Arkiv: Articles - Page 151

Den verkliga händelse som Roger Donaldsons nya film The Bank Job är baserad på utspelar sig i september 1971 på Lloyds bank i London. Ett gäng småbanditer ledda av den hårdnackade Terry (Jason Statham) tar sig med hjälp av det klassiska tunnelgrävandet in i valvet och tömmer alla bankfack på kontanter och juveler för flera miljoner pund. Nyheten om rånet hamnar på landets alla löpsedlar men ganska fort dör all rapportering rörande kuppen plötsligt ut. Rånarna åker aldrig fast och olika rykten om vad som egentligen hände har cirkulerat sedan dess. Donaldsons teori blir en aningen tillspetsad historia med smaskiga

Cindy Lou Who som tappat bort meningen med julen och som försöker finna viljan att fira igen. Den viljan hittar hon till slut i … just det, Grinchen. Nu måste hon hindra Grinchen från att stjäla allas jul. Men vem var Cindy Lou Who egenligen? Något ni kanske inte vet är att tjejen som hängde runt med killen som hade ett hjärta som var två storlekar för smått numera spelar den modemedvetna Jenny Humphrey i den populära serien Gossip Girl. Ni hörde rätt, Taylor Momsen har gått från liten söt till lite större söt. Hon har blivit lite äldre, en

Med Need for Speed: Undercover gör EA snudd på allting fel, det är egentligen bara bilutbudet och ett onlineläge (Cops and Robbers) som imponerar. Som spelare kastas du in i en pinsamt regisserad historia som berättas genom full motion video-sekvenser, där skådespeleriet når lika högt som utvecklarnas ambitioner. Allt utspelas i Tri-City, en stad som känns mer död än valfri kyrkogård. Ditt uppdrag är att infiltrera stadens undre värld – att gå ”undercover”. Det blir aldrig djupare än så och manuset lämnar fler frågor än vad det ger svar. Tri-City är en öppen spelvärd med gles trafik och noll gångtrafikanter.

Med andra ord följdes resten av konserten på lite knappt tre meters avstånd, och trots att man då och då i princip tvingades stoppa in knogarna i öronen för att inte bli hörselskadad av den höga volymen blev det en närmast magisk upplevelse med både nytt och gammalt. Alla de stora låtarna från filmen var inkluderade och listigt varvade med för publiken mer okända toner, hoppfulla budskap och små söta historier: ”If you ever find yourself hitting a wall that you can’t seem to get by no matter how hard you try, sometimes if you turn around and walk, and

Hösten är för många en deprimerande tid. Det är så klart alltid trist när grillarna tas in och vantarna tas fram, men i mitten av oktober ersätts den försvinnande solen av en annan orangelysande företeelse, nämligen satsumas. Jag är förmodligen den största satsumaskonsumenten i Stockholms kommun och det är nästan så jag skäms när kassörskan börjar skämta med mig efter att jag har släpat upp ännu ett kilo på varubandet. (Förmodligen sprids det även en våg av viskningar över ICA-personalen när jag stövlar in omkring 18-tiden varje dag, "Där kommer den där mandarinmannen igen, den sjuke fan".) Men den här

Treyarch har än en gång fått förtroendet att utveckla en ny del i Infinite Wards populära spelserie (spelstudion har tidigare utvecklat Call of Duty 3) och det är bara att konstatera att de motsvarat förväntningarna. Något annat hade dock varit pinsamt – Treyarch har nämligen fått den fulländade spelmekaniken och det välgjorda onlineläget från Call of Duty 4 serverat på silverfat. Uppdragen i enspelarkampanjen är variationsrika. Enspelarkampanjen börjar dock trevande. De första uppdragen på Stilla havsöarna, när man som amerikansk soldat utkräver sin hämnd för Japans attack på Pearl Harbour, är förvisso intensiva och adrenalinpumpande – men inte särskilt imponerande.

Ni minns när man var liten och det fanns den där gamla surgubben i stan som hette Skrotnisse och som alltid fick helt galna vredesutbrott när man snällt hälsade och sa hans namn. Han där som kastade sina svarta trasiga trätofflor efter en, svor och skrek ”snorvalpar” så saliven skvätte ur munnen och satte käppen i cykelhjulet så man slog en halv saltomortal över styret. Han var sjukt rolig. Häromdagen när jag satt på bussen på väg till skolan fick jag uppleva ett riktigt praktexemplar när det kommer till arga gamla gubbar. Den gröna stadsbussen närmade sig så sakta sin

Häftiga bakmaskiner och dyra kastruller i all sin ära men det som toppar allting i köket är om man känner någon med känsla för mat och bakning. Det gör jag. Hon heter Linnéa och det var med henne som jag först testade att göra denna pirog. Jag vet att många recept titulerar sig som snabba men jag tvivlar på om något middagsrecept är snabbare än detta. Man skulle till och med kunna göra under reklampausen på tv. Det är med nöje jag ger er receptet till ost och skinkpirog! En sallad till är aldrig fel. Ingredienser för åtta stycken piroger: