Flickan framför ser osäker och rädd ut.Flickan ler för att dölja smärtan. Jag stirrar på henne och hon stirrar tillbaks.Jag ser en tjej som desperat söker uppmärksamhet.Hon ser en tjej som desperat söker mod. Mod att vara sig själv.Flickan ler kaxigtJag gör detsamma.Flickan gräver efter mobilen som ringer.Jag gör detsamma.Flickan reser sig och börjar gå.Jag lyder.Vi ger spegeln en sista blick innan vi försvinner.Hon går, jag går.Vi är en, men ändå inte.
Kinesiska skräckfilmer börjar synas allt mer i tv-rutan nu för tiden. Skräckfilmer som Re-cycle och Ju-on (The Grudge föregångare) har visat att asiatiska regissörer har börjat fastna även hos oss "västerlänningar". Men, skräckfilmer och det Halloween-tema vi är vana vid finns inte alls i den högtid som kineserna anser vara Halloween. Ljus, lyktor och rökelse lyser upp gator och gränder samtidigt som stillsam musik ekar ute i den mest svåråtkomliga byn. Det här är bara en bråkdel av vad som sker under de två första veckorna av juli i stort sett hela Kina. Det är nämligen firandet av den kinesiska
För att få nya vänner, för att vidga sina vyer, för att komma bort från vardagen. Anledningarna till varför resenärerna valt just denna resa är många, men ingen verkar bli besviken. Du har väl inte missat tävlingen här på Ungdomar.se där du kan vinna en resa med Rosa Bussarna? Läs mer här. Tävlingen pågår till 26 november.
Fröet till ”bus eller godis”-traditionen såddes i Storbritannien, där barn förr i tiden gick från hushåll till hushåll runt Alla Helgons dag och sjöng och bad böner för de döda i utbyte mot kakor. Till saken hör dock att dessa barn faktiskt var fattiga, och att de inte hotade sina potentiella välgörare med skadegörelse och allmän vandalism ifall kakorna var slut. Annat är det idag. Vår tids Alla Helgon-runda går ut på att barn, oavsett ekonomisk standard, tigger godis av sina grannar. Detta rättfärdigas genom att kalendern visar början av november och att barnen i bästa fall har bemödat att
Filmen utspelar sig i England på 1500-talet bland häxor och magi. Det är det första vi får veta för att sedan helt tappa betydelse för resten av filmen. Härnäst erbjuds 15 minuter effektfyllda strider utan någon egentlig presentation om karaktärer eller varför det köttas fram och tillbaka. Till slut får vi veta vem Solomon Kane är, och att han är ond. Man vet dock inte varför och ännu mindre varför han vid ett möte med någon demon plötsligt blir god. Det är här filmen tar vida efter den alltför långa och obegripliga inledningen. Filmen saknar nästan allting en bra film
När du snubblar på perrongenoch hamnar två decimeterifrån förbipasserandex tvåtusen När din pappa ringerpå en helt ologisk tidoch du inte kan undgå attförstå att någontingsom inte händer har hänt När du i ögonvrån serdin älskade kattivrigt hoppa upp på en glödhet spis när du gått vilsenär någon ropar högtnär du tappat bort din enda nyckelnär oron blir verklighetnär vampyrer jagar dig När strömmen lägger avljusen slocknaroch någon rispar mot ditt sovrumsfönstermitt i mörkaste natten När stegen bakom dig ökartakten och du vetatt ingen kommer sakna digförrän tidigast om en vecka När barnet du håller i handenser på dig med allvarligaste
Nu kan du tagga dina bilder och blogginlägg här på Ungdomar. Julafton, New York, Husdjur, eller vad du nu kan hitta på! Allt för att matcha till den förbättrade sökfunktionen. När du nu gör en sökning kommer den visa reslutat från texter, bloggar, fotoalbum, forum och användare på en gång, uppdelat under olika flikar. Kika in här för att testa söka! Du kan också välja att söka på enbart taggar. Den här söksidan kommer även dyka upp när du klickar på en tagg som någon gjort och listar då allt som är taggat med just den taggen.
Hade någon bett dig ta med dig brädan på en resa ut i öknen, hade du gjort det? På den här turen med Rosa Bussarna i Sydamerika får resenärerna testa på sandboarding. Vissa kallar det livsfarligt, andra säger att det är världens kick. För de som inte vågar åka sandboard erbjuds det en nästan lika galen åktur i de ökenbilar man använder för att ta sig fram över dynerna. Nästa vecka får vi se mer av resan runt i Sydamerika!
För sex år sedan börjande Östersundsbon Johan Alander syssla med musik och rappa på egen hand, då under artistnamnet Sober. Det som hände då vid 17 års ålder blev startskottet för en fartfylld karriär med hiphop-konstellationerna Ismen och Gorilli. En karriär som inte bara blev synonym med en halv miljon träffar på Youtube, heluppslag i Kingsize Magazine och spelning på Hultsfredsfestivalen, utan också en karriär som ofta fick uttrycket ”för mycket av det goda” att kännas som en stark underdrift. Turné- och artistlivet handlade till slut mest om alkohol och droger, och beroendet fick Johan att bestämma sig. Han hoppade
Det finns flera usla karaktärsskådisar i filmbranschen. Men ingen är så dålig som Steven Seagal. Visst, han klarar att göra ”stenhård actionhjälte-ansiktet” men där tar det slut. I Dangerous Man är det värre än någonsin. Det känns flera gånger som han inte riktigt kunnat bestämma sig för om han skulle köra på ”arg och bestämd” eller ”bekymrad men med läget under kontroll” när han levererar sina repliker. Istället blir det någon sorts lamt mellanting. Det som får en att stå ut genom filmen, förutom att den övriga rollbesättningen kan spela någorlunda bra, är slagsmålsscenerna. Steven har förvisso gått och blivit
