonera att det här får bli den sista versionen som ska utföra det hela så nära perfekt som möjligt. I Am legend är dock långt ifrån perfekt. Det känns som en allt mer vanlig trend att basera en film på ett populärt katastrofkoncept, ofta härrörande från något som fokuserats på i nyheter och press. Den globala uppvärmningen togs upp i Day after Tomorrow, likaså i Simpsonsfilmen. I I Am Legend kapitaliseras det på fågelinfluensan i

Muntazer al-Zadi, som för ett tag sedan i en presskonferans kastade båda sina skor på USA:s dåvarande president George W Bush har blivit hyllad runt om i världen. Skofabriker har bråkat om vem som har tillverkat de legendariska skorna och nu har vi kommit till nästa steg: Skon har blivit en jättelik bronsstaty. Den avtäcktes i tisdags i den irakiska staden Tikrit, som ligger 18 mil från huvudstaden Bagdad, där själva händelsen inträffade. Statyn är ett sätt att hedra den nu fängslade journalisten.