Vem trodde att julafton skulle vara en harmonisk dag då vi myser tillsammans och hedrar den där Jesus-killen som föddes för en massa år sen? Inte många. Nu är det bråttom, jäkt, dyra klappar och en stor julskinka som nästan brinner upp vid griljeringen. Upplägget för min jul ser ut så här: 05.00 Lillebror letar efter sin julstrumpa, som morgontomten så lustigt gömt någonstans. 07.00 Sömndrucken far väcker irriterad dotter (jag alltså) med en röst doppad i kladdig julgröt. ”Veeet du viiilkenn daag deeet äääär iiidag paappaaas liiilla ääälskliiing?” ”Nej”, svarar jag, ”men du kan väl berätta” Ironin flödar, men